Gå till innehåll

3

Jag gillar Rockstar bara när de spränger sönder gränser. Och i Grand Theft Auto 4: The Lost and Damned ger de sig på det stora "male full frontal nudity".

I USA är det säkert lika illa som att skylta med "Hillary for prez" medan man kör genom Alabama.

Nåja, för oss européer är det ganska givet att folk har könsorgan. De har till och med bröstvårtor och navlar. För det stora landet i väst är det här dock inte lika självklart. Speciellt inte när det gäller män.

Vi kan tacka Bart i Simpsons: The Movie för att han bidragit till att uppmärksamma den manliga dongeln, och nu kan vi tacka Rockstar för att de introducerat penisen i spelbranschen.

Sättet de gör de på är annars fantastiskt roligt. Lite Austin Powers känsla. Tre minuter av "ska de våga?" Och sen. Bam. Full frontal male nudity.

Jag finner att jag numera särskiljer min spelsmak från en majoritet spelrecensenter. Rättare sagt har min spelsmak rätt ofta skilt sig från majoriteten. Jag har ibland funderat på vad det beror på och slutligen kommit fram till att jag helt enkelt är mindre förlåtande och att jag kräver mer av mina spel.

Halo 3 må innehålla ett perfekt avvägt tempo, men när spelet är så fruktansvärt konservativt som det är kan jag bara spela igenom det en gång för att sedan låta det ruttna samtidigt som jag passar på att meddela min besvikelse. Eller ta det senaste exemplet med Grand Theft Auto IV, ett spel vars design är allt annat än sandelådevänligt, vars språkbruk bara ligger i vägen för min njutning och vars uppdragsupplägg bara blir tråkigare ju längre man spelar - då kan jag inte låta bli att ställa mig frågande till alla åttor, nior och tior det spelet fått i betyg.

I helgen har nästa besvikelse infunnit sig i LostWinds - den nya indiedarlingen i spelbranschen. Farbror Atlas är lite inne på problemet, att det saknas en karta eller ett sätt att orientera sig i spelet. Han väljer dock att nämna detta nästan i förbifarten, medan jag personligen anser att det är en enorm brist. För visst är LostWinds oerhört charmigt, det använder dessutom wiikontrollen väldigt rätt. Men i och med att jag har svårt att veta vart jag ska ta vägen så kan jag inte utnyttja spelets möjligheter heller, och hela den mysiga atmosfären rinner bara ur mina händer.

Jag älskar detaljarbetet, hatar utförandet.

Det har debatterats casual gaming och vad i helsike det nu är i evigheter. Jag vet en sak, och det är att jag är en casual gamer. Detta har ingenting med genre, typ av spel eller svårighetsgrad att göra. Cascual gaming kan i mina ögon sammanfattas med en mening: lätt att lära sig, svårt att bemästra. Här haltar LostWinds avsevärt och ett spel som kunde ha varit årets överraskning blir i mina händer en frustrerande upplevelse.

Jag kommer att ge det fler chanser. Jag älskar att svischa vinden fram och tillbaka. Men som ett inbjudande spel känns tyvärr LostWinds ganska misslyckat.

12

Det påstås att Grand Theft Auto IV är ett satiriskt spel som ironiserar över dagens samhälle. Detta argument används gärna som en försvarsmur mot den kritik spel av den här kalibern alltid får och alltid kommer att få utstå.

Det är en sanning. Men det är inte hela sanningen.

I spelets radio- och tv-stationer, bland uppsnappade samtal och de egna dialogerna, på reklamskyltar och i stadens gator syns och hörs samhällskritik om Amerika som sällan yttras i det verkliga livet. Det är högst aktuella ämnen som tas upp och pulveriseras, till mitt stora nöje: kriget mot terrorismen, det amerikanska valet, den amerikanska sjukvården, såpoperor, rätten att bära vapen, invandrardebatten, paranonian gentemot staten och överlag alla frågor som your average american ställs inför i sitt liv utsätts för härlig, bitsk satir.

Synd bara att spelet i övrigt inte är lika ambitiöst som den atmosfär den verkar i.

Det är väldigt svårt att ta Grand Theft Auto IV på allvar, och ännu svårare att försvara det när man exempelvis kan döda civila utan att straffas. Det räcker att nudda ett polisfordon med en bil för att man ska få en wanted level. Du kan dock köra över en busslast oskyldiga civila utan vidare konsekvenser. Ifall en sådan lösning är på något sätt samhällskritisk så upplys mig gärna. Våldet sägs vara nedtonad i jämförelse med andra spel i serien, och det är den möjligtvis. Mitt problem ligger dock i att våldet får äga rum utan konsekvenser. Det är en rå och kall våldsorgie som ritas upp. Det här förklaras med att Niko är härdad sedan kriget i Jugoslavien, men det är en förklaring som inte räcker hela vägen. Det är ju jag som utför våldsdåden, räknar Rockstar kallt med att jag ska vara lika härdad?

Vidare mår jag illa över den sexistiska atmosfär som härskar i spelet. Det är alldeles för mycket bitches, pussies och titties för att jag ska tycka att det finns någon subtil mening med det hela. Grand Theft Auto IV anstränger sig inte för att utmåla kvinnor som sexobjekt - det tar helt enkelt för givet att kvinnor är det. Den nivå av cynism som återfinns i berättandet och dialogerna är tillräcklig för att jag ska känna mig illa till mods. Återigen misslyckas jag se den påstådda satiren.

Det enda Grand Theft Auto IV lyckas få mig inse är faktiskt inget annat än att författarna Dan Houser och Rupert Humphries verkar vara ett par riktiga svin. Och ett spel som åtminstone lär mig ett ting är ju bättre än ett som inte lär mig något alls. Det kan jag i alla fall bjuda Rockstar på.

4

Sandelådespel är inte riktigt min grej. Det finns dock vissa spel som gör det så bra att man gärna lägger ner hela sin själ på att upptäcka, utforska och förändra. Två sådana spel är Oblivion och Crackdown. Mina första intryck från Grand Theft Auto IV säger mig att det här är ett spel som inte hör till bland toppen.

Vad menas då med "första intryck"? Jo, det att jag har sju timmar i registrerad speltid. Jag kan tycka att de här timmarna ska räcka för att suga in mig i Liberty City, så är dock inte fallet. Jag tror att det här beror på brutna illusioner. Man har uppenbarligen sugit ut valfriheten från våra händer - och sandlådespelet blir en glasfasad (såg ni nördreferensen?)

Låt mig ge ett exempel. Uppdraget "Hung out to dry". Man ska pressa någon asiatisk snubbe på pengar, denne flyr i en lastbil. Jag hatar att jaga honom och efter två misslyckade försök (bilarna är banne mig inte kul att styra) försöker jag spela smart. Jag lokaliserar snubbens lastbil och blockerar hans flyktväg med ett par fordon. Sedan väljer jag att trigga uppdraget, och av en automagisk kraft är min blockad borta - mina bilar försvunna i tomma intet - och jakten blir obligatorisk.

Jag ger mig inte. Det går ju att sno snubbens lastbil. Han kan ju försöka köra ifrån mig när hans bil inte längre är kvar. Jag slår in fönstret på lastbilen och sätter mig in. Mission failed. Det var tydligen inte meningen att jag skulle göra så där. Och den billiga lösningen från utvecklarna är helt enkelt att tvinga mig göra om uppdraget. En illusionsdödare om något och ännu ett exempel på usel speldesign. Gillar man inte sandlådelösningar så ska man inte utveckla sandlådespel. Så enkelt är det.

Jag har läst mycket om Liberty City. Att staden är full av detaljer, att den andas och lever. Förvisso. Det ingen nämner är dock att den är så förbannad tråkig. Det händer ju ingenting. Bilar kör runt på gatorna. Människor går på trottoaren. Ibland går de över gatan lite fel och blir påkörda, bara för att svära lite och ställa sig upp och gå. Bilen kör vidare. Är det så här hela tiden? Eller kommer jag att liksom i Crackdown och Oblivion råka ut för omotiverad motstånd och våld? Kommer det att hända någonting om jag inte är ute på uppdrag? Någon?

Min roligaste stund hittills har jag faktiskt haft i den ryska klädaffären. Radion slängde upp Ruslanas schlagerdänga från 2004. Det var humor. Och jo, radioreklamen och talkshowerna är -lite- roliga.

Just nu ska jag försöka fånga Ivan den inte så förskräckliga. Problemet är bara att snubben flyr med en bil. Jag stänger av och försöker samla tålamod inför den kommande trial and error-sessionen.

4

Köpte hem ett nytt spel idag, men det är inte vad du tror.

Hype för all del, men Grand Theft Auto IV lockar inte mig tillräckligt för att jag ska jaga rätt på det. Det kommer att bli ett köp, men det kommer när det kommer.

Under helgen kommer jag istället att njuta av Mario Kart Wii - vi har en oofficiell tävling på jobbet - det gäller att slå världsrekordet. Eller att vara snabbast på kontoret. Det är typ samma sak.

Noterat i Elgiganten: Det står alltid minst femton personer i kön till kassan. Kassörskan ropar ut att GTA är slut. Tio personer lämnar besviket affären. Proceduren upprepas fem minuter senare. Det är lite Lemmings över det hela, kanske just därför som jag inte känner för att jaga ett spel. Jag älskar spel, men det finns banne mig tusentals andra viktigare saker här i livet.

Jag önskar att folk kunde sluta spela PR-folk i händerna.

1

Det är nog få som missat att Electronic Arts lagt ett bud på konkurrenten Take-Two Interactive. Efter Activision/Blizzard-affären var inte Electronic Arts längre störst på mattan och någonting måste göras för att blidka aktieägarna. Draget var väntat, Take-Two har länge utmanat Electronic Arts kassako - sportspelen - dessutom finns det en spelstudio tillgänglig i stallet som kan likställas med garanterad succé, det passande namnet är Rockstar Games.

Ännu är budet vänligt, risken är dock stor att det kan bli fientligt. Jag drar gärna paralleller till Microsoft/Yahoo-affären.

Än så länge har Take-Two visat en avvisande inställning till Electronic Arts bud. Det är i sig inget konstigt, en blockbuster i form av Grand Theft Auto IV ligger runt hörnet och spelförsäljningen lär göra underverk med Take-Twos aktie. Möjligheten att kräva ett högre bud av Electronic Arts är med andra ord stor. Att inte förglömma är att Take-Two inte precis varit ett hälsosamt företag. Problemen har varit många och aktien har dykt, får aktieägarna ett bra bud från Electronic Arts är möjligheten till en försäljning sannerligen stor.

Det finns självfallet vissa hinder. Newsweeks N'Gai Croal undrar exempelvis om inte konkurrenslagarna kan sätta stopp för övertagandet? Vidare är det möjligt att någon konkurrent till Electronic Arts, som Ubisoft eller Activision Blizzard kan gå in och stödköpa Take-Two-aktier. Sannolikheten för detta finner jag dock som liten. Electronic Arts äger redan idag ungefär 20% av Ubisoft och skulle nog inte tillåta ett sådant drag. Vidare är Activison Blizzard fortfarande nya på arenan, sammanslagningen är ännu inte helt genomförd och man behöver verkligen inte skaffa sig mer huvudbry.

Min enkla analys är att Electronic Arts kommer att tvingas betala en högre summa än vad de tänkt sig, i slutändan kommer dock Take-Two att ätas upp. Antingen genom en sammanslagning eller genom ett fientligt uppköp. Vad det här kommer att innebära för spelbranschen kan nog få sia om, men personligen ser jag ett mörkt moln vid horisonten. I spelbranschen har konkurrensen alltid varit den mest drivande faktorn, och en affär av det här slaget skulle minska gnistan avsevärt.

11

Med tanke på hypen runt Grand Theft Auto-spelen var det givet att jag skulle bli besviken över fyrans trailer. Vi skymtar dagens New York, åker över staden, panorerar runt ett par ökända riktmärken och visar en bild på en svartmuskig huvudkaraktär.

Jag hinner tänka, fan vad coolt, en arab i New York. Kontroversernas Rockstar Games har gjort det igen. Men så öppnar karaktären munnen och låter som en amerikansk skådespelare som försöker härma en ryss. Besvikelse igen.

Förhoppningen är att New York inte kommer att vara den enda spelbara staden. Vi har redan besökt den i form av Liberty City. Och så hoppas jag på en karaktärsutveckling, skippa ryssen och låt honom bli arab. En arab i New York. Kom igen, hur jäkla coolt hade inte det varit? Politiskt laddat och kontroversiellt - Rockstar Games i ett nötskal.

Noterar även att trailern inte visar på en kvinnlig huvudkaraktär. Det här blir nog det sjunde GTA-spelet (eller nåt) med en man i huvudrollen - det börjar kännas gammalt och stagnerat.

Jo, jag vet att spelupplevelsen kommer att vara lika grym som alltid. Förhandsintrycket från trailern är dock att Grand Theft Auto IV är Grand Theft Auto, igen. Det kan man vara både nöjd och förgrymmad över.

Vad tycker du?

%d bloggare gillar detta: