Gå till innehåll

julklappJag har utvecklat en ritual genom åren. Jag ser fram emot utannonseringen av "årets julklapp" för det om något ger mig en idé om vad jag inte ska köpa. Jag vet inte om jag är konstigt, men jag har utvecklat en sådan avsky mot hela konceptet. Jag tänker hjärntvätt, masshysteri och fårskallar.

För min del är en julklapp en kombination av någons önskan och min möjlighet att uppfylla denna önskan. Jag ser julklappen som en personlig present som jag ger bort med en viss tanke bakom. Hela grejen med julklapparna handlar i min värld om omtanke, jag ska faktiskt ha jagat en julklapp, spenderat timmar i butikerna, kliat mig i huvudet och blivit frustrerad. Den julklapp som jag får tag på i första bästa butik känns inte lika speciell. Ansträngningen är minst lika viktig som klappen i sig, inte bara den fysiska, utan även på ett känslomässigt plan. Därför har jag till exempel väldigt svårt för att ge bort pengar eller presentkort, det känns bara som att göra det för enkelt för sig. I en perfekt värld hade jag önskat göra mina egna julklappar, självinsikten sätter dock stopp.

"Årets julklapp" som sådant är därför lite av en paria. Det är fårmentalitet och förädlad konsumtion. Det är som ett statligt bidrag för en enskild produkt. Och jag kan dessutom inte låta bli att tänka på hur tråkigt det måste vara att tre miljoner andra svenskar fått exakt samma julklapp som en själv.

Som mottagare ser jag dessutom mycket hellre att någon tänkt på mig och köpt exempelvis strumpor (då har denne åtminstone funderat på mina fötters storlek) än att jag får en färdigpaketerad julklapp som Handelns utredningsinstitut (rysningar över hela kroppen) rekommenderat. Julen är varken byråkratisk eller en konsumtionshelg, julen är vad man gör den till. I mina ögon - ett tillfälle att träffa familjen, umgås, ha det trevligt och under en timme ge bort något bara för att göra någon glad.

1

Idag har jag lärt mig att tomten har en egen postkod.

Först lite bakgrund. I Kanada har de ett postkodssystem som består av tre tecken, ett mellanslag, och sedan ytterligare tre tecken. Man börjar med en bokstav, en siffra, en bokstav - tar ett mellanslag - och sedan skriver dit en siffra, en bokstav och en siffra.

Och det är här som det fina i leken kommer in. Kanadensiska posten har nämligen reserverat kombinationen H0H 0H0 (ho ho ho!) för brev till tomten!

Vill du skriva ett brev är det följande adress som gäller:

Santa Claus
North Pole H0H 0H0
Canada

I Sverige räcker det med att skriva "Till Tomten" på kuverten för att ett brev ska hitta rätt ändå. Det är väldigt fint.

5

Svaret är än så länge nej. Men den senaste tiden känns det som att min hjärna inte varit mer funktionell än att mina tankar placerar sig på en sådan nivå. Jag tänker väldigt mycket på framtiden, vad jag ska göra härnäst, var jag kommer att befinna mig om två månader, sådana saker.

Antar att det är en naturlig tankegång nu när jag ställs inför förändringar i den rutinmässiga vardagen.

Problemet är att jag gärna vill befinna mig i nuet. Jag har projekt att slutföra, tentakler jag skickat ut att följa upp och inte minst vanligt vardagsbestyr att hålla koll på. Det vill sig inte riktigt. Nuet är dimmigt och oklart, det är i framtiden saker och ting kommer att ske.

Om bara alla kunde fatta det.

Det är alltså något speciellt med julfester. Seriöst. Det har nog aldrig funnits en normal julfest.

Som igår med mitt kneg.

Vi satt på restaurangen Hemma Hos, vi drack, vi käkade och det verkade bli en normal julmiddag. Om inte för en rysk DJ som plötsligt kom in och skulle härja. Han spelade covers på one hit wonders från förra årtiondet med rysk sång och ropade "det ska bli ryskt ikväll" konstant.

Sen satt han och fibblade med Winamp. Och när man inte trodde att det kunde bli värre kopplade han in en projektor för att visa oss en polygonbrud i juldräkt som körde samma dans om och om igen.

Vi lämnade det stället rätt snabbt efter det. Och festen fortsatte som vanligt ute på stan - till vår förvåning släpptes vi in på alla ställen vi ville in på. Sjukt bara det.

Idag började jag jobba 11:45. Folk sitter här och är totalt utslagna. Det är rätt kul.

Vad ingen av oss kan fatta är dock den ryska DJn. Jag menar, vad är sannolikheten?

För övrigt sticker jag ner till Skåne idag - dags att öva upp skorrandet igen.

2

gustav.jpgJulen är snart här och diskussionerna om vad man önskar sig i julklapp är hetare än någonsin. Vissa gör det enkelt för sig och säger pengar eller presentkort.

Att önska sig just pengar eller presentkort (och få det) är väl det tråkigaste som finns?

Kalla mig gärna gammalmodig, men det ingår väl i julklapperiet att man ska hålla masken när man får de där Gustav-strumporna man aldrig önskat sig?

13

Det finns en sida av spelbranschen som jag ännu inte förstår och som jag ännu inte känt ett behov av att förstå ännu. Den sida jag pratar om är försäljning. Allt som oftast finner jag att jag tycker att spelbranschen gör mer fel än rätt när produkter skall säljas. Priserna är för höga. Släppdatumen är för konstiga. Man gör skillnad på folk (USA) och folk (Europa). Nya trenden är att det ska stjälas pengar från oss konsumenter genom mikrobetalningar och spelbranschen pratar om att det handlar om valfrihet (vad hände med min valfrihet att köpa kompletta spel?) istället för att erkänna att det handlar om att fylla några fickor med pengar.

Därför blir jag jäkligt glad när jag ser att Gears of War endast kommer att kosta 399 kronor hos Elgiganten när det kostar 599 kronor överallt annars. 399 kronor är ett bra pris på ett bra spel.

Alla håller dock inte med mig. Manual-Martin verkar närmast förtvivlad över Elgigantens prissättning.

Gears of War är flaggskeppet för Xbox 360 i årets julhandel. Actionspelet är Microsofts viktigaste kort för att promota Xbox 360 som det givna valet innan Playstation 3 rullar in på fältet i mars 2007.

I senaste reklambladet från El-Giganten annonserar de spelet för 399 kronor. Tack för den julhandeln. En given storsäljare i skjuten i sank innan release. Konsumenterna jublar, butikerna skriker av förtvivlan.

Jag förstår ärligt talat inte var denna förtvivlan kommer från, eller varför Gears of War skjutits i sank. Spelet kommer ju att sälja som smör i solsken från Elgigantens kassa och det kommer till och med att sälja slut hos kedjan. Vad spelar det för roll om folk köper spelet nu eller om en månad?

Till slut undrar jag varför Manual-Martin sitter och oroar sig för att Gears of War inte kommer att störa Playstation3-releasen till samma grad som Microsoft tänkt sig (om de nu har rätt, vilket jag inte tror på för fem öre). Spelsveriges branschtidning har väl inte tagit sida i konsolkriget? Det spelar väl ingen roll vem som säljer vad så länge den svenska spelbranschen har hälsan i behåll?

För seriöst. Finns det en riktigt gamer som egentligen bryr sig om Sonys, Nintendos och Microsofts PR-snack? Det enda jag vet är att alla gamers önskar sig ha råd med att äga så många spelmaskiner som möjligt. Vem som står som tillverkare skiter vi nog alla fullständigt i.

Varumärkeslojalitet är såååå passé...

%d bloggare gillar detta: