Gå till innehåll

När flickr gjorde allting fel, och instagram allting rätt var det lätt att överge den förra till förmån för den andra. Visst var flickr fortfarande bättre på de "riktiga" bilderna, men för snabba twittervänliga bilder var instagram överlägset.

Själv satt jag och väntade på att yahoo skulle lägga ner flickr, lät bli att betala medlemskapet när det gick ut i somras.

Sen hände det en massa. Flickr släppte för ett par veckor sen en app som till stor del apade efter instagram, något jag skrattade åt, och sen uppdaterade instagram sina användarvillkor - plötsligt var det inte lika självklart vilken tjänst man skulle använda.

Personligen har jag nu valt att radera mitt instagram-konto, trots att tjänsten reviderat sina villkor. Anledningen är att jag använder instagram alldeles för sällan ändå, och då är inte den tappade tilliten värd mödan.

Själv kan jag tycka att om man använder instagram mycket så är det absolut värt att vara kvar, men har man ett konto bara för sakens skull kan det vara bra att markera genom att avsluta kontot.

Vill man ha kvar sina insta-filtrerade bilder lär freethephotos.com vara bra. Då ser det ut så här.

När jag reste till Bagdad årsskiftet 2009/2010 var jag fascinerad av det slitna, trötta Irak. Mina bilder visade mest kaos, oordning, smuts och damm.

Den här gången ville jag dock visa det nya Irak - eller rättare sagt det nya Bagdad. Faktum är att Bagdad 2011 har väldigt lite med Bagdad 2010 att göra. Det byggs, det rensas upp, det spenderas pengar, det rör sig helt enkelt framåt. Känslan är påtaglig när man rör sig genom staden.

Jag vet inte hur USA uttåg kommer att påverka Irak, eller Bagdad, men jag hoppas att framåtandan och nybyggarandan kommer att fortsätta och fordras. Det räcker med misär nu, det är dags för framtiden och hoppet att tåga in hos det irakiska folket.


Foto: Chris McVeigh

Människor som Chris McVeigh vill jag gärna träffa, bjuda på middag, och ha ett långt samtal med som varar till klockan fem på morgonen då alla ställen stänger. Jag kan förvisso få mina fnattidéer ibland. Som att käka upp en hatt. Men mina idéer är bara så väldigt, väldigt futtiga när man jämför med andra galna genier.

Som Chris McVeigh för att ta ett exempel. Fotografen som bestämde sig för att kombinera Star Wars med jordekorrar till, vad måste beskrivas som, en episk bildserie.

Låt dig hänföras och kom tillbaka.

Det är så fantastiskt roligt och glädjefyllt. Och så respektinjagande galet att jag måste bocka och buga. Jag behöver mer crazy genes, det är bara att inse fakta och kapitulera.

Uppdatering: Och här kommer en länk till Chirs McVeighs flickr-sida dessutom.

Åkte till Tallinn i april, har av någon anledning inte laddat upp bilderna till datorn förrän nu. Härliga minnen blev det i alla fall. Ser väldigt blött ut, anledningen är att det regnade mest hela tiden. England har definitivt en kokurrent i Estland.

Hittade bland annat den här härligheten under våra vandringar:

truck, flickr

Mer fotografier går att hitta i det här setet, en bonusbild där jag poserar som aristokrat bredvid trucken ovan är grädde på moset.

1

Det tog mig endast två månader, men nu har i alla fall en samling bilder från min resa till Prag kommit upp. Det hela slutade med att jag laddade upp 70 stycken - sammanlagt togs dock runt 500 bilder. Det finns helt enkelt mycket att fotografera... och ändå hann man inte med att se och upptäcka ens hälften.

Det finns ett helt set hos flickr. Men här följer även ett litet smakprov.

Art V

För fler bilder, klicka här.

3

Jag hade chansen, två gånger, att knäppa bilder på Play!-kompositörerna. I och med att jag satt i utkanten av raden bakom dem så kom de promenerande rakt emot mig två gånger. Ena gången i starten av konserten, andra gången efter pausen.

Jag hade kameran i handen och tog inte en enda bild. Det var tankar om att det skulle vara oartigt att blixtra hedersgästerna i skallen och att jag inte ville störa dem. Därför satt jag där som ett fån och applåderade medan de, en efter en, gick och satte sig på sina platser. Paparazzin i mig fick nog spel den där kvällen.

Två bilder fick jag med från konserten ändå. Den ena tagen strax före föreställningen och den andra visar Arnie Roth i högsta hugg.

Bland höjdarna i första delen av konserten var Uematsus A Video Game Symphony fanfare och Aerith's theme, Mitsuyoshis Shenmue, Erikssons Battlefield-medley och Shimomuras Kingdom Hearts-medley. Jag rös mest till Iwases Metal Gear Solid, symfonin var dock i själva verket mindre bra, det var helt enkelt mina känslor och minnen från spelet som fick fram rysningen.

Efter paus dundrade den ena höjdaren efter den andra. Soules The Elder Scrolls III, Grefbergs The Chronicles of Riddick, Mitsudas Chrono Cross-Chrono Trigger-medley, Hayes World of Warcraft-medley med en underbar uppbackning av kören[1], O'Donnels och Salvatoris Halo[2], Kondos The Legend of Zelda-medley och självklart Uematsus One Winged Angel och encoure-nummret från Blue Dragon. Mest rysningar i andra halvlek gav Halo, World of Warcraft och One Winged Angel.

Härliga minnen från en härlig kväll.

  1. Nightelf-tjejen, du var bäst, vilken röst! []
  2. Där Arnie Roth faktiskt varit violinst och där kören glänste än en gång []
%d bloggare gillar detta: