Dataspel – tekniska museet

Standard

dataspel.jpgIgår var det dags att promenera in på Tekniska museet för att kolla på utställningen ”Dataspel”. Och visst var det en splittrad upplevelse för någon som mig som får väl anses ha koll på branschen. Knappast förvånande ligger kunskapsnivån på en ytlig nivå, utställningen är utan tvekan riktad mot den genomsnittliga besökaren, och det är faktiskt den bästa möjliga lösningen.

Här får man lära sig att spel inte är något nytt fenomen. Sveriges första spel utvecklades 1960 på en Datasaab för att demonstrera datorns nytta för försvaret, och hos Tekniska museet kan man provspela det, faktiskt, rätt finurliga spelet. Spelpionjären Göran Sundqvist får dessutom massor av cred. Vidare får man en liten historielektion, svenska milstolpar i spelutvecklingen poängteras. Sedan pratas det om kontroverser, serious games och om spel som läromedel. Mot slutet får man prova på ett antal moderna lir och konsoler samtidigt som man introduceras för viktiga kuggar i spelutvecklingen – möt speldesignern, programmeraren, grafikern och ljudteknikern. Överlag en pedagogisk uppbyggd utställning för den nyfikne som vill lära sig mer om spelbranschen.

Själv uppskattade jag nog retroatmosfären mest av allt. Gamla Commodore 64, Sinclair ZX Spectrum och Amiga 500 finns fullt körbara i nostalgidoftande montrar. Skrattlockande är en NES med svensköversatta Shadowgate där man både kan ”gä” och ”slä”.

Utställningen ”Dataspel” finns att beskåda fram till 19:e mars – en resa till Djurgården är den definitivt värd.

6 thoughts on “Dataspel – tekniska museet

  1. Så det är värt ett besök alltså? :D
    Jag har klurat lite på om man skulle ta sig en sväng dit och kika, men just nu lockar att vara hemma och spela Lost Odyssey ganska mycket ;-)

  2. Jo, om man vill få en inblick i svensk spelutvecklingshistoria. Då är det värt det.

    Kanske inte så mycket om man vill prova ”nya” spel.

  3. Du missar den viktigaste frågan: hur framställs Greve Graphics? De gjorde genomgående ganska roliga spel, men med ful grafik. Soldier One kändes som en uppgradering av Beach Head, 1943 var en jävligt sunkig kopia av 1942, Olof gillade i alla fall Captured och Blood’n’Guts var helt obegripligt, fast ändå bättre än alla Epyx amerikanskt imperialistiska Games-spel. Synd att det sista spelet, Gorminium, stannade på vapourware-stadiet. Där hade grevarna chansen att revolutionera spelindustrin på ett sätt som Sverige därmed fick vänta på tills storasyrran fick lira Pinball Dreams.

    Det här är Douglas Järnås, för Aktuellt, i Beirut, klockan 19.07, den trettonde september 1987.

  4. Soldier One har en egen monter, och spelet är spelbart. Det berättas bland annat hur grabbarna vid Greve Graphics skickade en artikel om det ännu inte existerande spelet till Zzap!64 och blev rätt förskräckta när den trycktes. Efteråt var det bråttom med att få fram ett spel.

  5. Thomas Hansson

    Jag känner en av ”Grevarna” och var en av de som var med på den gigantiska festen på Norra Fäladen i Lund, 3 veckor innan spelet släpptes till ZAAP64! Festen växte snabbt så stor att vi fick flytta ut på gatan för studentrummet rymde max 50 personer. Den stora TV:n körde Soldier One kontinerligt! Senare på natten lyckades en gäst, som var väldigt rund under fötterna, med konststycket att krossa TV:n med en gitarr. Det finns fotografier från denna händelse i svensk spelutvecklingshistoria.

    Vad jag förstår så hade de också presenterat Soldier One långt tidigare på ECTS-mässan i London.

Kommentera