Gå till innehåll

Grand Theft Auto IV: De första timmarna

Sandelådespel är inte riktigt min grej. Det finns dock vissa spel som gör det så bra att man gärna lägger ner hela sin själ på att upptäcka, utforska och förändra. Två sådana spel är Oblivion och Crackdown. Mina första intryck från Grand Theft Auto IV säger mig att det här är ett spel som inte hör till bland toppen.

Vad menas då med "första intryck"? Jo, det att jag har sju timmar i registrerad speltid. Jag kan tycka att de här timmarna ska räcka för att suga in mig i Liberty City, så är dock inte fallet. Jag tror att det här beror på brutna illusioner. Man har uppenbarligen sugit ut valfriheten från våra händer - och sandlådespelet blir en glasfasad (såg ni nördreferensen?)

Låt mig ge ett exempel. Uppdraget "Hung out to dry". Man ska pressa någon asiatisk snubbe på pengar, denne flyr i en lastbil. Jag hatar att jaga honom och efter två misslyckade försök (bilarna är banne mig inte kul att styra) försöker jag spela smart. Jag lokaliserar snubbens lastbil och blockerar hans flyktväg med ett par fordon. Sedan väljer jag att trigga uppdraget, och av en automagisk kraft är min blockad borta - mina bilar försvunna i tomma intet - och jakten blir obligatorisk.

Jag ger mig inte. Det går ju att sno snubbens lastbil. Han kan ju försöka köra ifrån mig när hans bil inte längre är kvar. Jag slår in fönstret på lastbilen och sätter mig in. Mission failed. Det var tydligen inte meningen att jag skulle göra så där. Och den billiga lösningen från utvecklarna är helt enkelt att tvinga mig göra om uppdraget. En illusionsdödare om något och ännu ett exempel på usel speldesign. Gillar man inte sandlådelösningar så ska man inte utveckla sandlådespel. Så enkelt är det.

Jag har läst mycket om Liberty City. Att staden är full av detaljer, att den andas och lever. Förvisso. Det ingen nämner är dock att den är så förbannad tråkig. Det händer ju ingenting. Bilar kör runt på gatorna. Människor går på trottoaren. Ibland går de över gatan lite fel och blir påkörda, bara för att svära lite och ställa sig upp och gå. Bilen kör vidare. Är det så här hela tiden? Eller kommer jag att liksom i Crackdown och Oblivion råka ut för omotiverad motstånd och våld? Kommer det att hända någonting om jag inte är ute på uppdrag? Någon?

Min roligaste stund hittills har jag faktiskt haft i den ryska klädaffären. Radion slängde upp Ruslanas schlagerdänga från 2004. Det var humor. Och jo, radioreklamen och talkshowerna är -lite- roliga.

Just nu ska jag försöka fånga Ivan den inte så förskräckliga. Problemet är bara att snubben flyr med en bil. Jag stänger av och försöker samla tålamod inför den kommande trial and error-sessionen.

4 reaktioner på ”Grand Theft Auto IV: De första timmarna

  1. Björn

    Jag älskar GTA-spelen passionerat. Dock har jag inte haft möjlighet att spela fyran än, men det blir det förhoppningsvis ändring på då jag troligen blir XBOX 360-ägare inom några dagar.

    Dock håller jag med dig om att sådana saker är störande, att man är tvungen på att följa spelets "regler".

    Just nu håller jag på att spela GTA - San Andreas. Där är ett tidigt uppdrag att man ska leta upp några knarklangare och slå ihjäl dem. Då jag gjorde det innan Ryder hunnit säga "titta där är dom!" gjorde det att själva uppdraget aldrig avslutades. Det fanns kvar en röd prick på kartan där jag precis genomfört precis det jag skulle göra och det vara bara att starta om uppdraget igen och vänta på Ryders replik innan allt var som det skulle. Idiotiskt.

  2. Henrik Sundström

    Jag erkänner att jag inte spelar mycket spel och jag har inte alls spelat GTA, men jag kan ändå tycka att du skriver en bra recension: den är medryckande, engagerad och visar på ett genuint spelintresse. Vad säger du om den kritik som riktas mot det myckna våldet i spelet och att spelet riskerar att ändra normer och beteenden till att bli mer accepterande mot att ge och mottaga våld?

    Jag läste en annan recension jag också uppskattade ("Video game with guts, gore and social insight") men, trots rubriken till den recensionen så saknar den kritiska synpunkter på våldsaspekterna i spelet. Jag vet att du i tidigare blogginlägg tagit fram forskning som visar att våld i spel inte leder till att spelarna blir våldsammare (och jag har gärna hänvisat till den när jag diskuterat hur spel påverkar ungdomar), men jag är nyfiken på det faktum att kritiken har tystnat, eller har jag missat den? Finns det inte längre något behov av att försvara spel ur denna synvinkel?

    PS Nördreferensen ser jag inte, såvida det inte handlar om att veta att sand kan bli glas om det hettar till.

  3. Naseer

    Björn: Det är just det som irriterar mig. Efter alla GTA-lir hoppas man att Rockstar lärt sig - eller utökat ambitionerna. Istället blir det bara lite bättre och sånt gör mig besviken.

    Henrik: Tack. Jo, jag har planerat att återkomma med ett inlägg om våldet och kvinnosynen i spelet. Vill dessutom prata handling när jag fått tillräckligt med kött på benen - det känns som att även detta är en aspekt värd att belysas.

    Och jo, nördreferensen var inte smartare än så. Fast den går att tolka som att glas är linjärt och det är spelet också (egentligen) :)

  4. Patrik

    Har bara lite snabbt testat fyran och tycker lite som du. Speciellt med bilarna. Att dom ännu inte fixat svårigheten med styrningen när man kör bil och sedan envisas med uppdrag med biljakter.
    Vi får hoppas på att femman blir en uppgradering utan dess like :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.