Gå till innehåll

När jag reste till Bagdad årsskiftet 2009/2010 var jag fascinerad av det slitna, trötta Irak. Mina bilder visade mest kaos, oordning, smuts och damm.

Den här gången ville jag dock visa det nya Irak - eller rättare sagt det nya Bagdad. Faktum är att Bagdad 2011 har väldigt lite med Bagdad 2010 att göra. Det byggs, det rensas upp, det spenderas pengar, det rör sig helt enkelt framåt. Känslan är påtaglig när man rör sig genom staden.

Jag vet inte hur USA uttåg kommer att påverka Irak, eller Bagdad, men jag hoppas att framåtandan och nybyggarandan kommer att fortsätta och fordras. Det räcker med misär nu, det är dags för framtiden och hoppet att tåga in hos det irakiska folket.

CNN-reportern Arwa Damon twittrade här om dagen om el-situationen i Bagdad. Med följande tweet försökte hon säkerligen skapa en bild av det rådande kaoset:

normal scene in baghdad #iraq mess of cables stretch across the street 2 generator, most homes only get 4 hr city http://twitpic.com/2ep2odless than a minute ago via Twitpic

Problemet är bara att problemet är mer komplicerat, och större än så.

Först kan vi ta upp frågan om hur elfördelningen egentligt ska gå till rent teoretiskt. Staten menar att varje hem ska växelvis ha el i fyra timmar följt av fyra timmar strömlöshet - på en typisk gata i Bagdad innebär det att elen då ska växla mellan husen på varje sida gatan i perioder av fyra timmar. Först har vi vår el, sen ska grannen mitt emot ha sitt.

I praktiken fungerar det ungefär så här: "jag har ingen jäkla aning om när jag ska få el, eller hur länge". Det händer att man kan få el i 10 minuter för att sedan stå utan i 7 timmar och 50 minuter, det händer att man kan få el i ett par timmar, det händer att man inte får någon el alls - och bara ibland är det sant att man får sina fyra timmar.

Vad leder då det här till? Jo, fullkomlig kaos. Det minst oskyldiga man kan göra är att se till att dra en kabel från andra sidan gatan till sig själv. På så sätt är man i alla fall säker på att kunna krama ur det mesta av den statliga elen man kan. Men nu är de statliga linjerna knappast förtroendeingivande, och därför är det fullt normalt att ett kvarter går ihop för att köpa en industrigenerator som kan fördela el till hushållen. Fler kablar dras fram och tillbaka.

Nu är gatugeneratorn inte vidare stabil den heller. Har man en extrapeng kanske man väljer att köpa en liten generator till sig själv, och är grannen en god vän ska han kanske också kunna få en sladd med el. Och utan att riktigt veta vad som hände kan man lätt hamna i den situation som synes i bilden ovan.

Elektriciteten i Bagdad är en komplicerad och livsfarlig historia. Synen ovan är väldigt vanlig, och vid reparationsarbeten eller nykopplingar är olyckor och dödsfall förekommande.

Varför Irak, denna oljenation, har problem med att producera en stabil elförsörjning till sina medborgare vet jag lika lite som du. Jag kan dock misstänka att ansvariga hellre stoppar budgeten i egen ficka istället för att lösa de stora infrastrukturella problemen.

I Bagdad gör man allt för att dansa lite electric boogie.

%d bloggare gillar detta: