Splittrad identitet

Jag har ju tidigare tagit upp det här ämnet. Om att vara irakier, svensk och svenskirakier samtidigt. Men då har det mer handlat om min självbild och hur andra har sett på mig. Till min förvåning blev dock det här med ”vem är jag?” oerhört konkret just i Bagdad av alla ställen. En oerhört intressant upplevelse om inte annat.

I mitt pass står det att jag heter Naseer Alkhouri, född i Bagdad, Irak och är svensk medborgare. Det ledde till en hel del problem när jag skulle registrera mitt äktenskap i Irak. Ungefär som det är här – finns det en del problem med att en utländsk gifter sig med en inhemsk människa. Enligt mitt pass var jag en svensk medborgare som skulle gifta sig med en irakiska, sådant måste utredas. Är jag gift sen tidigare? Har jag tvingat min fru att gifta sig med mig? Har jag betalat för att få gifta mig? Är jag en terrorist som försöker smälta in genom att gifta mig? Har jag HIV och riskerar en irakisk kvinnas liv? Frågorna är många och kraven på utredning finns.

Jag skickas runt till domstolar, myndigheter, sjukhus, säkerhetspolis och startar ärenden, fyller i dokument, samlar stämplar och underskrifter samt får ordentligt med skäll.

Det officiella Irak har problem med mig: jag ser ut som en anka, går som anka och talar som en anka. Problemet är att jag inte är en anka. Det hela upprepar sig, jag försöker registrera mitt äktenskap, hamnar i arab-kön (araber och utlänningar är den indelning myndigheterna gör) där jag efterfrågas identitetshandlingar. Jag plockar fram mitt svenska pass och helvetet bryter loss. Myndighetspersoner verkar ha svårt att förstå varför en irakier inte är en irakier. Det står ju i passet att jag är född i Bagdad, så varför saknar jag irakiska ID-handlingar?

Med hjälp av tjänster, tigga-och-be, (inte) mutor, tur och en helt fantastisk hustru går det hela bra ändå. Jag får mitt äktenskap officiellt registrerat efter en månad av slit. Behandlad i Irak ungefär som här, vem fan är du? Irakier? Svensk? Svenskirakier?

Jag skrattar och förklarar, en gång till, jag har ju hunnit bli van.

2 thoughts on “Splittrad identitet

  1. Helt otroligt är det. Jag är inte förvånad. Som jag säkert berättat tidigare blev en kompis placerad i ”arbete och integration” av Arbetsförmedlingen, eftersom han har ett utländskt namn och hans pappa kommer från Tunisien. Ingen verkade bry sig om att han har bott i Sverige hela sitt liv…

    Sorgligt, helt enkelt. Tur att du har fått det registrerat, äntligen!

  2. NonBot says:

    Läste både den här bloggposten och den första från 2007, måste säga att jag verkligen känner igen mig. Hehe så himla typiskt att en arab beskriver sitt tillstånd med en tragikomisk ton. Ju mer sarkastiskt komisk man låter, desto allvarligare är det. Är själv arab men uppväxt i Sverige, och jag har i hela mitt undrat vem jag är och var jag hör hemma. Det är inte som att jag varken är svensk eller arab, det är snarare tvärtom – jag känner snarare att jag är allt jag är, vilket gör mig till den jag är. (lät det där ens vettigt? o.O)
    Jag menar, ja jag är arab och jag är svensk och jag är traditionell och jag är modern och jag är kulturell – men multikulturell, så hur skulle det kunna kategoriseras?? Det är liksom hela soppan är jag. Problemet med det är att folk därute oftast inte består av den här soppan och de förstår inte vad den här soppan är gjord av och vad den innebär, och jag klandrar inte nån för det. Men i allt uppsåt kvarstår frågan iafl: vem är jag? Visst. Soppan. Vad det nu ska innebära. Men då får man leva med att ”unik” inte bara är en grym grej, det sätter dig i en egen kategori, ett hörn där du ensam står.
    Det är faktiskt först nu på senare tid när jag börjat hålla på med spelutveckling som jag verkligen känt att jag hör hemma nånstans – vem jag är spelar ingen roll, det är vad jag gör som tar mig till nya höjder. Kanske man ska satsa mer på den frågan – vad man gör – än sitta en hel livstid och försöka förklara, ännu en gång, vem man är.

    Skönt ändå att registreringen gick igenom tillsist. Lycka till och ha det bra!

Kommentera