Gå till innehåll

Andra klassens medborgare

Integrationsverkets omtalade enkätundersökning är självfallet rätt sårande. Ändå kan jag inte låta bli att förstå de här människorna och kanske till och med känna en viss sympati. Varje gång en av oss utlänningar hamnar i blickomfånget påminner vi de som ser oss om den stora skrämmande världen där ute. Är det en sak svensken vill känna så är det trygghet - och vi är en konstant påminnelse om att världen inte fungerar så.

Med rädsla snackar jag inte om fruktan för att bli misshandlad, rånad eller vad det kan vara. Jag tror att de flesta svenskar är intelligenta nog att förstå att ens svarta hår inte automatiskt innebär att man är en brottsling. Det är istället den globala rädslan som gör sig påmind.

För att ta mig själv som exempel. Jag har sett och varit med om saker i mitt liv som förhoppningsvis ingen svensk upplevt eller kommer att uppleva. Jag har blivit artilleribeskjuten, flygplansbombad, utsatt för en kemisk attack, blivit uppsatt för bakhåll, sett ett antal människor som sårats av kulor och granatsplitter, sett människor dö på grund av sina skador, sett en man drunkna på grund av sin egen kemiskt härjade lunga för att slutligen bli utdriven ur mitt eget land med våld.

Jag är en konstant påminnelse för Sverige att allting inte står rätt till med världen. Och jag är bara en av många. Det är stort, det är otagbart, många vill låtsas om att våra erfarenheter inte finns.

Men... så finns det en viss idioti i enkätsvaren också. Den delen där 14 procent av de svarande anser att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag". Hur det här ska hjälpa Sverige har jag svårt att förstå. Den här inställningen bidrar ju bara till att skapa ett vi-och-dem-samhälle, ett andra gradens medborgarskap, en alienation. Själva inställningen är för övrigt väldigt oxymoronisk. Vi som jobbar betalar ju skatt till samhället, vi använder våra pengar till att skaffa en egen bostad och vår lön ser till att vi inte behöver bidrag. Att då förvägra oss jobb kommer ju bara att leda till att vi kommer leva våra liv på samhällets bekostnad. Kan jag inte få ett jobb för att en infödd svensk kvoterats till det så kommer jag onekligen att söka mig till socialförsäkringen - och istället för en tillgång kommer jag att bli en bekostnad. Skulle då samhället ta det ytterligare steget att neka mig bidrag så skulle jag till slut bli så desperat att jag vänder mig till brottslighet för att bekosta mitt uppehälle.

Vilka idioter är det egentligen som håller med om påståendet att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag" är bra?

Att dessa frågor för övrigt dyker upp mitt i en högkonjunktur är oroande. Då har någonting brustit rejält i politiken och man kan återigen bara be om att politikerna ska våga diskutera flyktingsfrågan lugnt och sansat, göra det till sin egen innan någon annan oönskvärd kraft hinner före. Det borde egentligen säga sig självt, det finns inget fel i att diskutera invandring, det är bara språkbruket man kan anmärka på.

13 reaktioner på ”Andra klassens medborgare

  1. Joshua_Tree

    Det man kan undra är väl också hur undersökningen är gjord. Om man t ex har ringt hem till folk klockan två på en vardag för att ställa frågor så har man fått tag i en rätt hög andel arbetslösa skinnskallar eftersom "vanligt" folk är på jobbet.

    Men ändå; visst är det oroande och beklagligt att människor inte är klokare och mer bildade än de tycks vara.

  2. manga

    Kan inte säga någonting vettigt i den här frågan som inte får mig att framstå som en galning så jag får nöja mig med att säga: Håller med dig Naseer samt att det finns folk till allt.

  3. Ruffe

    Sorry, detta har inget med denna kolumnen att göra, jag vill bara säga till dig Naseer: Tack så hemskt mycket för min invite till Joost! Det nya Super play verkar spännande! :D

  4. Jonny

    Jag tror att mer än en fjärdedel av den svenska befolkningen är så kallade "smygrasister". Öppet skulle de aldrig få för sig att lufta sina åsikter men runt köksbordet, i anonyma enkäter med mera, vågar de slå näven i bordet och delge sina åsikter.

    Att Sverigedemokraterna och liknande missnöjespartier inte är större än vad de är beror nog på att många av smygrasisterna röstar på partier som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, samt att det är något "smutsigt" över att stödja ett främlingsfientligt parti.

  5. inget att säga

    Bra och intressant inlägg det där. Jag tror faktiskt att många fördommar handlar om rädsla snarare än ren rasism. Jag säger inte att det därmed skulle vara legitimt. Absolut inte!
    Genom åren har mediarapportering och moderna myter skapat en skev bild av människor från andra länder. Vad som från början kanske var den duktige arbetaren brevid på bandet i fabriken. Som kommit hit och hjälpt till att bygga upp "välfärdslandet Sverige". Har transformerats till att bli myten om gangstern som kör lyxbil, lever på socialbidrag, slår sin fru och finansierar terrorverksamhet med att sälja droger. Jag har sett hur många svenskar förändrats när de lärt känna invandrare. Plötsligt ser de dem med andra ögon, de är de inte så farliga längre. Kanske för att de har ett namn och ett ansikte, och associationen går till den hygglige arbetskamraten eller något liknande. Och inte till ett fantasimonster skapat under årtionden genom att man inte fått lära känna varandra. Hur som helst tror jag det är upp till båda parter att skaka av sig årtionde av fördommar om varandra och gå halva vägen var. Samhället är till för alla, vi är alla människor!

  6. Han är ju nästan svensk!

    Kära debattörer: använd inte ordet ”rasist” då ni egentligen menar främlingsfientlig. Rasim är en idag utdöd ideologisk pseudovetenskap baserad på olika folkslags genetiska ”värde” och lika vetenskapligt accepterad som till exempel Intelligent Design, det vill säga kort och gott idioti.
    Men nu till mitt inlägg:
    Signaturen ”Inget att säga” hävdar sig ha sett tidigare fördomsfulla människor förändrat sin syn på invandrare då dessa fått, citat ”namn och ett ansikte”. Jag har en annan erfarenhet av detta. På det företag där jag nu arbetar finns en person som vi alla skulle kunna enas om var en typisk okunnig och inskränkt ”vardagsrasist” (även om han som sagt bara är enfaldigt och trångsynt främlingsfientlig). Denne person (som jag här valt att kalla P) betecknar invandrare med ord som ”blattar” (ospecificerat vilka), ”Ziggisar” (Romer) samt niggepiggar (svarta). Denne person jobbar, typiskt nog, på företagets lager, men där också som något av en chef.
    Att företaget anställt en kille från Kroatien som lagerarbetare fick knappast dom önskvärda effekter signaturen ”Inget att säga” hoppas på. Jo, Dragan (den nyanställde Kroaten) var ju en schysst typ, ”han är ju nästan svensk”, och alla hans hundratusentals Kroatiska landsmän fick möjligen ett nytt skimmer över sig. Men Serber och Montenegriner tillsammans med alla andra ”juggar” var och förblev skit (detta möjligtvis influerat av Dragan själv då det forna kriget förstås satt sina spår). Att Dragan själv (förutom detta) inte är immun från allt vad främlingsfientlighet heter yttrar sig i hans nedlåtenhet mot svarta, vilka han föredrar att kalla ”blackies”. Innan Dragan anställdes sattes en platsannons in där företaget utlyste tjänsten. Ingen av dom högre cheferna orkade med att hantera anställningsprocessen varför uppgiften föll på P. Då en vecka förlupit frågade jag P hur det hade gått och fick svaret: ”Vi har fått fyra sökande”. ”Ok, vad händer nu?” frågade jag, ”Ja tre är kallade på intervju under veckan” svarar P, ”Vad hände med den fjärde?” frågar jag, ”Det var nån jävla Achmed.” svarar P. ”Vad var det för fel på honom?” frågar jag. P ser på mig som om jag vore en idiot och säger förtydligande ”Det var nån jävla Achmed!”. Allt står fullständigt klart. Någon ”jävla invandrare” göre sig icke besvär. Jag söker självfallet upp närmsta chef och frågar om företagets policy vad gäller anställningskriterier och för veta att ”företaget anställer den bäst lämpade personen, oavsett kön, etnicitet, hudfärg eller ursprung”. Efter några misslyckade provanställningar anställdes därefter den mycket kompetente Dragan till lagerchefens förtret.
    Gott? Företagets policy fungerar! Nja, inte riktigt. Vi står nu inför situationen att anställa ytterligare lagerpersonal och en handfull sökande har vallats genom lokalerna. Nu är det dock inte P:s uppgift att avgöra vem som skall anställas, utan den mer kompetente logistikchefens. Valet tycks luta mot Ali. Nu råkar Ali var svart! Och med det den potentiellt förste svarte personen inom företaget. Kul, tycker jag. Mindre kul tycker lagerchefen som, då Ali har gått; ställer till en scen. Enligt denne är – Dragan en nyckelperson som företaget inte har råd att mista, och om företaget anställer en ”niggepigge”, eller en ”blackie”, så kommer Dragan förr eller senare tilltala denne med detta tillmäle varpå Ali kommer att beklaga sig över detta nedlåtande epitet hos högre instans varpå Dragan kommer att kallas upp för en tillrättavisning vilket leder till att den stolte Kroaten kommer att säga upp sig och att företaget (som på något mystiskt sätt inte klarar sig utan honom) går omkull! – Sådan är tankegången. Då jag råkat höra diskussionen tar jag mig ett snack med logistikchefen där jag uttrycker min oro och att jag inte kan se mig jobba för ett företag där det ankommer enskilda lagerarbetare att bestämma vem eller vilka företaget väljer att anställa. Han erinrar mig om företagets policy och försäkrar mig att så inte är fallet, och att Dragan, vid konfrontation, uppgivit att han ibland kan ”uttrycka sig klumpigt” men inte menar något med det. Problemet är således P som fegt döljer sina egna åsikter och uttrycker dessa genom andra.
    Hur tacklar man en sådan person?

  7. Daniel

    De flesta invandrare i sverige är araber från mellanöstern eller hur? (har inga siffror men det är ett generellt antagande)

    1: Finns det något land i världen som skänker bort mer bidrag till icke språkkunniga invandrare än sverige mätt i bnp/invandrarantal? Och om nu sverige ligger högst i den mätningen, vore det då rimligt att vi ska skänka mer pengar?

    2: Varför upplever de flesta svenskar, kvinnor som män, eller invandrande asiater osv att just arabiska män beter sig så odrägligt jämfört med andra etniska grupper?

    3: Varför känner jag otaliga tjejer (från olika delar av samhället) som inte ens går ut på tex krogen av rädslan att bli antastad och "limmad" av en man från mellanöstern?

    4: Varför är de flesta våldsbrott man hör talas om knutna till ovanstående män?

    5: Varför känner jag mycket få mellanöstermän som faktiskt är trevliga och visar respekt för andra människor precis som vanliga svenskar eller andra invandrare för den delen?

    6: Varför har jag som aldrig tidigare haft rasistiska tankar nu fått nog och önskar att dessa mellanösternmän bör disciplineras eller utvisas? (Kom ihåg att jag inte känner så för andra invandrare ;)

    7: Varför upplever praktiskt taget samtliga etniciteter (bl.a afrikaner och asiater) i Sveriga att det just är dessa mellanösternmän som inte kan fungera enligt oskrivna moraliska och etiska samhällslagar.

    8: Varför upplever vi inte dessa krigsdrabbade stackars mellanösterkvinnor lika jobbiga och respektlösa som männen där ifrån?

    9: Så är det verkligen en fråga om tråkigheter som tex krig som göra dessa män till sådana "idioter" eller är det snarare en fråga om mellanösterkultur?

    10: När kommer ett "sverigedemokratiskt parti" som enbart vill göra något åt dessa kriminella, respektlösa, hatuppbådare?
    Då hade nog en hel del röstat på dem tror jag. Iaf de som bor i invandrartäta städer.

    Vill även nämna att jag är rätt berest i världen och av alla länder jag varit i har främst mellanösterländer som uppvisat denna tråkiga kultur.

    *Jag reserverar mig för eventuella språkfel, otydligheter, osv och ber de som svarar på detta inlägg att vara sakliga och hålla sig till ovan nämnda frågor. Istället för att anklaga mig för att vara en ignorant rasist o.dyl som jag befarar att många av forumets skribenter kommer att göra.

    Annars tackar jag för svar från mogna objektiva människor :)

  8. Jeppe

    Den dagen infödda svenskar får förtur till lägenheter, bidrag och arbete kan du sätta dig och skriva det här igen så kanske vi infödda svenskar kan läsa det utan att bli förbannade... Detta ständiga klagande, det är ju invandrare som har förtur till lägenheter och bidrag enligt mig snarare än vi och verkligen långt ifrån alla svenskar som har arbete för den delen! Kan bara beklaga att det nuförtiden är fult och rassistiskt att vara svensk...

  9. Naseer

    Arbete handlar om kompetens. Förtur till lägenheter och bidrag handlar om hur illa ställt man har det.

    Jag vet inte vad du baserar dina intryck på Jeppe, men jag kan tänka mig ett exempel där en invandrare utan inkomst är alldeles ensam - har inga släktingar i Sverige att fråga om hjälp. Då kniper det rätt bra...

    Sen gillar jag inte det "vi-mot-dem" anda som finns på vissa håll. Har man det illa ställt för tillfället så ska man få hjälp.

  10. Folk och dess moraler

    Jag skulle då vilja börja me att säga att svenskar och invandrare ses nog så gott som likadant på varann.. Det kan nog stämma att svenskar är rädda för invandrare men det är inte utan anleddning, för trotts allt så är det ju slagsmål oftast mot andra relioner, folkraser osv. Därför kan man ju just se det på svenskar att dem flesta känner sig hotade med att dem inte kan gå säkert när det är folktätt av "olika människor".
    Jag tycker det är rätt roligt med att folk är rädda för invandrare tack vare just "Jag ska döda dig, jag ska hämta hela min släkt" osv. För det är nog mesta dels därför det svenska folket blivit såpass anti. Just for att svenskarn både ser och lyssnar på hur folk blir behanlade men, dem är så gott som blinda och döva när det gäller vissa saker, precis som gammalt folk som inte kan ändra på sig (lite under midjan, så jag ber om ursäkt åt allt "gammalt folk")
    Samt att invandrare känner sig utsatta det är ju också förståligt som sagt, så stämmer det att det finns rasister, grupper som är mot invandrare eller mot speciela grupper. När det gäller invandrare så har jag faktiskt hört många bra grejer som kan associeras med som man skulle kunna kalla skurkar, alltså dem som begår brott, rånar, tar droger osv. Och allt det som jag kommer skriva efter detta kommer från en person, en invandrares historia om hans uppväxt både här i sverige och i hans hemland.
    Jag kan ju börja med att han besöker skoler och talar om för folk hur bra man kan ha det om man skärper sig och tar tag i sitt liv.
    Iallafall, han ställde en mycket bra fråga.
    "Har allt användade av droger, allt rånande osv. gjort dig gladare, fått dig och mått bättre?"
    Svaret är ju självklart nej! Droger, alkohol och sådant är större delen illusioner. Det är vad du tror som ska hända när du använder det, det är ju inte så att du har lättare att prata med folk eller motsatte könet för att du har drukigt precis utan det är en illusion som har skappats. När det gäller gudfadern som dem flesta ungdommar ser upp till, så är det ju oftast så att man försöker bli som han eller någon liknande ganster profil.
    Den här kära invandraren samt svensk, sa just det att det är inte samhället som förhindrar dig från att skaffa dig ett jobb eller en familj. Utan det är dig själv, din egen viljestyrka, din egen livskärlet och mod. Det är inte sveriges befolkning eller regeringen som säger åt dig att nu ska jag ge upp, jag tänker inte gå och försöka göra något längre, det är ju du själv.
    Så jag får säga att jag håller med Nasaar, men bara en del. Det finns ju fördommar om invandrare men bara för att det gör det. Så kan man fortfarande försöka visa motsattsen, att man är lojal och inte försöker hugga sina käraste i ryggen med det första bästa man får tag i, bara för att få det bättre själv.
    I dagens samhälle när det gäller ungdommar, så är ju större delen "Jag orkar inte, jag vill inte, det är för strängt, typ." dem flesta super några gånger i månaden och struntar i skolan, för att sedan bli dem som klagar på att dem inte får några jobb, alltså skyller dem på invandrare om dem nu är blinda nog att inte förstå att det är deras egna fel, att deras moral och förlit i samhället släkts. Fast egentligen är det bara dem själva som gett upp!

    Tyvärr, så tror jag att jag inte har fått med allt jag skulle vilja säga i detta inlägg, samt att det är så långt.

    Jag får också be om ursäkt om jag har hävt ur mig något som gör folk arga eller tycker är orättvisst samt stavfel, för det finns säkertligen några.

    /Svensk 17 åring

  11. Calle

    Den här diskussionen spräcker den lilla bubbla som jag nog lever i alldeles för ofta. I tonåren hörde man ofta åsikter som kan klassas som främlingsfientliga, ofta grundade i något slagsmål eller att någon tjej nobbat personen och istället hånglat med någon annan "osvensk" på den senaste festen. Att dessa åsikter hänger med upp i åren har jag så svårt att greppa, hur kan man vara så inskränkt?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: