Gå till innehåll

Jag, mig och alla andra

En av de stora släggorna folk tar till när de kritiserar bloggar brukar vara "vem tror du att du är?" Förstår tankegången. Varför skulle någon egentligen vilja läsa om -mig-? Som person är jag helt ointressant för 99,97% av den svenska befolkningen.

Tidigare har det varit lätt att försvara sig. Jag bloggar inte för att bekräfta mig själv. Jag bloggar för att hitta människor med likasinnade tankar, folk som är meningsmotståndare och bundsförvanter, men som ändå rör sig inom samma tankevärld.

Med mikrobloggar har det blivit svårare att frångå egot. Jag är rätt säker på att jag inte har förstått mikrobloggandet ännu, men jag kan i stunden inte låta bli att tänka att det jag gör är faktiskt bara att uppdatera ett glorifierat Facebook-status (som i grunden är ett glorifierat SMS) som numera når "alla".

Det känns mindre roligt. Förvisso är lockelsen med mikrobloggandet just det där omedelbara, jag vet vad mina bekanta gör just här och just nu. Av någon anledning är det lockande. Och visst finns det en charm i att veta att Neil Gaiman just nu engagerar sig i att lära ett fan hur man använder sig av Twitter. Men när det kommer till kritan trivs jag inte med mikrobloggande som fenomen. Det är för mycket brus.

Om inget annat har webben i alla fall varit förutsägbar på det sätt att det alltid funnits något nyare, bättre och hetare runt hörnet. När mikrobloggandet blir gårdagens nyhet kommer åtminstone jag att inte sörja.

6 reaktioner på ”Jag, mig och alla andra

  1. puterman

    Jag håller helt och hållet med dig, men inser samtidigt att det innebär att både du och jag är alldeles för gamla för internet, enligt den enkla tumregeln att man är för gammal om man inte uppskattar det senaste.

    Eller om man tror att det som var det senaste för ett par år sedan är det senaste just nu.

  2. Petter Mårtensson

    Jag vet inte, men jag använder Twitter delvis som status-uppdateringar men mest för att kommunicera med andra. Det är ett perfekt verktyg för att nätverka. Att "mikro-blogga" är bara en liten, liten del av vad man kan göra med det.

    Jag brukade älska status-uppdateringarna på Facebook, det var genom dem jag började intressera mig för Twitter. Numera läser jag dem i princip inte alls, utan spenderar hellre en hel kväll med att spela något trevligt spel och samtidigt twittra med likasinnade över Twitter samtidigt.

  3. Kim Jong Il

    Grejen är ju att mikrobloggande bara är intressant om du GÖR nåt intressant. Eller är en intressant person i största allmänhet.

  4. Pingback: Sluta gulla med twittrare | Se till vänster, där går en arab

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: