Ikea är livsfarligt

Standard

ikea.jpgOm lite mindre än två veckor flyttar jag till min nya lägenhet. Perioden runt en flytt är ganska hektisk, det ska sägas upp saker och ting och man ska binda upp sig på annat håll. Det är försäkringar hit och dit, abonnemang, adressändringar och nyckel-lämning/hämtning. Och som om det inte räckte ska man självfallet köpa möbler också, det är ju inte så att man redan har sådana egna där man bor, nä då – det är bara att börja om från noll.

Förvisso blir en flytt skönare när man slipper kånka på mycket möbler, men plånboken får lida tillräckligt för att väga upp saker och ting. I söndags och idag har jag harvat runt i Ikea och provat ut möbler som jag kan tänkas köpa. Idag fick jag äntligen tillräckligt med mod att trycka på beställ-knappen efter många om och men. Det känns bra förvisso att numera ha säkrat en hembonad lägenhet, men ändå känns det fel någonstans att lägga ner tusenlappar på trä, syntetmaterial och tyg.

Jag tror att det blev bra till slut. Gudarna ska veta att det är extra svårt att köpa möbler själv, utan feedback. Jag ringde hem tillräckligt många gånger för att föräldrarna skulle fråga om jag behövde pengar :D Jag fick förklara att det var värre än så, jag var i ett stadie av panik. Det är omänskligt hur Ikea är uppbyggt – kvadratmeter efter kvadratmeter med ting som man skulle kunna tänka sig behöva – och här ska man behöva sortera. Och shopping är inte riktigt min grej. Det blev ett par goda råd som jag är väldigt tacksam över.

Nu är det över. Får jag verkligen hoppas åtminstone.

Big brother hälsar

Standard

Den här bilden har varit uppsatt vid ingången till lägenheten hur länge som helst nu. Jag vet inte om hyresvärden varit hemma hos mig än, men jag slutade i alla fall bry mig någon gång den här veckan.

Kundservice

Justering av toalettstolarna alltså… vad i helsike är det egentligen? Jag tror att den egentliga anledningen till meddelanden är det som nämns lite i efterhand, den övriga besiktningen alltså. Det är ingen hemlighet att många som bor här är struliga, en besiktning kan säkert behövas. Men då kan jag tycka att hyresvärden kunde varit ärlig och sagt just detta – att det är en besiktning av lägenheterna det handlar om.

Hur som helst fick det här mig att skrubba toaletten varje morgon hela förra veckan. Alltid nåt.

Mitt framtida hem

Standard

Jag blir alltid nervös när det kommer till stora beslut. Det är lite av en ovana jag har. Nu är det så att jag via bostadskön fått veta att jag kommer att få flytta in i min lägenhet när den står klar i februari nästa år – ändå kan jag inte känna mig helt trygg i att det blir så förrän jag har ett underskrivet kontrakt.

Väntan de kommande månaderna spenderas än så länge på drömmar. Jag kollar på ritningen, försöker att planera in möblemanget, gör upp sparplaner och funderar på när jag ska ta steget att säga upp min nuvarande mini-etta.

Troligtvis kommer jag att skjuta upp allting tills jag har ett kontrakt i min hand. Fast då… då jäklar kan man börja drömma!

Mitt nya hem

Dags att leta efter ett hem

Standard

Det är banne mig lite skrämmande att… nästan tvingas ta det här steget.

Jag har länge varit missnöjd med min nuvarande bostad – en etta på 20 kvadrat mitt i ingenstans till ockerhyra och med tillhörande skumraskaffärer är inte lockande. Jag har samtidigt varit tveksam inför hela grejen med att köpa en bostad. Marknaden i Stockholm beter ju sig som en lallande idiot. Kommer jag att kasta mina pengar i sjön? Eller är det en bra investering?

Efter två års sökande efter en hyresrätt har jag nu gett upp. Framtiden inom hyrbranschen ser inte heller så lovande ut med tanke på den borgliga majoriteten. Det var dags att försöka skaffa en bostadsrätt. Jag lade min förhoppning till banken, att någon tjänsteman skulle neka mig ett lån och trygga mina nerver.

Idag damp dock kuvertet ned. Min ansökan om ett lånelöfte har blivit premilinärt godkänt. Jag har med andra ord inga ursäkter längre, det är bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut på jakt. Det blir visning redan på söndag.

*gulp*

Mardrömmar och husjakt

Standard

Det här är säkert ett inlägg som FRA fullkomligt kommer att älska. En arab som pratar om att spränga saker, liksom.

Enligt Oscar Swartz ska följande hot vara anledningen till att regeringen vill avlyssna oss alla:

  • terrorism
  • spridning av massförstörelsevapen
  • kvalificerad internationell kriminalitet
  • smuggling av vapen, droger eller människor
  • stora flykting- och migrationsrörelser
  • etniska, kulturella och religiösa konflikter
  • hot mot den tekniska infrastrukturen
  • olika typer av försörjningskriser
  • ekologiska obalanser och miljöhot
  • valuta- och räntespekulationer

Med detta inlägg kommer jag att täcka minst tre punkter. Det är liksom lite kört för min del. Men nu hade jag en dröm…

Jag flyttade runt en hel del, på jakt efter den där perfekta bostaden. Grejen är bara den att jag inte nöjde mig med att packa ihop mina saker, städa, lämna in nyckeln och sedan flytta. Jag var liksom tvungen att spränga min gamla bostad, med en atombomb. Jo, så sjukt var det i drömmen. En jädra atombomb.

Jag ställer in klockan på bomben, promenerar till min bil. Sätter mig och kör iväg en bit för att sedan bevittna ett svampmoln i backspegeln. Jag suckar nöjt. Jag har flyttat.

Över till nästa hus och samma sak händer där, jag tröttnar och flyttar ut… med ett jädrans boom!

Men så händer det att mardrömmen kopplar in. Jag är på väg att lämna mitt femte hus, ställer in klockan på atombomben och beger mig iväg mot bilen. Där någonstans fastnar jag och bestämmer för att läsa tidningen. Jag läser klart och sätter mig i bilen, beredd på att köra iväg. Men för sent. Bomben sprängs och tar mig med sig.

Jag vaknar kallsvettig för att sedan brista ut i skratt.

Vad i helsike var det för en dröm?

Freud?

Hjälp till medmänniska

Standard

Fastighetsägaren Nils Olav Skaret hyr ut sina lägenheter till invandrare för ockerpriser eftersom de kostar mer. Han motiverar sina handlingar med att invandrare förbrukar mer vatten och att de förstör sina lägenheter.

Jag får anse mig själv som ganska kunnig inom området och önskar därför hjälpa herr Skaret, min medmänniska. Det han inte visste är att invandrare gör mer än slösar på vatten och hänger sig åt förstörelse.

Badrummet är ett ganska drabbat rum i huset. Det är inte varje dag man stöter på minst en brunn, oftast två, mitt i hemmet. Svenska hem är väldigt populära på grund av detta faktum. Det finns ju aldrig ont om dricksvatten. Tyvärr brukar hålen vara ganska små och aldrig anpassade till en hink av moderat storlek. Borttagande av stolen och utvidgning av hålet är ett måste.

Hur uträttar man då sina behov undrar ni kanske? Jo, som alla andra hygieniska varelser. Knappast inomhus. Balkongen brukar vara optimal, men har man ingen balkong så går det alltid att komma runt problemet. Det finns rätt många träd i skogen om man säger så.

Att ta ett bad är ganska skönt. Diskbänken i köket är perfekt. Gott om sittplats där man kan tvåla in sig ordentligt, sen är det bara att krypa under munstycket och låta vattnet forsa. Vissa lyxhus har ett duschmunstycke och då är badstunden självklart ännu bättre.

Nu till sommaren passar förresten kylskåpet perfekt. Kläderna man förvarar där är alltid behagligt kalla när man tar dem på sig på morgonen. Till vintern används självklart spisen då kläderna, vid rätt användning, blir behagligt varma. Oftast brukar det dock gå snett och det mina damer och herrar är anledningen till att många invandrare går runt i secondhand kläder.

Jag har endast skrapat på ytan av problemet, men förhoppningen är att jag hjälpt Nils Olav Skaret från Skarets Fastigheter AB att ytterligare slipa på sina argument för extra höga hyresavgifter till utländska hyresgäster.

Ni måste förstå att jag inte är ute efter ett tack eller något sådant. Jag vill helt enkelt hjälpa en medmänniska.

Är jag petig nu?

Standard

Liksom alla ny-Stockholmare har jag en bostadsform utom denna jord. Därför söker jag och många andra gärna en fast bostad. Idag fick jag ett brev hem med inbjudan att titta på en tvåa. Problemet är bara att lägenheten verkar vara taget från Tim Burtons värsta mardröm.

Hör bara här: ”Vi vill göra dig uppmärksam på att du flyttar till en äldre lägenhet som inte i alla avseenden uppfyller dagens krav. I våra 1940- och 50-talsområden har vi mycket problem med vattenskador som beror på läckande ledningar och golvbrunnar, dåliga tätskikt i badrum med mera.

Vi har en upprustningsplan för den fastighet du flyttar till. Det innebär att det kan bli aktuellt med upprustning eller ombyggnad av fastigheten inom de närmaste fem till sex åren med hyreshöjningar som resultat. Under byggnadstiden kan hyresgästerna behöva evakueras till en bostadspaviljong eller till evakueringslägenheter.

Vi vill slutligen uppmana dig som flyttar in i en äldre lägenhet till viss försiktighet. Försök duscha med måtta och se till att vädra ordentligt om det finns fönster i badrummet.”

Jag vill spontant tacka nej till visningen. Jag bor i en liten sketen etta som jag gärna lämnar så snart som möjligt. Men den där tvåan som nu ska visas låter bara för mycket… Jag vill ha en bostad, inte en plats där jag får möjlighet att existera.

Det blir att hålla huvudet kallt och vänta på en bättre lägenhet. Det måste komma någon gång.

Smutsiga grannar

Standard

Jag har ett stort problem. Det räcker inte med att det är ett helsike att få tag på en bostad i Stockholm[1], jag har dessutom dragits med stans smutsigaste grannar.

Överdrivet?

Vad sägs om soppåsar som hänger i korridoren eller precis utanför dörren? Vad sägs om sopor som inte slängs i sopkontainern utan läggs bredvid av någon anledning?

Det ser illa ut och luktar ännu värre. Hyresvärden har hotat med böter och höjd hyra eftersom hon fått kämpa mot skadedjur och lagt ner pengar på extra städning.

Bryr någon sig? Inte vad jag kan märka. Soppåsarna sätts fortfarande utanför lägenhetsdörrarna och det dröjer inte många dagar förrän soporna börjar omringa kontainern utanför istället för att slängas in.

Inte ens mitt gamla studentboende var så här illa. Usch!

  1. Om man inte köper en []