Gaikai, spel on demand

Gaikai är en ny tjänst från spelgurun David Perry. Idén är att strömma speldemos till din skärm, utan några installationer eller krångligheter, en perfekt marknadsföringskanal. Om du har stöd för java och flash ska du kunna spela alla spel i världen – konsol eller pc – bara du har en tillräckligt snabb uppkoppling. Det låter som science fiction och min inställning har varit rätt skeptisk. Hur mycket kommer grafiken att vara nedskalad? Hur mycket latency kommer vi att stå ut med? Hur länge får man vänta på att ett spel ska starta?

Sedan förra veckan har vi kunnat få svar på alla våra frågor då Gaikai öppnade upp för publik betatestning. Med spel såsom Mass Effect 2, Dead Space 2 och Spore har de flesta av mina frågor i alla fall blivit besvarade.

Det är aningen konstigt att se Mass Effect 2 starta upp i min webbläsare (och snart även på exempelvis Facebook) utan någon märkbar fördröjning. Men grejen är att det funkar. Latencyn är inte värre än vid andra onlinespel, grafikkvalitén är hyfsad och jag skulle till exempel inte ha några problem med att byta bort extremhögupplösta upplevelser bara jag slapp uppgradera datorn/köpa nya konsoler.

Just Gaikai är ju rätt marknadsföringsfokuserat. Det är speldemos och promotions som är huvudfokus. Konkurenten OnLive däremot är desto mer intressant för mig som gamer. Här är tanken att erbjuda ett obegränsat spelbibliotek för ungefär 10 dollar i månaden. Jag hatar liknelsen, men OnLive försöker vara ett Spotify för spel.

Sett med de ögonen är OnLive mer intressant än Gaikai, men det häftiga med Gaikai är att det fungerar, här och nu. Framtiden i våra webbläsare.

Att leva på gränsen

Mirrors EdgeNär Activision Blizzards VD Bobby Kotick försöker sig på att beskriva kulturklimatet i sin koncern väljer han att göra det genom att påpeka att man arbetar ”nästan i motsats till Electronic Arts”. Och inte att undra på, EA har genom sin gamla uppköpspolicy tagit död på sådana utvecklare som Westwood och Bullfrog, det har varit lågt i tak och toppstyrt, någonting som halvnya VD:n John Riccitiello försökt ändra på.

Försvaret mot Activision Blizzards attack blir därför just den nya företagspolicyn. Electronic Arts vicepresident Jeff Brown viftar bort kritiken med följande uttalande i en intervju med Level Up:

”The truth is, everyone laughed. In the past year EA has made radical changes to decentralize the company and put creative control back in the hands of development teams. It’s too early to declare victory but if you talk to people like Patrick Söderlund at DICE in Stockholm, Mark Jacobs at Mythic in Virginia or Josh Resnick at Pandemic–they’ll probably tell you that it’s working. They get a lot of resources and creative freedom. That freedom has already contributed new start-ups like Dead Space, Mirror’s Edge and Boom Blox and there’s a lot of others to be announced soon.”

Det är intressant att just de tre spelen nämns. Unika IP:n från meriterade utvecklare med väldigt stor potential till uppföljare. De får representera EA:s processkifte och en stor tyngd vilar på deras rygg. Ännu mer intressant är kanske att Army of Two utelämnas från diskussionen, det här är ju faktiskt ännu ett nytt IP, men ett som kanske inte lyckades vidare bra. EA väljer att glömma den smällen för att se framåt.

Värt att notera är att DICE valt att kalla sitt spel Mirror’s Edge. Det finns säkert en dramaturgisk koppling till spelets handling, men titeln antyder även den risk utvecklaren tagit inom EA-koncernen. Blir inte det här bra så finns möjligheten att DICE kommer få återvända till korvstoppingstadiet där det ena Battlefield efter det andra ska pumpas ut. Ingen vill hamna i en sådan sits och därför är det viktigt att Mirror’s Edge ska lyckas.

En efterfrågad trailer med rörliga bilder har nu släppts till allmänheten.

Det är samma sekvens som vi tidigare fått stillbilderna ifrån. Mottagandet är överlag positivt, personligen anser jag dock att man aldrig ska döma ett spel utifrån dess trailer. Senaste exemplet Iron Man visar ju hur en bra trailer kan verka för att gömma ett uselt spel. Just därför väntar jag med att bedöma Mirror’s Edge tills jag fått chansen att prova det på riktigt. Nu har ju ändå trailern sina ljusa stunder, jag ser en bortgång från givna stereotyper. Och sådant är alltid värt att applådera.

Dataspel – tekniska museet

dataspel.jpgIgår var det dags att promenera in på Tekniska museet för att kolla på utställningen ”Dataspel”. Och visst var det en splittrad upplevelse för någon som mig som får väl anses ha koll på branschen. Knappast förvånande ligger kunskapsnivån på en ytlig nivå, utställningen är utan tvekan riktad mot den genomsnittliga besökaren, och det är faktiskt den bästa möjliga lösningen.

Här får man lära sig att spel inte är något nytt fenomen. Sveriges första spel utvecklades 1960 på en Datasaab för att demonstrera datorns nytta för försvaret, och hos Tekniska museet kan man provspela det, faktiskt, rätt finurliga spelet. Spelpionjären Göran Sundqvist får dessutom massor av cred. Vidare får man en liten historielektion, svenska milstolpar i spelutvecklingen poängteras. Sedan pratas det om kontroverser, serious games och om spel som läromedel. Mot slutet får man prova på ett antal moderna lir och konsoler samtidigt som man introduceras för viktiga kuggar i spelutvecklingen – möt speldesignern, programmeraren, grafikern och ljudteknikern. Överlag en pedagogisk uppbyggd utställning för den nyfikne som vill lära sig mer om spelbranschen.

Själv uppskattade jag nog retroatmosfären mest av allt. Gamla Commodore 64, Sinclair ZX Spectrum och Amiga 500 finns fullt körbara i nostalgidoftande montrar. Skrattlockande är en NES med svensköversatta Shadowgate där man både kan ”gä” och ”slä”.

Utställningen ”Dataspel” finns att beskåda fram till 19:e mars – en resa till Djurgården är den definitivt värd.