Lika många problem som de borgliga har i regeringsställning, har nu socialdemokraterna som oppositionsparti. Det är ett ovant läge för båda parterna och de gör ett förbannat dåligt jobb båda två.
Det finns en gåta i den svenska politiken som jag aldrig lyckats lösa. Jag uppfattar nämligen Sveriges etablerade partier som kappvändare hela bunten och jag kan bara inte förstå hur väljarna varje gång väljer att belöna ett sådant beteende istället för att straffa det.
De borgliga vann valet 2006 för att de lyckades framställa sig socialdemokratiskt. Och nu är socialdemokraterna på gång med ett oppositionsarbete där en omvandling närmare det blåa blocket är klart påtaglig. Det är här Katrine Kielos kommer in med en fantastisk krönika för Arbetaren.
Hon är orolig för hur beroende socialdemokraterna blivit av de borgligas språkbruk och politik. Nylanseringen av sossarna inför det kommande valet har skapat ett parti som inte längre är i kontakt med sina kärnväljare, rötter eller ideologi (en beskrivning som för övrigt även passar dagens moderaterna). Katrine Kielos skriver:
En socialdemokrati som vinner valet 2010 på någon annans problemformuleringar? Finns det något mer frustrerande än att vinna striden och förlora kriget? Det är det som gör mig nervös.
Som jag ser det är det inte partiernas jobb att rucka på sina ideal. Vi har val eftersom väljarna ska ha rätt att bestämma vilken politik de önskar se driva samhället, fick du inte regeringsmakten i år? Big deal. Bättre lycka nästa gång. Du har i alla fall inte sålt din själ.
När partierna vi har att välja mellan homogeniseras kommer vår röst att helt tappa sin styrka. Och här kan man då börja tala om ett reellt demokratiskt problem. Hur länge kommer det att dröja innan valresultaten inte längre spelar någon roll för den politik som drivs i landet?
Läs Katrine Kielos krönika om den nya socialdemokratin. Och är du en partimedlem eller sympatisör är det kanske på tiden att skapa lite debatt i ditt parti…
Du får ursäkta, men har det inte redan hänt? Våra röster ger egentligen ingen skillnad. Tillhör man en arbetarklass så får man det sämre medan de som är ”överklass” får ännu mer pengar i sina fickor.
Politik handlar bara om att fylla sina egna fickor med pengar och suga ut de som mest behöver pengarna, sjuka, äldre, ungdomar utan utbildning etc etc.
De ggr jag sett program eller liknande då det talas politik så har jag blivit vettskrämd, hur fan kan man rösta på någon som öppet sitter i TV och säger att om man är långtidsarbetslös, sjukskriven, pensionär så kommer man få mindre pengar, en sänkning på vad det var 65% och ändå vinna ett val på bland annat det vallöftet?
Jag mår illa bara jag tänker på det. Har man inget jobb, dvs inga pengar måste man ta ett lån för att skaffa sig ett jobb, eftersom man då om man inte bor i storstäderna där det kanske finns jobb så måste man flytta för att få jobb.
Hela politikbiten har under de senaste åren varit helsjuk. Och det blir bara värre och värre dessutom.