Gå till innehåll

2

Den här instruktionsfilmen från 80-talet lärde mig några tricks som jag aldrig hade kommit på själv. Imorgon tänker jag sitta utanför dagis och prova ut vad som funkar i dagens samhälle på ditt barn. Yay!

Och om du kära läsare gör misstaget att berätta vår lilla hemlighet för någon... då dödar jag din hund!

Det kan inte vara ett sammanträffande. Jag anar en konspiration. Först får jag ett mail från Karin Amedé på Unicef Sverige, hon berättar att Unicef driver en kampanj som fokuserar på att 300 000 barn tvingas vara soldater just nu i världen, att en och en halv miljon barn säljs och köps som varor och att 158 miljoner barn måste arbeta för att försörja sig själva och sina familjer.

Kampanjen kommer att pågå fram till den 1 maj och avslutas i samband med Humorgalan i TV4. Man informerar om situationen i tv, radio, tidningar och självfallet även webb - på unicef.se/forvarendaunge. Samtidigt säljer man den knapp som syns här ovan för att samla in pengar.

Sedan kommer jag hem till Skåne. Här berättar min syster om samma kampanj. För varenda unge. Hon har nämligen engagerat sig i den lokala Unicef-klubben och kommer även hon att informera, samla in pengar och arbeta för en bättre värld för att hjälpa - och här snor jag uttrycket ännu en gång - varenda unge.

You had me at hello. Självklart ställer jag upp för att sprida informationen vidare inom min lilla krets.

Nedan har jag för övrigt den reklamfilm som Unicef kör med. Riktigt stark. Även om cynikern i mig menar att vi inte alls kan hjälpa till genom att köpa en knapp. Det krävs så mycket mer...

Själv klarar jag av en skolklass ungefär innan de jäklarna skulle få övertaget och besegra mig gul och blå.

23

Jag är säker på att om vi hjälps åt så skulle vi klara oss bättre. Jag menar, vi pratar faktiskt om femåringar, de har inte livserfarenhet nog att veta att man ska bitas, dra i håret, sparka mellan benen, sparka den som ligger ner, rivas, använda tillhyggen, använda en av femåringarna som tillhygge och allt det där andra vi vuxnare och visare folk lärt oss genom åren.

Hur många femåringar skulle du ta?

2

latawnya.jpgSylvia Scott Gibson är en skygg författare. Jag har försökt i ett par dagar spåra upp henne men misslyckats. Problemet är självfallet den bok hon skrivit: Latawnya, the Naughty Horse, Learns to Say No to Drugs. Skriver man en sådan bok är det givet att sökmotorerna svämmar över med hänvisningar till själva verket istället för till författaren i fråga.

Och detta är inte konstigt egentligen. Sylvia Scott Gibsons antidrog-novell är nämligen totalt jäkla ofattbar. Rätt dåligt skriven och ögonpoppande roligt illustrerad med pårökta och fulla hästar bjuder den på en upplevelse man sent glömmer. Kolla genom boken själv för att förstå vad jag menar.

Just därför är det inte konstigt att författaren hamnar i skymundan när hennes verk lätt kan definera "humor" i ett uppslagsverk. Som tur är har introduktionen till Latawnya ett par ord att säga om Syliva, och det är den vi får gå efter för att försöka finna människan bakom myten:

Syliva Scott Gibson was born on August 14, 1953, in Mound Bayou, Mississippi. She has previously worked with handicapped children, and is currently a co-inventor. She lives in Long Beach, California, with her husband and six of her eight children and enjoys writing poetry and children's stories. The author would like to thank God. "Thank you, God".

Och det säger egentligen allt va?