Paradisets baksida

Standard


Foto: Taimur Asif @ flickr

Dubai framställs ofta som globaliseringens och kapitalismens ögonsten. Ett borgligt Eden. Ett skattefritt samhälle där entreprenörskap står i fokus. Det är rätt lätt att gå på bilden av Dubai som det perfekta samhället när man ser projekt som Burj Al Arab eller The World.

I skymundan får verkligheten stå. Som att de asiatiska arbetarna som faktiskt bygger upp Dubais rikedom, som tar hand om Dubaibornas barn, som ser till att samhället fungerar arbetar enligt rena slavkontrakt. Man rapporterar inte om den rasistiska grund som Dubai bygger på: där emirater självfallet alltid kommer först, där araber är andra klassens medborgare, där västbor tillhör tredje klassen och undviks av emirater och där speciellt sydasiater och afrikaner kommer på en avlägsen fjärde plats med allt vad det innebär.

Johann Haris gräv om Dubai i The Independent från april är därför en måsteläsning för de flesta. Jag har ansett mig känna till de arabiska ländernas högerkonservatism och rasism rätt bra, men även jag blir närmast chockad av det jag får läsa i The Indpendents artikel.

Dubai kan fan i mig ta sig i röven.

Förfallna konservativa åsikter

Standard


Obskyr referens till det där med att dra alla över en kam.

Jag råkar på Friherrinnans blogg, närmare bestämt ett inlägg där hon attackerar barbakvinnan, Xboxflickan och annarkia för att vara just människor. De lever nämligen sina liv och ignorerar ”de mjukare värden som attraherar den manliga delen av befolkningen”. Och så tar hon upp Ebba von Sydow som en förebild (men det tar vi en annan gång)…

Friherrinnan blir inte oemotsagd, i kommentarsfältet kritiserar hennes kvinnosyn och att hon verkar vara så trångsynt. Försvaret kommer med ett rätt klassiskt citat:

”Som jag så tydligt beskrev så har jag sagt det tidigare och jag säger det igen, det är inte fel att dra all över en linje när det kommer till värderingar. Dessa är grundläggande för vår arts fortlevnad. Om inte dessa värderingar efterlevs så kommer hela mänskligheten att gå tillbaka till grottstadiet.”

Och här tror jag att Friherrinnan är en parodiblogg. Värd lite skratt eftersom den sannerligen lyckades lura mig till en början.

För hur skulle en tänkande kvinna idag kunna hylla gamla värderingar och önska att alla höll fast vid dem om hon inte skämtade? Jag menar, det är bara att ta lite exempel på andra ”fina” värdringar där ute i världen. I de mer primitiva delarna av Somalien har man den värderingen att kvinnor inte ska kunna njuta av sex, därför omskärs kvinnorna redan vid ung ålder. I Saudiarbien har man värderingen att kvinnor är efterblivna och måste han en man som förmyndare för annars skulle de säkert avlida av rena förskräckelsen inför tanken att de kan klara sig själva.

Där har vi två värderingar som jag är säker att Friherrinnan avskyr och motverkar så gott hon kan från sitt hem i Östermalm.

Men om man nu skulle leka med tanken på att Friherrinnan menar allvar. Då skulle jag vilja påpeka för damen att det i hennes värld inte borde vara en sund värdering för en kvinna i hennes tillställning att blogga. Kvinnor ska ju inte ha några åsikter, dessa attraherar nämligen inte den manliga delen av befolkningen.

Bloggens politiska inställning, och min

Standard

Den första omröstningen i ”Se till vänster, där går en arab” handlade om hur ni läsare upplever bloggens politiska ställning. Ni röstade som sådant:

Av totalt 29 röster mellan perioden 8 januari – 18 januari valde 24% av läsarna att se bloggen som högerinriktad, 34% som politiskt oberoende och 41% som vänsterinriktad.

Resultaten gläder mig. Jag har i mitt politiska ställningstagande svårt för att identifiera mig med någon politisk gruppering som är aktiv idag. Jag ser mig själv gärna som vänster, men när till exempel indiska kommunistpartiet samordnar en demonstration mot Saddams hängning (Som inte har så mycket med motståndet mot dödsstraffet att göra, utan mer med att han avrättades) eller när Sydamerikas vänster plötsligt är på kramturné med Mahmoud Ahmadinejad då blir man desillusionerad.

Vänstern är lika korrumperad som högern. Alla lever efter devisen ”är du inte med oss så är du emot oss”, det är någonting jag aldrig kommer att acceptera.

En trög vänster som går på Saddams nya image som han skapade efter Kuwait-fiaskot för att plötsligt börjar tycka om honom för att han är ”emot” USA är inte en vänster jag skulle vilja ta i hand. Har ni redan glömt vad Saddam gjorde mot er? Har ni redan glömt varför Saddam var västvärldens älskling under 70- och 80-talet?

En trög vänster som skakar han med religiösa fanatikern Ahmadinejad för att även han är emot USA får mig nästan att gråta. Min fiendes fiende är min vän betyder bara en sak, och det är hyckleri.

Min avsky mot högern behöver jag knappast beskriva igen. Ingen värld där pengar är viktigare än människor är en värld jag vill leva i. Inget liv där egoism och individualism slår högre än socialism, gemenskap och solidaritet är värt att leva.

Så här står jag och räknar mig själv som oberoende – det finns ingen politiskt gruppering värd min tid, mina ansträngningar eller min respekt. Vänster och höger är inte längre olika sidor av samma mynt, alla har flyttat sig till myntets högkant och penslat det med arsenik.

Inlägget pingar till Intressant.

Skugges senaste krönika

Standard

Linda Skugge kan, när hon vill – eller kanske när hon får till det, stå upp till den hype som omgärdat hennes person.

Ur hennes krönika Borgarna har ett imageproblem hittade jag följande guldkorn:

”Allvarligt talat, högern har ett problem. Moderater och kristdemokrater hävdar alla att de inte är abortmotståndare, de är inte emot insemination för lesbiska etc, de är inte homofober. De är helt enkelt jätteschyssta människor. Men gång på gång är det just rå-borgerliga politiker eller debattörer som går ut med inhumana åsikter. Nu senast var det Joseph Christenson, styrelseledamot i kdu. Han har skrivit ett pressmeddelande där han kritiserar fi:s ”vedervärdiga hållning i frågor som abort, homoäktenskap, homoadoption och insemination för lesbiska.”

”Så här är det gång på gång när moderater och kd-människor är inblandade. De går ut med helt inhumana åsikter men vågar sen inte stå för dem. Vilka är mest emot att homos ska få gifta sig i kyrkan, adoptera barn, inseminera på sjukhus? Vilka är det? De röda eller blå? Vilka är emot kvinnliga präster? Röda eller blå? Vilka är för att ge sina barn en hurring? Röda eller blå?”

”De skrämmer folk med sina vansinniga blickar och ordet ”valfrihet” som enda argument. Ordet ”valfrihet” är helt tomt.”

”Jag vill ha ett borgerligt parti som kämpar för kvinnors och mäns lika villkor – på riktigt! För ”valfrihet” betyder enbart valfrihet för männen. Ni som säger nåt annat ljuger.”

Frågan är dock bara varför Skugge önskar sig ett borgligt parti när det parti hon letar efter redan finns hos de rödgröna.

Och jag snackar inte om sossarna. Dessa fick den sista spiken i den socialdemokratiska kistan när självaste Pehr G Gyllenhammar utropade: ”Sossar har de bästa liberala idéerna.”

Jag vill tillhöra högern

Standard

Daniel Lundh slår återigen huvudet på spiken.

Jag har ett par tankar själv. När de ex-jugoslaviska ”arbetslägren” upptäcktes, hur reagerade omvärlden då? Guantanamo Bay finns där för alla att skåda, hur reagerar vi nu?

Jag önskar ibland att jag hade haft mina sympatier till höger om det politiska spektrat. Hur enkelt hade inte livet varit då? Jag hade varit god och slagits mot allt det onda. Eller som Fox lägger fram det:

”American Left, Europe, terrorists working together to undermine fight against terrorism.”

Klockrent, självklart, simpelt, hjärndött och skrämmande. Så vill jag också ha det.

Jag vill skrämma folk med annat än min förskräckliga känsla för humor.