Gå till innehåll

Jag har aldrig lärt mig att skriva som man ska. Det är inte så mycket stavning och gramatik jag talar om, utan meningsuppbyggnad och textuppbyggnad i helhet. Mitt sätt att skriva, har jag lärt mig, är annorlunda.

Vad jag själv kommit på är att jag gillar simpla ord, detta påverkar säkerligen också mitt sätt att skriva en text. Att krångla till det rent verbalt känns för min del som tråkigt, därför brukar jag istället krånga till mina texter i helhet.

Vissa gillar det, andra inte.

Det blir alldeles tydligt när man har tusentalet läsare som läser någonting man skrivit och sedan regarar på det. Jag har fått mail, personliga meddelanden och läst foruminlägg där folk reagerar väldigt olika. Vissa anser att mina texter är att likställa med skräp och andra är intresserade. Kul (eller kanske inte) är att ingen hittills uttryckt fullkomligt positiva känslor för något jag skrivit.

Självförtroendet får sig självklart en törn ibland, men jag finner mig snabbt. Jag är fullkomligt trygg inom mycket få områden, men skrivandet är en av dem.

Extra kul är att få beröm, chefredaktören uttryckte det så här i veckan: "Du har en rätt skön stil. Man vet aldrig vad som ska hända i dina texter, men det känns ändå som att du har välgrundade argument."

Förklaringen är enkel, jag vet själv aldrig vad som skall hända med mina texter förrän de är nerskrivna.

Vissa gillar det, andra inte.

Det gillar jag.

Det var ganska länge sedan jag skrev något. Orsakerna är det nya jobbet och flytten till Stockholm.

Just nu är det mest teknologiskt avancerade verktyget i mitt nya hem en klockradio. Jag har ingen tv och absolut ingen dator. Att blogga blir liksom svårt. Samtidigt är det ganska skönt att... halvåtervända till det glada 40-talet där min enda livlina mot omvärlden är radion.

Jag har missat chansen att skratta åt de nazistiska glassarna och att håna den nya påven. Det känns tungt, jag hade säkert kunnat komma med någonting som vagt hade påmint om komik.

Beställningar på tv och dator är lagda. Någonstans har jag kommit in i delbetalningshelvetet på grund av detta. Det verkar som om bankerna har min deklaration från år 2003, alltså min deklarerade inkomst under 2002. Just då var det väldigt, väldigt lite och jag måste konstant ringa bankerna och förklara hur det egentligen ligger till med min ekonomiska situation. Bah!

För övrigt borde jag sluta skriva nu, kollegorna börjar ge mig konstiga blickar ;)

Och så var det gjort. Jag sålde min kära, kära bil. Med minsta möjliga marginal måste jag tillägga.

Flyttar till Stockholm på onsdag, bilen såld på måndag. Nära :)

Det känns lite vemodigt, min första bil, min Nissan Sunny är inte längre min. Sentimentalvärdet var stort annars. Nu kommer jag att sakna min röda favorit.

Dag för lite glad poesi igen, tror jag, känner mig så där lite löjlig, nämligen. Märks inte minst på det överdrivna användandet, av koma-tecknen.

-------------------

Oh, Sunny!
Ohhoooo. Aw oo.

Oh, baby
You drove mig around
town

All red and shining
Like a shrimp

You were a pimp
Old boy Sunny

They said you had five seats
And I could only find four

Tucked in between the cushins
I found a lot of sweets

Old sweets,
From ninteen nintyniiiine!

Oh Sunny!
You were my honey

Will you please drive oooooonnn...

Jag saknar en funktion, en typ av Semester-knapp som man skall kunna aktivera när tiden inte räcker till. Bloggen skulle då skriva sig själv. Ja, en sådan funktion vill jag ha.

Det är mycket nu. Jag måste flytta till Stockholm om ganska exakt en månad. Att flytta tvärs över gatan ger mig feber, nu måste man flytta ett antal hundra mil. En rysningen från topp till tå. Det har äntligen kommit fram att jag börjat skriva för Sveriges bästa speltidning, Super PLAY, med detta följer självklart ett ansvar. Ett sådant som är så otroligt kul och givande att jag inte har tid att blogga så mycket som jag vill längre. Det känns nämligen som om det jag vill säga gärna sägs på tidningens forum istället för här.

Nu när jag börjat gnälla så kan jag lika gärna fortsätta.

Med en flytt kommer byråkrati. Jag säger upp mig från mitt nuvarande jobb för att flytta till ett annat, och måste därför se till att avsluta ett antal projekt på det gamla jobbet för att ge min efterföljare en ärlig chans. Jag måste sälja bilen (som nu är lagad) då en universell lag säger att Bil + Huvudstad = Bad combiniation. Jag måste dessutom fortsätta söka bostäder i huvudstaden då det rum jag fått tag på är allt annat än tillfredsställande. Jag vill ha något eget, en tvårummare med kök. Jag har redan börjat inse att det är lättare sagt än gjort. Jag måste fixa adressändringen snart, och ringa runt till olika företag för att be dem skicka fakturan till rätt adress. Usch och fy. Ja just det, jag har ett par tidningsprenumationer att ta hand om också.

Nu saknar jag verkligen den där Semester-knappen. Som jag är i behov av, ja, semester alltså.

Jag har vetat om det här sedan torsdag förra veckan, av någon anledning har jag dock inte riktigt vågat erkänna det för mig själv. Förrän nu. Jag har fått det jobb jag ville ha och som jag tidigare skrev om.

Torsdag förra veckan blev jag kallad till en andra intervju och där fick jag reda på att allting hade klaffat. Jag blev så glad att jag till och med glömde att fråga när tjänsten i fråga egentligen skulle tillsättas. Efter ett samtal på förmiddagen idag fick jag reda på att jag kommer att starta på min nya arbetsplats under april och det var kanske inte förrän då som jag riktigt kände att jag låg säkert till. Det känns lite vemodigt att lämna min nuvarande arbetsplats, mest på grund av människorna som arbetar här. Men man måste ju gå vidare. Speciellt när man får det där jobbet som man verkligen ville ha.

Det skall bli kul att anta de nya utmaningarna. Så väl som jag känner mig själv vet jag redan att allting kommer att gå väl. Min vår kommer nu att bli lite grönare, lite skönare. Ett djupt andetag.

One Tiny Step At A Time. ™

Arbetsförmedlingssajten Svensk Lönedumpningsservice har börjat att uppmärksammas runt om på webben. Senast är det bloggen theWitch som belönat er ack så ödmjuka sajt med utmärkelsen "Veckans Länk".

Vi på Svensk Lönedumpningsservice tackar för uppmärksamheten och poängterar återigen fördelarna med att utnyttja systemet.

Det är lite olyckligt, underligt nog, att en anställningsintervju går bra. Jag menar... var var svårigheterna? Var tog grillningen vägen? Varför kände jag mig så självsäker och hade svar på tal. Det skall ju vara kännas nervöst med en anställningsintevju, konstigt nog var jag inte nervös alls.

Vi snackade, skrattade, skämtade, blev allvarliga och snackade jobb. Allting gick som smort.

Sedan får man höra "Jag måste träffa de andra först innan jag kan ge dig ett svar." Självklart tänker jag. "Jag hör av mig inom en vecka eller två."

Och vips var det över. Efter en timme där jag gjorde mitt bästa för att övertyga arbetsgivaren om att jag var rätt person på jobbet, får jag nu vänta i mellan 168 och 336 timmar innan jag får svar.

Tiden går långssamt...

På måndag sticker jag till huvudstaden för en anställningsintervju. Ett flertal punkter gör att jag väldigt gärna skulle vilja börja på det utannonserade jobbet. Först och främst gäller det själva yrket och det område som företaget arbetar inom. Jag har ett väldigt stort intresse och en hel del kunskaper, vilket jag antar är positivt. Vidare är det ju toppen att man får en anledning till att flytta till Stockholm, jag har nog tröttnat på den småstad jag för nuvarande lever i.

Visst känner man sig nervös, men det gör väl alla. Jag vet att jag kommer att göra mitt bästa för att få företaget att anställa mig, någonting som ingen kommer att ångra. Man känner ju sig själv bäst, och jag vet att med tanke på yrkesrollen och yrkesområdet så kommer jag att vara som skapt för jobbet.

Nu hjälper det ju inte mig att jag skriver detta i en blog... men visst tusan känns det skönt att få orden ur sig...

Jag har startat en arbetsförmedling. Det var inte värst svårt och nischen jag siktar in mig på kommer att ge mig massvis med kunder - både arbetssökande och arbetsgivare.

Affärsidén är som följer. Sveriges kvinnor kostar ungefär en fjärdedel mindre att anställa än den manliga motsvarigheten. Därför har vi på Svensk lönedumpingsservice tagit på oss uppdraget att hitta den bästa kvinnliga kompetensen till det billigaste priset.

Alltså, min arbetsförmedling kommer endast att förmedla arbeten till kvinnor, män är utestängda. Alla annonser som avslutas med "då vi har många manliga anställda ser vi helst kvinnliga sökande" kan sluta leta. Det är bara att höra av sig till mig.

Som vilken professionell arbetsförmedling som helst har vi självklart en hemsida. Besök oss på http://www.lonedumpning.se

Du är varmt välkommen.

%d bloggare gillar detta: