Gå till innehåll

1

Över telefon är det föräldrarna som undrar hur min nya hylla ser ut, först hänvisar jag till Ikea men tänker sen att det är alldeles för tråkigt. Jag har länge försökt lära mig sätta ihop lite videos och filmklipp, varför inte börja nu? Sagt och gjort.

Först var jag inne på temat "unboxing" (det är därför jag ser ut att prata i början av filmen), men det var alldeles för gammalt och gjort, istället fick jag idén att hämta min inspiration från Tyskland. Och resultatet talar för sig:

Rubriken är för övrigt en fantastisk röra där Google translate får ta på sig skulden. Jag var inte den som pluggade tyska då det begav sig.

Enda besvikelsen - jag har fortfarande för mycket prylar. Spelen och filmerna till exempel får inte plats bland böckerna, suck, de är kvar i flyttlådan tills jag hittar en lösning.

2

ikea.jpgOm lite mindre än två veckor flyttar jag till min nya lägenhet. Perioden runt en flytt är ganska hektisk, det ska sägas upp saker och ting och man ska binda upp sig på annat håll. Det är försäkringar hit och dit, abonnemang, adressändringar och nyckel-lämning/hämtning. Och som om det inte räckte ska man självfallet köpa möbler också, det är ju inte så att man redan har sådana egna där man bor, nä då - det är bara att börja om från noll.

Förvisso blir en flytt skönare när man slipper kånka på mycket möbler, men plånboken får lida tillräckligt för att väga upp saker och ting. I söndags och idag har jag harvat runt i Ikea och provat ut möbler som jag kan tänkas köpa. Idag fick jag äntligen tillräckligt med mod att trycka på beställ-knappen efter många om och men. Det känns bra förvisso att numera ha säkrat en hembonad lägenhet, men ändå känns det fel någonstans att lägga ner tusenlappar på trä, syntetmaterial och tyg.

Jag tror att det blev bra till slut. Gudarna ska veta att det är extra svårt att köpa möbler själv, utan feedback. Jag ringde hem tillräckligt många gånger för att föräldrarna skulle fråga om jag behövde pengar :D Jag fick förklara att det var värre än så, jag var i ett stadie av panik. Det är omänskligt hur Ikea är uppbyggt - kvadratmeter efter kvadratmeter med ting som man skulle kunna tänka sig behöva - och här ska man behöva sortera. Och shopping är inte riktigt min grej. Det blev ett par goda råd som jag är väldigt tacksam över.

Nu är det över. Får jag verkligen hoppas åtminstone.


Via Västtrafiks bildbank.

Alkhouri-klanen sträcker ut. Efter att brorsan flyttat ut till västkusen har vi nu pli på Sveriges tre största städer. I helgen var det i alla fall dags för mig att bege mig ut till Göteborg för att hjälpa brorsan få ordning på sin nya lägenhet.

Det är någonting med Ikea-möbler som gör att man känner sig lite extra manlig. Det ska plockas fram skruvmejslar, hammare, insexnycklar, måttband och blyertspennor. Kartonger slits upp, ritningar läses och tolkas och allt från bastant trä till plywood hanteras. Det känns riktigt bra att få använda händerna ibland, man gör det alldeles för sällan annars.

Nästa dag blir det dags att göra vad göteborgare brukar göra i deras stad. Vi åker spårvagn, beklagar oss på betalningssystemet, spatserar utmed shoppinggatorna och sätter oss vid ett fik eller två.

Mot söndagskvällen är det dags att bege sig hemåt igen. När jag stiger av SJ-tåget känner jag faktiskt att jag kommit hem när jag placerar min fot på plattformen vid spår 17 i centralstationen i Stockholm.

%d bloggare gillar detta: