Gå till innehåll

1

American Public Media har släppt ett budgetspel, Budget Hero, där tanken är att få framför allt yngre väljare att förstå var den amerikanska ekonomin befinner sig, men även hur framtiden skulle kunna utveckla sig baserat på John McCains, Barack Obamas eller till och med dina egna val.

Det är ett intressant experiment. Det är förvisso oerhört svårt att utveckla en ekonomisk simulator och få till det rätt, men underligt nog finner jag att ett välfärdsbudget inom spelets ramar faktiskt skulle kunna rädda USA ur dess ekonomiska dal.

Jag väljer att skära ner den militära budgeten med tio procent, jag tar hem mina trupper från utlandet, slänger in pengar på att bekämpa AIDS och släpper in mer administrativ personal i militären. Och där sparar jag drygt hundratrettio miljarder dollar.

Över till skolan tar jag och lägger ner Bushs kritiserade "No Child Left Behind", men kontrar det med hjälp till svagare elever. Här ökar mina kostnader med fyra miljarder.

I miljö- och naturbruksmrådet väljer jag att sluta beskydda mina bönder för att låta marknaden verka. Samtidigt bidrar jag med pengar till skyddet av utrotningshotade arter och ger pengar till hanteringen av radioaktivt avfall. Budgeten ligger på plus/minus noll.

När det gäller bostadsmarknaden och familjplaneringen ökar jag budgeten för barnomsorgen, jag ger subprime-lånare extra stöd och utökar bostadsbidraget för de fattiga. Det kostar mig ytterligare en miljard dollar.

Sen går jag hårt åt Kongress och administration. Det är kraftiga nedskärningar. Food and Drug Administration får dock en dubblerad budget. Det här är en besparning på femtiofyra miljarder dollar.

När det gäller infrastrukturen skär jag ner på vägar för att istället satsa på kollektivtrafiken. Mina invånare måste ju anpassa sig till världsmarknaden. Att åka ensam i en SUV är lyx. Man ska åka buss och tåg mycket mera. Tio miljarder dollar sparas.

När det gäller vårdbudgeten är det svårt att genomföra förändringar vidare effektivt. Jag erbjuder alla mina invånare en Health Plan. Samtidigt förenklar jag administrationen av Medicare och gör den lite dyrare. De rika får dessutom bekosta en större bit av kakan. Slutresultatet är att jag utökar vårdbudgeten med femtionio miljarder dollar.

När det gäller det sociala skyddsnätet får de välgödda ta hand om sin vård i större skala. Här sparar jag sexton miljarder dollar.

Störst manipulation gäller dock skatteområdet. Jag gör mig av med Bushs skattenedskärningar. Jag höjer skatten på bensin med femtio cent. De rika får betala mer skatt. En koldioxidskatt sätts i system. Tobakskatten höjs. Pensionärerna slipper däremot skatta helt. Plöstligt har jag 4250 miljarder dollar att leka med. Det mesta går till att betala av det enorma underskottet i min ekonomi.

Resultatet?

Jag sänker underskottet i ekonomin från 37,7 % av bruttonationalprodukten till 10,9 % till år 2018. Jag skjuter även upp en beräknad ekonomisk kollaps från år 2033 till 2061. Och förhoppningsvis har jag även en lyckligare och mer välmående befolkning i mitt land.

Hur skulle du fixa USA:s ekonomi?

5

Jag kan lukta till mig hur finansminister Anders Borg och hans partikamrater resonerat inför årets budget. Jag har en näsa för cynism och just nu bränner det utav tusan.

Logiken säger det bäst. Att spara på arbetslösa och sjukskrivna är statistiskt säkrare än att göra det på arbetare. Vad det handlar om är procentsatser. Med en arbetslöshet på 4,8 procent och ett antal sjukskrivna på kanske ytterligare 5 procent kommer vi nära den borgliga siffran om att nära en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Här ställs då tio procent av befolkningen mot resten. Cynisk matematik säger att det är lättare att mucka med en minoritet än en majoritet.

Och då har vi den - budgeten som gynnar heltidsarbetare men som slår ner på deltidsarbetare och sjukskrivna rätt ohyggligt hårt.

Jag kan bara hoppas att de borgliga missbedömt hur vi medborgare kommer att reagera. Ska det verkligen gå att muta oss till tystnad? För jag ser bara djup orättvisa framför mig, en ekonomisk politik som skapar klyftor, som hellre ser till att man går på socialbidrag än att jobbar deltid. Dessutom ett samhälle där en sjukdom endast innebär en oro för hur man skall klara sig istället för fokus på att bli frisk igen.

Det snackas om moroten och piskan. I mitt samhälle ger man moroten åt de som behöver den för att sedan piska herrarna med morotspåsen till att dela med sig. Det kallas solidaritet med mina medmänniskor. Man ger åt de som behöver, för i morgon är det mycket möjligt att man befinner sig i en situation där man själv behöver hjälp.

Svårare än så behöver det inte vara.

7

Bo Pellnäs, "säkerhetspolitisk kommentator", väljer att i dagens SvD brännpunkt att gå till hård attack mot planerna att skära ner försvarets budget. Som vanligt när det gäller fundamentalister börjar Pellnäs sin artikel rätt bra - han konstaterar fakta, pekar finger och nämner ett par namn. Och som vanligt när det gäller fundamentalister väljer Pellnäs att totalt tappa tråden för att gå bärsärkagång mot allt och alla. Det är riktigt pinsamt att se.

Som argument för bibehållen försvarsbudget dras självfallet ryssen in i spelet. Det uppsagda CFE-avtalet nämns, sedan jämförs Putin med Hitler, de stora riksdagspartierna attackeras och artikeln avslutas till och med ett utropstecken. Det är argumentation på grundskolenivå. Så funkade jag i högstadiet i alla fall - genom att rita upp osannolika skräckscenarion, se till att nämna Hitler åtminstone en gång och sedan slänga runt med utropstecken här och var tyckte jag mig alltid ha ett starkt argument för min sak.

Jag fick rätt snabbt tipset att hålla mig till sakfrågan och skippa utropstecknen i mina texter. De var rätt barnsliga. Tack för tipset Eva, det har jag haft användning av sedan dess.

Istället för att kritisera budgetarbetet borde Pellnäs ställa sig de svåra frågorna. Vad har vi i Afghanistan att göra? Vad är grejen med Nordic Battlegroup? Varför bekostar försvaret bygget av Jas 39 Gripen? Det är ju här de stora försvarsutgifterna ligger, vore det inte logiskt att granska den de facto fakturan istället för att attackera förslaget att försvarsbudgeten ska ner med 10 procent?

"Säkerhetspolitisk kommentator" förresten... Undrar om Bo Pellnäs läst Maria Bjernevis och Thom Thavenius' debattinlägg "Förvirring om terrorism när Säpo jämt håller tyst"? Den skulle jag annars rekommendera.

1

Det är inte ofta jag skriver en kommentar som jag sedan publicerar här på bloggen. Men här är en (aningen utökad) som skrevs hos Jonas och som behandlar min åsikt om de borgligas budget.

Grejen är att budgeten känns som obehagligt mycket 1991. Borg förlitar sig på att högkonjunkturen ska hålla i sig och bidra med jobb som då ska finansiera budgeten. Man får hoppas, för Sveriges bästa, att han har rätt. Annars kommer det att gå riktigt illa, igen. Skräckräntor och fritt fallande krona är det nog ingen som önskar uppleva igen.

Tydligen ska jag känna mig som en vinnare i årets budget förresten, varför mår jag då bara illa?