Gå till innehåll

1

För exakt ett år sen skickade jag ett signerat kontrakt via mail till KM Troedsson och blev en del av Raw Fury - efter det gick jag på lunch med Gordon Van Dyke och började planera mitt inhopp. Det skulle dröja fram till april 2018 innan jag faktiskt kunde börja på mitt nya jobb - så går det ibland när man har en lång uppsägningstid. Innan dess hade jag gått i jobbsökar-mode i tre till fyra månader. Startskottet var Star Wars Battlefront II.

Fun facts. Lucasarts vill att man antingen skriver STAR WARS™ Battlefront™ II eller Star Wars™ Battlefront™ II. Det var superviktigt.

Nåja. På mitt gamla jobb på EA var jag direkt inblandad med allt det där kontroversiella: pre-orders, loot boxes och virtual currency. Hände det i ett DICE-spel? Det var jag. Mitt jobb var att springa fram och tillbaka mellan mina chefer på EA, utvecklarna på DICE och våra account managers på Sony, Microsoft och Origin för att få till det där enorma pusslet. Och som alltid när jag jobbar är mitt mål att "få det att hända". Jag blir blind för allt det som händer utanför, och defensiv.

Battlefront II var ju ett sånt spel vars pengastrategi fick kritik internt, långt innan något visades publikt. Och jag skulle önska att jag fick säga att jag såg det komma, att jag var kritisk och hade spelarnas bästa i åtanke. Men sanningen är att jag var en corporate shill. "Vi har ju skippat Premium Pass och vi måste ju tjäna pengar på ett annat sätt." Och "Det är ju inte pay-to-win om man kan skaffa samma kort gratis bara man spelar i några timmar". Jag kan till och med ha sagt "sluta gnäll".

Mama didn't raise me like that. Och Battlefront II tog hårt på mig. Jag kände liksom att jag förlorade mig själv där. Jag hade kränkt min integritet. Och i juli 2018 bestämde jag mig för att Battlefront II skulle vara mitt sista EA-spel (det gick inte riktigt, men det blev mitt sista AAA).

Nu satt jag där med åtta års erfarenhet av top-of-the-line spelutveckling. Jag hade skeppat fem stycken AAA-spel, två free-to-play samt hjälpt till med fyra andra AAA-spel och tre andra free-to-play. När jag tidigare varit mer av typen "ta vilket jobb som helst" var jag nu mer - jag måste hitta nåt som passar mig samt drar nytta av min erfarenhet. Det blev totalt tre ansökningar.

Ett schabblade jag bort - och jag tror att det kunde ha varit undermedvetet då tjänsten var väldigt snarlik den jag redan hade. Det andra blev jag faktiskt lite nedslagen av att jag inte fick, här var en ung startup som hade en cool AR-app (hej Bublar) och jag tyckte att allt gick bra - men det var liksom som om teamet undrade varför jag var så skum som lämnade EA och DICE när så många andra ville in?

Jag var tvungen att omvärdera hur jag sökt jobb. Funderade nu på att starta eget och sköta submission och release åt indiestudios - i och med att jag visste att de flesta hatade detta moment - medan jag var rätt jävla bra på det. Och så dök det här inlägget upp på Spelutvecklargruppen på Facebook. Arguably the worst jobbannons ever, men jag hade hört talas om Raw Fury, gillade de som jobbade där och företagets filosofi. Så jag skickade arguably the worst jobbansökan ever. Brutalt ärlig. No holds barred. Pinsamt som tusan.

Och vad händer? Jag får ett mail där gänget på Raw Fury undrar när jag kan komma ut till kontoret på ett möte. Och där är jag, gladare än jag någonsin varit, doing the good work, hjälper utvecklare att nå sina mål. Använder mina krafter för den goda sidan.

Skulle jag någonsin jobba med stora AAA-spel igen? Kanske? För jag menar vem vet? Men får jag välja vill jag stanna kvar där jag är. Unpublisha. Och fortsätta med det även om jag skulle råka hamna hos en utgivargigant. Unpublisha från insidan.

Spel går att utveckla, släppa och sälja humant. Jag är en del av ett gäng som gör det varje dag. Jag vill inte jobba på nåt annat sätt.

1

Alltså, Battlefield 3 ser ut att vara hur imponerande som helst. Faktum är att jag vet att det är riktigt, riktigt bra efter alpha-testrundan.

Ändå är det någonting helt annat som får mig att rysa. Och det är musiken, bäst representerad i Caspian Border-trailerns första minut.

Det här är ett soundtrack jag vill ha. Hellre redan igår. Vågar man hoppas på en OST till salu?

6

Jag vill inte ta åt mig äran egentligen... och jag vill absolut inte bygga upp några missplacerade illusioner. Men faktum är att Battlefield Heroes-sajten gick ner minuterna efter publiceringen av min utvecklarprofil och fakta kan man inte bestrida.

Så, till mina fans vill jag bara säga, tack.

Nåja. Om någon är intresserad av min mer nördiga sida är Battlefield Heroes-intervjun hett stoff.

Sen borde jag anat att just den bilden av alla skulle användas. När någon frågar efter en bild nästa gång ska jag inte hänvisa till facebook. Nu bekräftar jag ju bara folks fördomar om att testare är pårökta hippies som bara sitter och leker hela dagarna.

...För det är ju faktiskt det vi gör!

5

Welcome to DICE

Idag var DICE-kontoret i det närmaste tomt. Passade därför på att fotografera mig genom landskapet. Jag är fascinerad över DICEs kontor, den är alldeles egen, väldigt anpassad. Det är inte ofta en hyresgäst får sådana friheter. Men friheten betalar sig, kontoret har blivit prisbelönt till och med.

När man jobbar väldigt kreativt är det bara naturligt att arbetsmiljön också ska vara det. It makes sense, när man tänker efter.

Jag har sparat alla tagna bilder i ett flickr-set, bläddra i kronologisk ordning om du vill få en känsla av "djupet".

7

Du lyssnar på Lisa Miskovskys senaste singel, Still Alive. Om du är ett Miskovsky-fan, vad tycker du? Skulle väldigt gärna höra dina åsikter.

Personligen gillar jag låten, men jag kan inte komma underfund med om jag gör det för att det är en bra låt, eller för att jag redan connectat med Mirror's Edge-temat.

Låt oss backa ett steg. DICE släpper snart ett lovande spel kallat Mirror's Edge. Man har länge använt sig av musiken ovan för att marknadsföra spelet. Och som en del av marknadsföringen har man nu låtit Lisa Miskovsky göra en sång av låten. Vad jag fundrar på är alltså om det är igenkänningsfaktorn som gör att jag fastnar för Still Alive, eller om jag gillar det jag hör helt enkelt för att det är bra låt?

Vore intressant att höra från er som inte kommit i kontakt med Mirror's Edge-trailern, eller själva spelet, över huvud taget. Skulle ni ha köpt singeln?

Mirrors EdgeNär Activision Blizzards VD Bobby Kotick försöker sig på att beskriva kulturklimatet i sin koncern väljer han att göra det genom att påpeka att man arbetar "nästan i motsats till Electronic Arts". Och inte att undra på, EA har genom sin gamla uppköpspolicy tagit död på sådana utvecklare som Westwood och Bullfrog, det har varit lågt i tak och toppstyrt, någonting som halvnya VD:n John Riccitiello försökt ändra på.

Försvaret mot Activision Blizzards attack blir därför just den nya företagspolicyn. Electronic Arts vicepresident Jeff Brown viftar bort kritiken med följande uttalande i en intervju med Level Up:

"The truth is, everyone laughed. In the past year EA has made radical changes to decentralize the company and put creative control back in the hands of development teams. It's too early to declare victory but if you talk to people like Patrick Söderlund at DICE in Stockholm, Mark Jacobs at Mythic in Virginia or Josh Resnick at Pandemic--they'll probably tell you that it's working. They get a lot of resources and creative freedom. That freedom has already contributed new start-ups like Dead Space, Mirror's Edge and Boom Blox and there's a lot of others to be announced soon."

Det är intressant att just de tre spelen nämns. Unika IP:n från meriterade utvecklare med väldigt stor potential till uppföljare. De får representera EA:s processkifte och en stor tyngd vilar på deras rygg. Ännu mer intressant är kanske att Army of Two utelämnas från diskussionen, det här är ju faktiskt ännu ett nytt IP, men ett som kanske inte lyckades vidare bra. EA väljer att glömma den smällen för att se framåt.

Värt att notera är att DICE valt att kalla sitt spel Mirror's Edge. Det finns säkert en dramaturgisk koppling till spelets handling, men titeln antyder även den risk utvecklaren tagit inom EA-koncernen. Blir inte det här bra så finns möjligheten att DICE kommer få återvända till korvstoppingstadiet där det ena Battlefield efter det andra ska pumpas ut. Ingen vill hamna i en sådan sits och därför är det viktigt att Mirror's Edge ska lyckas.

En efterfrågad trailer med rörliga bilder har nu släppts till allmänheten.

Det är samma sekvens som vi tidigare fått stillbilderna ifrån. Mottagandet är överlag positivt, personligen anser jag dock att man aldrig ska döma ett spel utifrån dess trailer. Senaste exemplet Iron Man visar ju hur en bra trailer kan verka för att gömma ett uselt spel. Just därför väntar jag med att bedöma Mirror's Edge tills jag fått chansen att prova det på riktigt. Nu har ju ändå trailern sina ljusa stunder, jag ser en bortgång från givna stereotyper. Och sådant är alltid värt att applådera.

%d bloggare gillar detta: