Gå till innehåll

youtubereklam

Synen ovan mötte alltså mig när jag skulle kolla på ett klipp på Youtube. Kolla på en 30 sekunder lång reklamsnutt innan du faktiskt får se det du är ute efter, eller stå ut med två (kortare) reklamavbrott mitt i ditt tittande. Plötsligt känns det väldigt mycket TV4.

Vissa har inställningen att reklam är ett nödvändigt ont. Att vi skulle ha mycket mindre att titta på ifall inte reklam finansierade de diverse kommersiella kanalerna. Jag tillhör gruppen som inte håller med, som anser att reklam - särskilt sådan som avbryter mitt tittande - är bara av ondo. Jag tittar mycket mindre på tv just på grund av de allt tätare reklamavbrotten och där har nätet blivit min räddning. Lösningarna på nätet är finurliga, du kan tvingas kolla på reklam INNAN du får börja titta på det du önskar, ibland dyker det upp nån länk i nedre delen av din videospelare, och ibland visas ett reklamklipp efter att du tittat färdigt på det du skulle. Det står jag ut med. Nya reklamformatet på youtube dock, not so much.

Det ska sägas att jag hittills bara sett det här en gång än så länge (och då skippat videon som tvingat mig till detta) - så det är säkert nån form av A/B-testning som pågår och det här reklamformatet har inte genomförts fullt ut. Det är ingen hemlighet att jag önskar youtube fiaskosiffror för det nya formatet. Så här ska man INTE göra reklam. Det gör mig bara sur på videoproducenten, på företagen som gått med på detta och på youtube som anstår att lägga sig så lågt.

Jag vet att youtube är inne på att börja tjäna pengar på vårt tittande. De har nämnts abonnemang och premiumkonton. Det är något som jag skulle kunna gå med på om priset vore rätt. Men det här skitnödiga reklamformatet? Nej, lägg ner.

När flickr gjorde allting fel, och instagram allting rätt var det lätt att överge den förra till förmån för den andra. Visst var flickr fortfarande bättre på de "riktiga" bilderna, men för snabba twittervänliga bilder var instagram överlägset.

Själv satt jag och väntade på att yahoo skulle lägga ner flickr, lät bli att betala medlemskapet när det gick ut i somras.

Sen hände det en massa. Flickr släppte för ett par veckor sen en app som till stor del apade efter instagram, något jag skrattade åt, och sen uppdaterade instagram sina användarvillkor - plötsligt var det inte lika självklart vilken tjänst man skulle använda.

Personligen har jag nu valt att radera mitt instagram-konto, trots att tjänsten reviderat sina villkor. Anledningen är att jag använder instagram alldeles för sällan ändå, och då är inte den tappade tilliten värd mödan.

Själv kan jag tycka att om man använder instagram mycket så är det absolut värt att vara kvar, men har man ett konto bara för sakens skull kan det vara bra att markera genom att avsluta kontot.

Vill man ha kvar sina insta-filtrerade bilder lär freethephotos.com vara bra. Då ser det ut så här.

5

Jag är inte säker på att dagens nätdejting är mindre pinsam, men det är definitivt någonting speciellt med 80-talets videodejting.

"Imma 25 year subscriber of both Playboy and The New Yorker magazine."

1

Inspirerad av Shamantis arbete med "U Smile" var jag självklart tvungen att prova att time stretcha en egen låt. Den första kandidaten som dök upp i skallen var, av någon anledning, Nick Borgens World Wide Web. Jag trodde att det skulle vara hur enkelt som helst, Shamantis hade ju bara använt ett verktyg vid namn Paul's Extreme Sound Stretch och dessutom publicerat en guide på lifehacker. Bara att sätta igång.

Det visade sig vara svårare än vad jag trodde. Att faktiskt time stretcha en låt är väldigt enkelt, men att få det att låta hyfsat är ganska svårt. Någonstans ska man ju känna igen låten, och så krävs en viss rytm. Här blev det att pussla med inställningarna en bra stund innan jag var nöjd. Slutresultatet är rätt hyfsat kan jag tycka, det finns en kyrklig hymn där i bakgrunden som jag blev särdeles nöjd med.

Nick Borgen - World Wide Web - Time stretched by ainudil

Vilken låt skulle du vilja time stretcha?

1

Mikrobetalningar är ett helvete. Först och främst är de stora hindren för mikrobetalningar tvenne: de är krångliga att få till och de uppmuntrar till en inlåsning av data. Inget scenario är optimalt, och som sådant är de flesta mikrobetalningstjänster misslyckade sådana.

Flattr tar till en annorlunda approach, här lanserar man ett belöningssystem istället för en donations- eller paywall-lösning. En social betaltjänst som lägger sig i bakgrunden och ger användarna all makt.

Anledningen till att flattr känns fräsch, ny och rätt mycket "webb" är säkerligen beroende på personerna bakom. Här har vi Peter Sunde och Linus Olsson på barrikaderna, två personer ur internetgenerationen, två personer som "förstår". Överlag känns flattr väldigt lite finansvärld och desto mer social webb, och det är knappast någon nackdel med tanke på de mikrobetalningslösningar vi fått se hittills.

Själv såg jag till att sätta upp en flattr-knapp här i bloggen så fort jag fick tillgång till betan och med detsamma satte jag igång att flattra intressant material hos mina medanvändare. Inte för att jag är särskild positiv till donationer eller betallösningar på webben, utan mest för att jag gillar flattr som koncept och önskar det all framgång och lycka. Och för 20 kronor i månaden kan jag istället för att klicka på en meningslös gilla-knapp från facebook istället skicka en egoboost i form av några ören. Och det är ju alltid trevligt.

Hur det hela egentligen fungerar förklaras i den väldigt pedagogiska filmen nedan.

Många bäckar små...

9

Det pratas mycket om nätdejting, ibland får jag höra om positiva upplevelser, allt som oftast om negativa diton. Min inställning har varit skeptisk, rejält mycket dessutom. Jag tror inte att nätdejting funkar för min del, det kan förvisso funka för andra, men den typ av människa jag är klaffar inte ihop med dejtingtjänsterna som sådana.

"Du måste ge det ett försök åtminstone", säger två av mina vänner, som provat och inte riktigt lyckats. Rekommenderar match.com gör de dock ändå, så jag hoppar på och provkör i en månad. Jag har ju tidigare experimenterat med annat, så varför inte detta?

Först genomförs en profilering av mig baserat på några frågor jag svarar på. Jag tycker att resultaten inte stämmer in på mig, men what the hell, jag kanske saknar självinsikt. Baserat på mina resultat får jag rekommenderat fem kvinnor att kontakta. Jag samlar mod genom att tänka på att alla som är medlemmar på den här sajten ändå är precis som mig, singlar som nätdejtar. Jag skickar ett meddelande till den kvinna vars profil verkar mest lockande bland de fem. Jag berättar lite om mig själv, talar om att sajten tycker att våra profiler är kompatibla och avslutar med ett "ser fram emot att höra ifrån dig". Det ska sägas att jag är en total n00b när det gäller det här, tycker ändå att mitt meddelande är hyfsat. Jag möts av total tystnad.

Min profil som sådan är ifylld, jag har laddat upp bilder, och jag ger ett seriöst intryck. Hmm... kanske för seriöst? Var jag för påflugen?

Försök nummer 2. Den här gången skickar jag bara en blinkning till näst bästa kvinna i min rekommendationslista. Jag känner mig lite smutsig, det är ju nästan som att vara byggarbetare och vissla varje gång en kvinna går förbi. Återigen, total tystnad.

Efter en vecka får jag själv ett brev, den är skriven av en rysk kvinna och är babelfish-översatt till svenska. Eftersom jag är webbveteran reagerar jag som man ska göra i sådana här fall, jag raderar meddelandet och glömmer det hela. Två veckor har gått och jag har möts av tystnad och ryskt spam, spänningen jag kände i början av experimentet har definitivt lagt sig.

Vi fastforwardar nu till ett lyckat utbyte av meddelanden. Det är en kvinna som jag hittar via sökfunktionen, jag skickar ett meddelande till henne som kort förklarar att jag gillade hennes profil, att jag ser fram emot att brevväxla och att jag tycker att hon ser vacker ut. Där får jag napp, men kanske inte riktigt som jag tänkt mig.

"Varför så PK? Ingen kommer att tro på dig?"

Som sagt, inte vad jag väntat mig, men ett svar är ändå ett svar, så jag skickar tillbaka ett meddelande där jag undrar vad hon menar.

"Ateist? Vänster? Röker inte? Snusar inte? Dricker bara på fest? Vem försöker du lura?! Jag vill ha en man, inte PK." Hon är kort i ton, lite oförskämd, använder uttrycket "PK", inte min typ känner jag, tänker ändå inte kapa kontakten helt och hållet. Vad vet jag vad hon varit med om tidigare? Jag skriver ett svar där jag förklarar att jag försökt vara ärlig i min profil och att det säkert leder till att den inte passar alla, jag lägger till:

"Skulle vi bli ihop någon gång så får du räkna med att jag kommer att försvara dina rättigheter i samhället, att jag kommer att kräva att vi delar på hushållssysslorna, och att jag kommer att ta ut hälften av föräldradagarna om den dagen så kommer!!!"

Extra utropstecken intended.

Nu blir det väldigt tyst i inboxen igen. Månaden går ut. Jag bekräftar mina misstankar om att nätdejting inte är för mig och raderar mitt konto. Lite kul hade jag åtminstone med mitt sista brev, humorn var tyvärr kanske inte lika uppskattad hos mottagaren dock, men det är ytterligare ett tecken på att vi två åtminstone inte passade ihop.

Betyg: 2 stortån av 4 tummar.

1

Kom att tänka på hur länge jag varit uppkopplad. Jag tror att första gången var 1994, rättare sagt vet jag det. Det var i skolan, en upphetsad lärare fick oss att en och en prova på att surfa. Det satt en A4 med instruktioner på hur man skulle koppla upp sig ovanför datorn, det var ett flertal punkter uppskrivna. Man skulle öppna program och stänga. Ringa upp ett nummer och lägga på. Ringa upp ett annat. För att ett par steg senare faktiskt komma ut på World Wide Web - med Netscape om jag inte misstar mig.

Det var självklart det tråkigaste någonsin. Det fanns ju inget att titta på. Jag visste inte vad det här med internet var bra för, inte ens Altavista hade ju kommit igång än. Läraren visade oss Aftonbladet och Sunet (tror jag). Sen kopplade jag ner efter fem minuter för att lämna plats åt nästa klasskompis, långt ifrån frälst.

Självfallet blev det snack hemma om det här nya. Och jag tror att det inte dröjde länge förrän pappa kom hem med ett modem och ett abonnemang. Till min stora lycka ska jag säga, vid det här laget, 1995, hade jag faktiskt hittat ett par hemsidor jag kunde följa. Och inom kort var ju Altavista lanserat, vilket gjorde att hela grejen med World Wide Web blev mycket enklare. Man kunde ju kolla på bilder, giffar och vid väldigt sällsynta tillfällen ladda ner valfri låt från mp3.com.

Jag tror att mina föräldrar var väldigt medvetna om vad de gjorde. Vi skulle exponeras för den nya tekniken eftersom det var här framtiden låg. Jag vet att jag åtsmintone formades in i IT-samhället på grund av detta. Min utbildning blev IT-relaterad, likväl mitt jobb. Allt det här tack vare det stora, bullrande och knappast dugliga modemet.

Numera har jag surfat i fjorton år. Kan inte riktigt tänka mig en värld utan internet, även om jag faktiskt kommer ihåg hur det var. Det blir säkert en väldigt svår sak att förklara för barnen - hur det var att växa upp i en värld utan internet. En och en annan har ju faktiskt bläddrat i Nationalencyklopedin och browsat med Encarta. Ungar nu för tiden måste lära sig sortera ut information, jag vill minnas att vi var lyckligt lottade om vi ens hittade något online.

En sak kan man i alla fall säga. Vi lärde oss väldigt mycket. Ingenting fungerade ju vid den här tiden, man var själv tvungen att plugga och lära sig för att sedan kunna mecka och fixa. Jag tror att många ungdomar saknar den här kunskapen idag. Datorer funkar ju bara, och när det blir fel är det panik som gäller. Själva hade vi alltid en floppy och DOS till hands. Väldigt lite var det som inte fungerade efter ett omskrivet eprom...

Härliga tider.

När lyckades du först koppla upp dig?

4

Inspirerad av Rikard har jag tagit mig en titt på alfabetet genom mitt adressfält. Här följer resultatet av den första träffen för varje bokstav, och möjligtvis en analys av mig som person:

A - a7.vox.com
B - bako.se
C - cardboardmonocle.com
D - dagensmedia.se
E - e24.se
F - facebook.com
G - g4tv.com
H - haha.nu
I - icanhascheezburger.com
J - jeffschuetze.com
K - kadooosch.se
L - lastfm.com
M - ma.tt
N - nanok.com
O - omtv.se
P - pakten.se
Q - quartertothree.com
R - radars.se
S - saidkarlsson.com
T - taffel.se
U - ubisoft.se
V - va.se
W - walden.se
X - xlbc.se
Y - yesky.com
Z - zencodez.net

Listan känns inte riktigt komplett utan å, ä och ö - tyvärr har jag inga träffar på dessa svenskaste av alla bokstäver. Men det går att ordna ändå tack vare google som föreslår följande träffar:

Å - aa.se
Ä - ae.com
Ö - oeyc.org

4

Jag trodde länge att ingen skulle kunna slå sajten vecka.nu. Konceptet är ju genialiskt, och inte är sajten bara rolig, den är dessutom faktiskt rätt nyttig. Att hålla koll på veckorna är inte alltid det lättaste, i alla fall inte hos mig.

Länge hade jag Last Page of the Internet som favorit, denna har dock nu halkat ner betänkligt. Grejen är den att sidan faktiskt är rätt tråkig, och nu för tiden finns det hur många kloner som helst på konceptet. Vill minnas att jag till och med hade en egen sista sida när jag satt hos tripod.

Nya ettan på min lilla lista är Is it friday? Klicka på länken till vänster så kommer du att förstå precis varför. Less is more.

%d bloggare gillar detta: