Jag var feminist, men så fick jag en son

Standard

Jag har hela mitt vuxna liv definierat mig som feminist. Det är egentligen inget ställningstagande, jag har ju bara tagit för givet att det borde vara normalt att tycka att kvinnor och män ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Jag har ju sett oss som människor, alla ska med och det där.

Allting förändrades dock för två år sedan då jag fick en son. Det var en svår födsel, sonen låg på neonatalen i en vecka, och varje gång jag höll det lilla livet i mina armar tänkte jag på hur jag ville ge det hela vida världen. Det var då jag började se de dolda mönstren, hoten från skuggorna, monsterna under sängen; feministerna. De ville ta ifrån mitt barn de privilegier jag hade vuxit upp med. Mitt naturliga inflytande i egenskap av man skulle min son inte längre då ha, den patriarkala samhällsstrukturen som tjänat mig så väl i jakt på studier, bostad och karriär skulle fråntas mitt barn, och den högre lön jag får bara för att jag råkat födas med penis mellan benen skulle inte komma min son till gagns. Jag blev arg där och då. Jag slutade vara feminist där och då.

En värld där min son nekas privilegier trots sin dinglande dingdong vill jag inte leva i. Jag har ju utan att göra någonting haft en bättre chans här i livet än hälften av världens befolkning, en sådan fördel kan jag bara inte släppa inser jag nu, tack vare min son. När livet bjuder på citronkaka, ge de överblivna citronen till kvinnorna liksom.

Idag, när någon frågar om jag är feminist svarar jag stolt att jag är patriarkist. Jag säger inte att kvinnor inte har plats i samhället, bara att vi män behöver den lite mer, det är ju inte utan anledning vi män går och sitter bredbenta här i livet.

Hoppas nu inte att sonen är bög bara, för fy fan då.

Dreamfall Chapters till hösten

Standard

Jag har väntat i över sju år på det här spelet. Redan 2007 började Ragnar Tørnquist prata om att han ville avsluta sitt Dreamfall-epos med Dreamfall Chapters eftersom det fanns så mycket mer att berätta. Sen gick han och började göra onlinespel och väntan drog alltmer på tiden.

När Dreamfall Chapters blev verklighet på Kickstarter förra året kunde jag inte vänta på att slänga mina pengar på det. Och till hösten blir första kapitlet en verklighet. Jag har ännu sjukt svårt att fatta det, men trailern är ju här, det är på riktigt.

Jag kollar om och om igen på de här två minuterna och låter fanboy-känslor skölja över mig. Dreamfall Chapters är på riktigt.

Titanfall, det händer grejer!

Standard

Titanfall har mottagits med öppna armar från spelarna, i allmänhet har det varit så. Det enda klagomålet har egentligen varit detta med att man max kan spela 6 mot 6 spelare när branschen i övrigt tycker att det här med att 64 spelare i en onlinematch är 64 spelare för lite. Jag kan tycka så här, det som gör Titanfall så intressant är det faktum att det som förstapersonskjutare verkar titta på alla andra genrer än just det spelet råkar befinna sig i.

Visst är influenserna från Call of Duty väldigt tydliga, utvecklarna Respawn Entertainment har ju varit med om att skapa denna dunderlicens: Det är twitch-shooting, poäng och popups för varje liten grej du gör och skrikig design i allmänhet. Det här är ADHD-generationens spelfilosofi i en fin förpackning.

Samtidigt, just det här med att man som max kan spela ihop med 11 andra spelare i en omgång är väldigt talande. För vad är de dominerande spelen just nu? Jo, League of Legends och Dota 2. Intima upplevelser med laganda, klart uppställda roller och fokus på individuell skicklighet. Detta är alltså vad Titanfall eftersträvar hellre än att ge sig i kamp med Battlefield. Det är smart, och tillräckligt särskiljande för att man inte ska ifrågasätta spelets plats i FPS-floran.

För övrigt kan man läsa Titanfall som ett referensverk. Ni märker ju hur många andra titlar jag nämner och jämför med. För Titanfall tillåter ju sig att stjäla de bästa bitarna från andra spel, och dessa är inte alltid de man förväntar sig. Just signaturen med enorma robotar man kan kalla ner från himlen för att ställa till förödelse med fick mig att tänka på MECH:s, men eminenta Kill screen påminde mig om det vi ser här är inget annat än svampen från Super Mario Bros. Roboten gör dig större, ger dig ett extraliv och låter dig göra mer skada än vanligt. Roboten är Marios svamp. Så enkelt kan det vara.

Nu har jag inte ens nämnt parkour-influenserna från sådana spel som Tribes och Brink, sci-fi estetiken från Halo eller de Quake-influerade arenorna. Titanfall är ett smältdegel där delarna har satts ihop med stor skicklighet. Har du spelat det tidigare och tyckt att det funkat bra är chansen stor att du hittar det här. Det enda jag kan klaga på är att det måste hända saker exakt. hela. tiden. Jag orkar aldrig spela Titanfall mer än en halvtimme åt gången. Läxan till Titanfall 2 blir möjligtvis att ta sig en titt på det här klippet.

Lite dötid har ingen dött av.

Det Kapten Sverige som kunde varit

Standard

Jag var alldeles fascinerad av Kapten Sverige-filmen ett tag och skrev ett par inlägg om detta. Projektet föll dock och det finns en intervju att lyssna på om vad som gick fel. I min besvikelse missade jag därför att man hann släppa en proof of koncept-trailer, den finns nu nedan:

ICA-Stig!
Det finns inga superskurkar i Sverige…

Kan vi få en Kickstarter på den här tack?

Town of Salem

Standard

townofsalem

Ett spel om mord, lögner, svek och maffiabröder. Ett digitalt Cluedo. Ett whodunnit i din webbläsare. Detta är Town of Salem, ett spel som nu ligger i slutfasen i sitt kickstarter och som nästan nått sitt finansieringsmål. Viktigast av allt dock, Town of Salem är förbannat kul att spela.

I starten av en runda av det här spelet får du möjlighet att konfigurera ditt utseende – hur din karaktär kommer att se ut, var den ska bo nånstans och lite sådant. Sedan kommer kanske det viktigaste taktiska steget – namngivningen. I och med att det här är ett spel där man kan mörda och svika varandra har jag märkt att namnet spelar en väldigt stor roll, kalla dig något löjligt, pretentiöst eller misstänksamt och du kommer att förlora redan i inledningen. Se därför till att vara så anonym som möjligt i ditt val av namn, jag brukar välja att heta sånt som ”Melinda” och ”Robert” – helt oskyldiga och rätt vanliga namn.

Efter detta steg kommer Town of Salem att förse dig med en roll och denna roll kommer att förse dig med ett mål. Den mest vanliga rollen är den av en stadsbo, där du har sådana yrken som läkare, vakt, fängelsedirektör, veteran med mera. Här gäller det då bara att överleva spelet ut. Riktigt roligt blir det dock när du får troll-rollerna som mafia, seriemördare, gycklare och skvallerbytta. Här går då ditt uppdrag oftast ut på att se till att döda alla stadsbor och på så sätt få den onda sidan att vinna.

Upp till 15 personer kan spela mot varandra, ingen vet vad de andra har för roll i starten av spelet, och metat i en runda Town of Salem är att ta reda på vilka de olika rollerna är så att du kan planera ditt nästa drag. Man chattar med varandra medan spelet pågår och ju mindre folk det är kvar på spelplan desto roligare och intensivare blir spelet. Ge gärna alfaversionen en provrunda, det är gratis och funkar i webbläsaren.

Själv har jag, litet oväntat, fastnat helt för konceptet. Ser fram emot all vidareutveckling som nu utvecklarna på Blank Media Games håller på med.

Där dog mitt blogg100

Standard

Kolla där. Blogg100 varade i 12 dagar för min del. heh.

Kombinationen barn, fru och ryggsmärtor satte stopp för gårdagens inlägg. So, it seems I’m out.

Ingen fara dock, jag har fått sug på att blogga, och det var ju syftet med blogg100.

Just nu fnular jag på inlägg om Town of Salem och möjligtvis ska jag ha nåt att säga om Titanfall också.

Häpp.

Bakom kulisserna: The Last of Us

Standard

Det bästa med film på skiva är bonusmaterialet. Det är kommentarspåren, bakom kulisserna-inblicken, intervjuerna och out-takesen. Magin händer inte i själva filmen, utan runt omkring den.

Spel har varit dåliga på att förklara hur de blir till, vem som gör dem och varför de händer. Valve är inne på att släppa in spelarna bland kugghjulen men få andra vågar. Därför blir det extra kul när man hittar ett bakom kulisserna-reportage från Naughty Dog som går igenom hur ett av 2013:s viktigaste spel The Last of Us blev till. Missa inte detta:

Detta är inlägg 11 av blogg100.