Gå till innehåll

3

Det här med att det varit obehagligt tyst här på bloggen, det har sina förklaringar. Inte så mycket att jag har skrivkramp eller att jag saknar ämnen att tycka till om, jag har dock känt att det varit på tiden med lite avhållsamhet, kanske för att det händer lite för mycket i nuläget.

Om en vecka, ganska exakt, slutar jag exempelvis konsulta för att ta en anställning på ett litet IT-bolag, jag återvänder tillbaka till mina rötter skulle man kunna säga. Detta är i sig en sak jag ser väldigt mycket fram emot. Att konsulta har sina fördelar, men att lämna ett projekt när det väl rullar är inte ett av dem, man skördar så att säga aldrig frukterna av sitt arbete. Dessutom saknar jag atmosfären av ett tjugotal personer som jobbar mot ett gemensamt mål, den där "vi mot världen"-känslan som jag kommit att bli beroende av.

Över jul och nyår ska jag och R dessutom spendera tiden ihop för första gången sen sommaren. Sett till detta kan inte tiden gå fort nog. Nu när biljetterna är bokade, pappersarbetet i princip avklarad och bostaden är så gott som ordnad så kan jag sitta och fundera på varför jag fortfarande befinner mig här. Det enda jobbiga kommer att vara det att vi är tvungna att säga adjö till varandra igen, även om jag har ett litet, litet hopp om att slippa detta då vårt återknytningsärende förhoppningsvis ska vara uppklarat till januari. Så länge det finns hopp så finns det liv.

Detta och annat gör att bloggen faktiskt inte är min största prioritet just nu. Dock är det varken så att jag vill döda eller lägga ner min blogg, jag tycker om den och er alldeles för mycket, dessutom gillar jag det faktum att det är en krönika över mina tankar och funderingar som ligger här. För fem år sen valde jag exempelvis att delta i expressens författartävling (de hade tydligen en sådan då), det var dock ett projekt jag aldrig lyckades avsluta.

Nåja, nostalgitrippen åsido, jag kände mig tvungen att upplysa er vänner om läget här. Tro inte att jag glömt er.

Här ovan går det att skåda avsnitt 141 av den populära Youtube-dokusåpan "Internet killed television" av Charles Trippy och Allison Speed, ett bra exempel på den nya dokusåpan som håller på att segla upp med hjälp av Youtube. Vad vi har att göra med här är mer än amatörfilmare som söker sig femton minuter av berömmelse, även om det intrycket är lätt att falla för. Den som gräver lite djupare upptäcker snart att det är ett professionellt karrärsval vi bevittnar. Charles Trippy och Allison Speed, för att ta ett exempel, är både youtube:are på heltid, de har sagt upp sig från sina arbeten för att producera film. Och det funkar.

Får man tillräckligt många prenumeranter eller tittare blir man erbjuden att bli en så kallad Youtube-partner och får dela på den egna kanalens annonsinkomster med Youtube. Vidare finns det sponsringsmöjligheter och konsultuppdrag för den som bestämmer sig för att leva på att publicera filmklipp.

Än så länge verkar fenomenet vara begränsat till USA. Den lilla grupp med människor som numera livnär sig på Youtube verkar dessutom för det mesta hålla sig till nöjesmeckat Kalifornien. Receptet för framgång verkar annars vara givet, ladda upp sketcher, eller scener ur ditt liv. Den senare lösningen ger en unik återkoppling med tittarna och verkar vara den mest hållbara.

I den nya dokusåpan väljer folk att dokumentera sina liv inför miljontalet tittare och eftersom det inte finns några garantier måste man både vara ihärdig och ärlig mot sin publik. Någonting exempelsvis Charles Trippy och Allison Speed har lyckats väldigt bra med.

Att verkligen "lyckas" verkar för den delen inte vara lätt. Konceptet dagliga uppdateringar tär på de flesta, och även om många försökt har många givit upp redan efter någon månad. Exemplen på lyckade heltidsyoutubare är inte många, men bland dem hittar vi exempelvis nya raketet Shay Carl med familj, veteranen Philip DeFranco och den minst lika erfarna Lisa Nova.

3

Det är väl ingen hemlighet för er som följer mina webbäventyr att jag varit borta i någon vecka. Det kändes som att det behövdes, en paus från web 2.0 och allt vad det innebär, och detta av en anledning givetvis.

Sedan förra veckan har jag skiftat arbetsplats, jag avslutade på DICE och Battlefield Heroes på fredag och började ett nytt kvalitetssäkringsäventyr hos en ny kund (mer om det senare kanske, när jag har något att berätta). Som konsult innebär ett sådant byte oftast att man får hårdplugga den nya kundens behov, arbetsmetoder, verktyg och allt annat som kan tänkas vara nödvändigt. Det är tufft i början och man har rätt mycket att tänka på. Bloggen, mikrobloggarna, facebook och till och med eposten fick gå på sparlåga. Istället brände jag min hjärna på att nörda ut mig ordentligt - det är avstressande att få läsa, spela spel som man missat, kolla in extramaterial på dvd och allt detta med en påse chips och en burk öl i handen.

Nästa vecka ser bättre ut. Det blir att dra iväg till biografen och kolla in District 9 och kanske hinner jag med en film till. Till mitten av veckan blir det en kräftskiva med kollegorna på HiQ - och sånt är alltid lite av en balansgång. Man vill släppa loss och festa, men så har man en arbetsdag nästa morgon. Vi får se om det blir yin eller yang som kommer att stå segrande ur den striden.

Mitt lilla youtube-klipp har för övrigt fått mig att bli sugen på liknande infall i framtiden. Inget regelbundet eller så. Men något som kan funka som en lektion i lite basic videoredigering. Jobbet har en kurs i ämnet till hösten, den ska jag inte missa.

Det här blev ett väldigt dagbokaktigt blogginlägg märker jag nu. Borde skriva mer sådana tror jag. Det är elitiskt att inta inställningen att folk som skriver om vad de åt till frukost på morgonen, som visar upp bilder på dagens outfit eller som visar upp sin shopping är idioter. Jag vill gärna tro att bloggosfären heter som den gör för att vi är välkomnande och öppna för alla former av personliga uttryck. Stop hatin' and start participatin', säger jag med min bästa Vanilla Ice-imitation.

3

Jag läste den här DN-artikeln för några dagar sen och har haft svårt att släppa den sedan dess. Förutom den grymt äckliga inställningen till pengar, tjejer och folk i allmänhet så finns det ett meningsutbyte som stör min politiskt känsliga kompassnål. Reportern undrar om lågkonjunkturen påverkat stekarens livsstil och svaret blir det smått klassiska:

"För att drabbas av lågkonjunkturen måste man ha ett jobb, och det har inte jag."

Det här i ett Sverige där den så kallade arbetslinjen har skapat stora klyftor, drivit folk till socialen, tvingat sjuka att arbeta och lett till en utslagning av folk som faktiskt behöver hjälp i en helt motbjudande skala.

Förvisso kan man argumentera att det i det här fallet handlar om personer som lever på mammas eller pappas kreditkort. Saken är dock den att de här personerna är precis lika, och jag avskyr uttrycket, "kostsamma" som försörjningsstödstagare. De konsumerar inte med egna pengar och de utnyttjar samhällets tjänster utan att kompensera för detta genom skatter då de saknar en egen inkomst. Skillnaden är dock att de under somrarna gärna lägger ner 20000 kronor per kväll på att spruta champagne på varandra, medan andra arbetslösa försöker pussla ihop en vardag där chips och cola på en fredag är en jobbig utgift.

Och jag behöver knappast påpeka vilka som jagas av arbetsförmedling och försäkringskassa och vilka som klarar sig.

Ett politiskt parti som vinner ett val på att få folk att arbeta ska självfallet driva den här linjen oavsett den folkgrupp som råkar stå i vägen. Men vem försöker jag lura? Det är ju ändå en högerregering vi har med att göra. Och där är det skillnad på arbetslösa och arbetslösa.

Livet som testare är extra svårt vissa dagar. Som när man har för uppgift att dammsuga användarfeedback och hitta buggar att återkoppla till utvecklarteamet.

Det finns förvisso inget bättre än engagerade användare som lägger ner timmar av sin tid på att hitta och rapportera buggar. Grejen är bara den att vissa har problem med språket, medan andra inte riktigt förstått konceptet "buggrapportering".

Nedan tänkte jag lista exempel ur verkligheten, alla rapporterade den här veckan.

Först kom det en buggrapport som såg ut som följer:

My friend said me you must get the code when you over registration, on your email and I didnt get the code,help me please Sad my friend didnt get donate.

Buggrapporten kunde tänkas vara otydbar till en början. Jag lyckades dock gissa rätt i att det handlade om ett erbjudande vi hade skickat ut till våra betatestare i ett mail. Den här personen var inte en betatestare och hade då inte fått mailet. Buggen var ingen bugg och saken är ur världen.

-----------

Nästa blev en klar favorit. Google Translate-språket gjorde inlägget väldigt poetiskt.

Kind time of days.

Played the player - SomeGuy (7lvl) then has pressed on will update Account has entered the password and mine Account the empty... How to return the player?

Är det någon som känner till det språk som hälsar med "kind time of days"? Det är ju klockrent.

-----------

Den här buggrapporten var också svår att glömma, story-element i en rapport var ett nytt inslag i mitt arbete.

On a special mission is the play now button
for example its just sometimes to see
and why must i refresh the page to see it?
Its a Conspiracy against me xD

-----------

Annars ser tyvärr en rätt stor del av användarrapporterna som följer:

okey it don't do it any more everything is working now

Coolt, varför en ny rapport om det funkar?

Any news about the bug??

Which one dude? Jag är ingen tankeläsare.

That is all. Fix please.

Med rubriken "Can't login". Självklart.

What the hell is it?

C:\Documents and Settings\백동민.중국산컴퓨터\바탕 화면\배히오류

LOL

Den här var faktiskt lite rolig. Och jag har ingen aning heller.

-----------

Så, för att sammanfatta. Om du testar en konsumentinriktad tjänst, var beredd på att ta kontakten med dina kunder. Och det är inte alltid de är så tydliga med vad de vill. I de här fallen löste det sig genom några enkla frågor, i och med att jag känner till många av systemets buggar så kan jag även hjälpa användarna på traven. Och kunden har ju alltid rätt.

5

Battlefield Heroes: Gunners

Så, vad har jag egentligen gjort det senaste halvåret? Jo, det här. Det känns bra att faktiskt kunna visa upp ett resultat. Battlefield Heroes-sajten har varit kul att arbeta med. Satt och kollade på hur vi utvecklat designen sedan första utkastet, och visst har man kommit långt.

Nu är vi ju långt ifrån klara. Det är fördelen med att jobba agilt. Det går alltid att releasa, att visa upp vad man faktiskt gjort hittills. Men mer finns att göra, och vi arbetar med sajten dagligen.

Missa för övrigt inte chansen att spela Battlefield Heroes, vi har lämnat "invite only"-stadiet, så nu är det bara att klicka och köra. Utan kostnad.

Till sist måste jag tipsa om den nya trailern. Jag skäms nästan över det faktum att jag tycker att den är oerhört rolig. Men har man växt upp med 80-talets tecknade serier är det svårt att låta bli att charmas. Dagens kids jämför med Pokémon och Dragon Ball Z, men vi som ligger runt de 30 vet bättre.

För övrigt. Lägg till "Nasman" som vän så kan vi lira några rundor.

Update:

Buggiga releaser. Det som tidigare var mest ett datorspelsproblem är numera ett generellt spelproblem, och vi ser det allt oftare. Jag talar givetvis om nya spel som släpps ut i butikerna, bara för att direkt stöta på patrull där någon viktig funktionalitet slutar fungera och panikpatcharna börjar hagla.

Det är som om man inte testar spel innan release längre. Sanningen är dock exakt den motsatta. Faktum är att spel numera testas mer än någonsin förut. Ett spel får idag lätt några tiotusen testtimmar loggade, det analyseras som aldrig förr och man upptäcker exceptionellt fler buggar än tidigare. Problemet är dock att allt det här sker via testautomatisering.

Låt mig först tillägga att jag är ett stort fan av testautomatisering. Nya verktyg och metoder ger oss chansen att testa mjukvara på sätt som vi aldrig kunnat drömma om tidigare. Vartenda pixel vänds upp och ner, varenda möjlig väg genom ett spel utforskas och analyseras, varenda rad kod nagelfars och optimeras. Men bland alla siffror, grafer och rapporter drabbas vi av en övertro till tekniken.

För faktum är att inget test är bättre än dess testfall. Inget script är bättre än dess kod. Och sist men inte minst, ett automatiserat test är toppen på att upptäcka maskin- och kodtekniska problem – det kan dock aldrig ersätta ett tränat öga och erfarenhet.

Och det är här kvalitetssäkringen inom spelbranschen tappat tråden. Det är ju väldigt mycket billigare att låta ett program köra automatiska tester än att låta några hundra studenter sitta och spela någon sekvens sönder och samman. Det är billigare att förlita sig på en rapport från en automatiserad testsvit än att låta ett team professionella testare specialgranska ett spel för att sedan skriva en egen rapport.

Och resultatet? En förlust i förtroendekapital, dålig PR och kostsamma operationer efter release.

Jag hoppas och tror att kvalitetssäkringen inom spelbranschen är inne i en tillfällig dipp. Det tordes inte dröja länge förrän spelutvecklare kommer fram till att en kombination mellan testautomatisering och den mänskliga erfarenheten är den bästa lösningen. Och då ser jag en ljus framtid för högkvalitativa nöjesupplevelser.

Till dess verkar det dock som att vi får vänja oss vid tanken på att patcha våra nyinköpta spel dagarna efter release.

2

Jag har en katalog jag försöker ta bort. Skriver rm build.version

Får tillbaka ett upplysande meddelande. Unable to remove directory build.version. Is a directory. Oh shit, var katalogen jag försökte ta bort en katalog? Tack för att du lät mig veta Linux, verkligen!

Jag skriver då in det bättre kommandot rm –rf build.version och det säger inte ens *poof*. Katalogen försvinner i tomma intet. Utan ett pip.

Det ska sägas, jag förstår mig inte på Linux egentligen. Jag har ingen aning om varför jag först inte får ta bort en katalog för det faktum att den är just en katalog, medan den i nästa steg försvinner utan förvarning, men jag gillar det. Inget mesigt "är du verkligen säker på att du vill ta bort katalogen?", bara hårt och rättvist raderande.

Linux, i ett nötskal. Tror jag.

%d bloggare gillar detta: