Gå till innehåll

Svenskens skuldrädsla

kassaVad är typiskt svenskt?

Att ställa just den där frågan skulle vissa säga. Personligen tror jag inte att det finns en typisk egenskap för en enskild nation. Det finns dock tendenser.

Ett av dem är svenskens rädsla för pengar, eller rättare sagt tendensen att vara rädd för att stå i skuld till någon. Vi vet ju alla hur det är, det är inte alltid pengarna man har i plånboken räcker till den där läsken eller glassen man är sugen på, därför kan det vara bra att vända sig till kollegan, kompisen eller vad det nu kan vara och be om en tia eller en tjuga. I Sverige ses det alltid som att man lånar pengarna och dessa får man oftast tillbaka nästa dag.

Det här är någonting jag alltid känt ett visst obehag inför. Om du som kollega eller vän behöver en tia för att köpa en kopp kaffe så bidrar jag gärna, jag betraktar det inte som en lån, en tjänst eller någonting över huvud taget. Du behövde växel och jag stod där. Det behöver inte vara svårare än så. Du å andra sidan ser tian som ett lån, du tar ut pengar på vägen hem och köper lite tuggummi hos ICA för att få lite växel som du sedan kan betala tillbaka med. Krångligt, ineffektivt och rentav lite kyligt ur förhållandesynpunkt.

Vad det handlar om är insikten att vi ställer upp för varandra. Imorgon kommer jag att vara sugen på en läsk och stå där med bara ett kreditkort i plånboken och jag kommer att be dig om en tia för att inte krångla till det. Svårare än så behöver det inte vara.

När jag ställer upp med en tia eller en tjuga så ska pengarna inte räknas som ett lån. Jag kan sträcka mig till en kommentar om att du är skyldig mig en kopp kaffe, men snälla... kom inte med en tia nästa dag. Det är ovärdigt.

Idag var jag med om en rolig scen. En person före mig i kassan köpte lunch till sina fyra kollegor. Han bad då kassörskan om att ta varorna en och en med separata kvitton. Det enda jag kunde tänka på var hur krånglig denna person eller hans kollegor måste vara. Separata kvitton? Herregud... Jag hade nog aldrig stått ut med att arbeta med en sådan person.

Jag är kanske naiv, men pengar är inte mer än just pengar. Det finns viktigare saker här i livet. Nästa gång du får en tia eller ger bort en, tänk då på att det varken behöver vara en skuld eller ett lån.

3 reaktioner på ”Svenskens skuldrädsla

  1. nsg

    Det ligger mycket i vad du säger, jag har själv inställningen att jag bjuder gärna på några kronor. Men det är lite krångligt om man lånar av en person man inte känner för väl, oftast brukar jag se till att lämna tillbaka för jag blir hellre sedd som "typisk svensk" än "snål typ" eller nått sådant.

  2. michaela

    Ehe, alla kanske faktiskt inte har råd att bjussa några tior hit och några tior dit? Men om du vill göra det är det förstås ädelt.

  3. Naseer

    Självklart, det har jag förståelse för. Men såna här situationer sker inte varje dag. Och personligen brukar jag inte bjussa när jag inte har råd. Det brukar polarna ha förståelse för.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: