Gå till innehåll

Iron Man 2

Iron Man var en glad överraskning, med tanke på att jag hade väldigt dålig koll på superhjälten var nära nog varenda scen och dialogutbyte en bit godis. Dessutom var det fräscht att se en superhjälte som varken tyckte synd om sig själv eller andra. Kaxigt, pang-pang, humor, självdistans och bara ibland, allvar.

Iron Man 2 är inte den film jag hade förväntat mig. Tonen är allvarligare, manuset tråkigare, Robert Downey Jr. går närmast på rutin och superskurk(arna) är fruktansvärt tråkiga och lättbesegrade. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men gissar på att Marvels satsning på att marknadsföra hela tre andra filmprojekt (Thor, The Avengers, Captain America) inom en och samma rulle säkert har en hel del med det hela att göra.

Vissa skulle kanske kalla sidospåren för påskägg eller fan service, själv blir jag bara irriterad och känner att Iron Man 2 som film närmast är en eftersläng i Marvels marknadsföringsstrategi.

Dessutom har jag kommit att anse att karaktären Iron Man som sådan lider av samma problem som Stålmannen. Inga hot känns trovärdiga. Tony Stark hoppar in i sin metallkropp för att besegra någon skurk och skulle han misslyckas är det bara att bygga en bättre version, för Stark är ju ett geni till den grad att han till och med kan uppfinna nya grundämnen om det skulle behövas. En liten sidnotis till er som kan Iron Man-universet, finns det verkligen inga bättre skurkar än Whiplash? Iron Man verkar ju inte ha några problem som helst att besegra honom, så, vad är grejen?

Som film räknat skulle jag mena att Iron Man 2 är en rätt typisk hyrfilm. Inget som man måste se på bio, men kan vara trevligt att kolla på en trött söndag. För vem vet? Alla distraktioner kanske betalar sig så småningom när Marvel får till alla sina filmplaner, just nu känns det dock som att den enda vägen härifrån är neråt.

Nu i efterhand: Varför har alla karaktärer smörjt sig med brun utan sol? Och varför ser allas händer så fula ut? Hmmm?

5 reaktioner på ”Iron Man 2

  1. Dabitch

    hehehe, jag kom bara hit för att trycka på "arabisk". Det var ju en skitrolig detalj.

    Iron Man #1 var den första filmen jag såg på bio som inte var en barnfilm efter att ha förökat mig. Jo. Biogången var "Sin City" - föda/amma amma amma - "Kung Fu Panda" - amma - "Iron Man". Fatta svulten på biograf-pang-tjoff, actionscener, rappa repliker, snygga skådisar och absurda explosioner jag var vid det laget.

    När filmen började var jag så uppspelt över att ha lyckats ta mig till en bio, med barnvakt fixad och popcorn i näven och perfekt plats *preciiis* i mitten tjoade och pep jag av pur glädje redan vid reklamen. Det var så lite Iron Man behövde göra för att tillfredställa mig. Och början av filmen, med syrliga repliker och snabba skämt gav mig allt jag ville ha så jag log fånigt brett med popocorn mellan tänderna hela första kvarten.

    Sedan kom det förutsägbara. Jag visste hur de skulle klippa. Jag visste vad som skulle ske. Jag kunde närmast väsa replikerna innan de kom och det spenderades en väldig massa tid åt häftig-suit påklädning bara för att "det ser cool" ut och plötsligt längtade jag hem bara för att det är roligare att titta på en sovande unge än en förutsägbar actionfilm.

    Jag undrade om jag blivit bortskämd. Sett alltför många filmer. Lusläst alla serier i hela Forbidden Planets lager i min ungdom så att jag på nåt vis skadat hjärnan och kan se var alla typiska superhjälte-grejer skall gå. Kanske borde skriva manus till såna här filmer.

    *suck*

    Men sedan lyckades jag ta mig ut till biografen igen för att se the Watchmen (som är i stort sett serien fast rörlig och med ett förvånansvärt bra ljudspår) och allt blev bra igen.

    Jo, jag skall se Iron Man 2, men jag skall inte ha höga förväntningar. Dessutom blir det nog på DVD så jag kan fixa kaffe om han spenderar tio minuter med att ta på sig suiten i nån jätte-*gäsp*-häftig påklädningsscen igen. ;)

  2. Naseer

    Jag tyckte till och med att Watchmen i filmform hade ett bättre slut, glatt överraskad helt klart.

  3. Dabitch

    Valet av låt till sex-scenen när Nite Owl och Silk Spectre äntligen får till det i hans flyg-mojäng fick mig att fnittra högt och få gåshud samtidigt.

    Jag gick på bio med danskar, två watchmen überfans som är något mer toleranta över mina ständiga ljud och pip under en film. Jag är den otroligt enerverande människan som applåderar och kastar popcorn. Bio skall vara ett gemensamt party. Vill du ha tystnad stanna hemma*. ;)

    * om det inte är en stenallvarlig kall ångestbit till film i still med Das Untergang åh herregud vad jobbig film.

  4. Dabitch

    *LA LA LA LA JAG HÖRDE INTE LA LA LA* stoppar fingrar i öron/ögonen.

    Jösses, jag hade förträngt häcken. Maaan, nu kommer jag ha mardrömmar igen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: