Gå till innehåll

Allt det jag vill säga Bert

Jag satte min fot i Sverige den 22:a december 1990. Någonstans när jag äntligen förstod språket och trodde att jag hade förstått samhället kom Ny Demokrati in i riksdagen vid valet 1991. Bert Karlsson, Vivianne Franzén och Ian Wachtmeister kom att visa mig den mörka sidan av det svenska folkhemmet. Elva år gammal slutade jag vara naiv när det gällde mitt nya hemland. Från 1991-1994 blev jag vittne till en hatvåg uppiskad av Ny Demokrati, och om en grupp vuxna människor med det enda gemensamma mörkt hår eller mörk hy blev rädda, ja, då kan ni tänka er vad jag kände.

När jag förra veckan fick veta att Bert Karlsson skulle roastas i Kanal 5 så lekte jag lite med tanken på vad jag skulle vilja säga om jag hade haft möjligheten. Till min glädje var min fantasi inte långt borta från den verklighet Magnus Betnér representerade när det var dags för honom att gå upp i talarstolen för att roasta Bert. Tack Magnus!

5 reaktioner på ”Allt det jag vill säga Bert

  1. Pingback: Roast på Berns – Magnus Betnér roastar Bert Karlsson | Udda Nyheter med Mickey J Barczyk

  2. Rikard

    Jag satt och fånlog med hela ansiktet från början till slut. Älskar, älskar Betnér och när han får chansen att gå loss på den där vidriga gubben så blir det så här perfekt. Storartat.

    Kul förresten att du flyttade til Sverige på mina systrars födelsedag :D

  3. Tagrid

    Jag såg det också och Magnus Betnér är bäst :D Han säger det som alla tänker på (eller i alla fall det jag tänker på :P)

  4. Fujim

    Så rätt. Underbara Betner.
    Och slutet är ju så rätt. "jag brukar säga något snällt men jag kommer inte på något" .

    *Skrattar stort*

  5. Peter

    Åhå minsann, detta måste jag titta på när jag kommer hem. Bert Karlsson kommer ofattbart billigt undan sitt vidriga förflutna, det verkar som om de flesta tycker att bygones får vara bygones och att det är mycket skönare att bara kunnat glömma Ny Demokratis rasisthets och i stället ta Bert till sitt hjärta som en oförarglig skojfarbror. Och visst, man måste kunna förlåta. Men Ny Demokrati ställdes aldrig mot väggen, de slank liksom ut bakvägen och slapp därmed sitt välförtjänta offentliga verbala prygel.

    Sa jag förresten att Ian Wachtmeister är min granne? Japp. Rätt vad det är stöter man på en gammal fascist i tyrolerhatt på morgonen, och så är den dagen förstörd.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: