Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Det är ibland svårt att skriva blogg - idéer, tid, ork - allt det tar slut eller hamnar i skymundan. Då är det bra med personer som Fredrik Wass som klarar av att driva på.

Så, i år är jag med i Blogg100, börjar så här smått och satsar på att bli bättre allt medan tiden går. Följ gärna med på min resa och prenumerera på inläggen.

Till sist, gå med i Blogg100 du också. Ju fler vi är desto bättre.

3

Det här med att det varit obehagligt tyst här på bloggen, det har sina förklaringar. Inte så mycket att jag har skrivkramp eller att jag saknar ämnen att tycka till om, jag har dock känt att det varit på tiden med lite avhållsamhet, kanske för att det händer lite för mycket i nuläget.

Om en vecka, ganska exakt, slutar jag exempelvis konsulta för att ta en anställning på ett litet IT-bolag, jag återvänder tillbaka till mina rötter skulle man kunna säga. Detta är i sig en sak jag ser väldigt mycket fram emot. Att konsulta har sina fördelar, men att lämna ett projekt när det väl rullar är inte ett av dem, man skördar så att säga aldrig frukterna av sitt arbete. Dessutom saknar jag atmosfären av ett tjugotal personer som jobbar mot ett gemensamt mål, den där "vi mot världen"-känslan som jag kommit att bli beroende av.

Över jul och nyår ska jag och R dessutom spendera tiden ihop för första gången sen sommaren. Sett till detta kan inte tiden gå fort nog. Nu när biljetterna är bokade, pappersarbetet i princip avklarad och bostaden är så gott som ordnad så kan jag sitta och fundera på varför jag fortfarande befinner mig här. Det enda jobbiga kommer att vara det att vi är tvungna att säga adjö till varandra igen, även om jag har ett litet, litet hopp om att slippa detta då vårt återknytningsärende förhoppningsvis ska vara uppklarat till januari. Så länge det finns hopp så finns det liv.

Detta och annat gör att bloggen faktiskt inte är min största prioritet just nu. Dock är det varken så att jag vill döda eller lägga ner min blogg, jag tycker om den och er alldeles för mycket, dessutom gillar jag det faktum att det är en krönika över mina tankar och funderingar som ligger här. För fem år sen valde jag exempelvis att delta i expressens författartävling (de hade tydligen en sådan då), det var dock ett projekt jag aldrig lyckades avsluta.

Nåja, nostalgitrippen åsido, jag kände mig tvungen att upplysa er vänner om läget här. Tro inte att jag glömt er.

2

Det här är kanske inte världens roligaste inlägg, den stillar dock lite av den nyfikenhet som vissa av er läsare har. Jag får nämligen ibland frågan vad som driver denna blogg och här kommer alla svar.

Som webbhotell kör jag för nuvarande Binero, och då linuxpaketet (för att komma åt PHP och MySQL). Som CMS-plattform använder jag WordPress 2.8.4.

För att få bloggen att fungera exakt som jag vill har jag ett tema, för nuvarande Night Transition, och sedan ett antal tillägg, eller plugins:

Akismet, för att döda spam.
BackType Connect, för att fånga upp tweets och kommentarer som länkar till bloggen.
DoFollow, för länkkärlek.
Emo Vote, för dig som inte orkar kommentera men som ändå vill uttrycka en åsikt.
flickrRSS, för att visa upp mina bilder.
Google Analytics for WordPress, för att hålla koll på besökarstatistik.
Google XML Sitemaps, för att bli bättre hittad av google.
Less, som snyggar till "Läs vidare..." länken.
PubSubHubbub, för pingning av mina inlägg i realtid.
RSS Cloud, för att pinga RSS-moln (se pubsubbubbub).
SexyBookmarks, för att uppmuntra delning av mina inlägg till sociala webben.
Simple Recent Comments, för att lista de senaste kommentarera och tacka för att du skrivit.
Twitter for WordPress, för att lista mitt senaste tweet.
WordPress Database Backup, för att ta backup av mina blogg veckovis.
WP-footnotes, för att lägga till fotnoter (fotnötter?) vid behov.
WP Ajax Edit Comments, ger dig chansen att rättstava eller ångra kommentar i fem minuter.
WP Smush.it, för bildoptimering.
WPtouch iPhone Theme, för optimering av bloggen via smartphones (särskilt iphone).

Som extramaterial hämtar jag även in mina deliciouslänkar och min Google Latitude-position för visning i kolumnen till höger. I footern längst ner försöker jag även hålla koll på vilka medier och/eller myndigheter som besöker mig.

Allt det här, tillsammans med er, gör "Se till vänster, där går en arab" till den blogg den är. Det är inte svårare än så.

Blogipedia, jag
Klicka för en större version.

Blogipedia är en ny tjänst från bloggurun Ted Valentin där man kan få en översikt av fakta och åsikter från bloggar. Man söker helt enkelt valfritt ämne eller namn och får en uppräkning på formatet "X är..." baserat på vad bloggar skrivit. Smidigt.

Jag provade ut en lite mer poetisk sökning på "jag", resultatet går att hitta i en skärmbild om man klickar på bilden ovan. Eller så kan man bara klicka på länken här för att komma till resultatsidan.

Själv var jag inte helt nöjd med mina resultat ska jag säga, så här kommer en del definitioner (hjälp gärna till i kommentarerna om du känner för det).

Naseer Alkhouri är en arab.
Naseer Alkhouri är tunnhårig.
Naseer Alkhouri är en testkonsult.
Naseer Alkhouri är ett web 2.0-fan.
Naseer Alkhouri är född år 1980.
Naseer Alkhouri är din vän i sajberspejs.

6

En av de stora släggorna folk tar till när de kritiserar bloggar brukar vara "vem tror du att du är?" Förstår tankegången. Varför skulle någon egentligen vilja läsa om -mig-? Som person är jag helt ointressant för 99,97% av den svenska befolkningen.

Tidigare har det varit lätt att försvara sig. Jag bloggar inte för att bekräfta mig själv. Jag bloggar för att hitta människor med likasinnade tankar, folk som är meningsmotståndare och bundsförvanter, men som ändå rör sig inom samma tankevärld.

Med mikrobloggar har det blivit svårare att frångå egot. Jag är rätt säker på att jag inte har förstått mikrobloggandet ännu, men jag kan i stunden inte låta bli att tänka att det jag gör är faktiskt bara att uppdatera ett glorifierat Facebook-status (som i grunden är ett glorifierat SMS) som numera når "alla".

Det känns mindre roligt. Förvisso är lockelsen med mikrobloggandet just det där omedelbara, jag vet vad mina bekanta gör just här och just nu. Av någon anledning är det lockande. Och visst finns det en charm i att veta att Neil Gaiman just nu engagerar sig i att lära ett fan hur man använder sig av Twitter. Men när det kommer till kritan trivs jag inte med mikrobloggande som fenomen. Det är för mycket brus.

Om inget annat har webben i alla fall varit förutsägbar på det sätt att det alltid funnits något nyare, bättre och hetare runt hörnet. När mikrobloggandet blir gårdagens nyhet kommer åtminstone jag att inte sörja.

4

Eftersom Piruett-Magnus lyckades rätt bra med sin kampanj att ge sina läsare ett ansikte har jag inte tänkt vara sämre.

Du kanske undrar varför vissa ser ut som monster i kommentarsfältet här i bloggen. Svaret är att det är en automatiskt inställning, folk som inte definierat sina avatarer själva får istället en autogenererad sådan på plats.

Ibland blir de automatiska resultaten riktigt coola, ibland funkar de inte alls. Och kanske är det så att du är sugen på att bestämma hur du ska se ut alldeles själv?

Lösningen heter gravatar, globally recognized avatar, med en sådan kopplad till din mailadress bestämmer du själv den bild som dyker upp vid sidan av ditt namn när du kommenterar den här bloggen, och tusentalet andra.

Att skaffa en gravatar är väldigt enkelt och går snabbt. Så gör det nu.

Är du förvirrad efter alla blogguttryck i det här inlägget så kan jag rekommendera ett besök hos Börja Blogga. Här får du koll på nymedia.

1

Äntligen ett bloggtåg man kan hoppa på. Jag har svårt för listor, enda gången jag använder mig av dem är när jag har något själv att berätta som passar i listformat. Därför blir jag glad över den bloggtrend som nu råder (startad av mumari), nämligen att berätta vad man skrev för ett år sen.

I mitt fall förefaller det sig som sådant att jag för ett år sedan hade skrivkramp och var inne i en period av bloggtorka. Det tog mig ett par veckor innan jag hade tillräckligt med ork att skriva ett futtigt inlägg.

Och så kan det vara ibland. Det man ska ha med sig från den perioden är att skrivkramp är sådant som går över. Det är bara att fortsätta kämpa.

6

Tobias Sandelius är fascinerad av bloggosfären, så pass mycket att han börjat blogga om den på otroligt snygga Blogfriends. Som en del av satsningen har Tobias börjat intervjua bloggare som han läser. Först ut var Allt om PC-redaktören Tommy k Johansson, och nu har turen kommit till er tillgivne.

Hos Blogfriends spiller jag mina bönor. Jag passar på att chockavslöja mitt andranamn, talar om precis vad jag tycker om er läsare och pratar dessutom om min stora rädsla.

Know your star. Ett klick bort.

Visst smärtar det i själen när du för muspekaren över Läkare Utan Gränsers banner? Tänk dig att leva i en värld där gråten aldrig tystnar? Det här är verkligheten, idag. Läkare Utan Gränser lanserar nu en kampanj som, en krona i taget, ska göra slut på lidandet och tyst på gråtandet.

Genom att skänka några kronor kan vi hjälpa till. Varje bidrag sänker ljudnivån, sänker lidandet.

Den här kampanjen är vår. Målet är att få tyst på lidandet. Det kan vi göra, genom att gemensamt skänka 1500 kronor. Tillsammans. SMS:a LÄKARE 119 till 72990 och du skänker 50 kronor. Tillräckligt för att ge två barn ett livslångt vaccinationsskydd mot mässling, bara för att ta ett exempel.

Det här är första gången någonsin jag lägger in i en banner i bloggen, anledningen till detta är enkel. Jag gillar Läkare Utan Gränsers kampanj. Jag gillar att den är så stark, så närvarande, så talande. Vi kan faktiskt få slut på lidandet i vårt lilla hörn.

Brukar du läsa den här bloggen? Ta då en funderare på om du inte ska skänka en slant. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Tack.

4

Jäkla tjat om Blondinbella och de andra modebloggarna. Tjejerna tjänar pengar på sin bloggning och de är helt öppna med det. What's the big deal? Förvisso är det fult att de inte nämner att de skriver sponsrade inlägg, men nu känner troligen deras läsare till detta. Konsumentverket utreder dessutom från och med nu lagligheten i det hela (även om jag tvivlar på att det blir något av saken).

Till huvudfrågan dock. Är folk helt ursinniga för att det är omyndiga tjejer som lyckas tjäna pengar medan de själva misslyckas? Jag tror faktiskt att det är där skon klämmer.

Själv har jag som ni ser inga reklambanners på bloggen och jag skriver inga sponsrade inlägg. Syftet med den här bloggen är inte att tjäna pengar. Dessutom är kategorin "spelbloggar skrivna av araber som låtsas att de inte är nischade" inte vidare populär hos annonsörerna.

Det är inte riktigt sant nu när jag tänker på det. Jag har faktiskt blivit kontaktad angående en annonsbanner. Säljaren gjorde misstaget att fråga mig hur mycket jag ville ha för att sätta ut den. Jag kollade min besöksstatistik, låg på drygt 10000 unika besökare i månaden och slängde fram att jag ville ha 3000 kronor per månad - eller dryga 30 öre per besökare.

Jag kunde nästan ana hånskrattet i svarsmailet där säljaren tyckte att jag var för dyr. Jag har sedan dess inte blivit kontaktad av någon. Lite surt, det hade ju suttit fint med en bostadsrätt.