Gå till innehåll

4

Jag hittar inte riktigt några ord för det här klippet på amerikaner som mördar civila irakier, samt sårar två barn. Jag tror att det är den där känslokalla tonen och nöjet i att skjuta ihjäl människor som amerikanerna bidrar med som får mig att stå helt mållös. Tendenserna har jag förvisso fått se i diverse dokumentärer om amerikanska styrkor under träning. Det är pappdockor, semper fi, shoot first ask later, jihadists, "they hate us for our freedom" och annat hjärnvaskeri som nu leder till ett kallblodigt mord, filmat och kommenterat med stolthet.

Det är inga människor som mördas i den här filmen, det är "iraqis", och dessa räknas ju som sagt inte.

Det gör ont i magen och i själen att plåga sig genom sjutton minuter ren och skär fasa. Jag tror inte att jag ännu förstår vad jag ser, men rekommenderar dig att titta och bilda en egen uppfattning. Det är inget blodigt klipp, ingen jäkla tortyrfilm, bara fakta där på marken i en krigszon. En film som visar statligt sanktionerade mord på civila.

Efteråt kan du besöka collateralmurder.com, en sida skapad av Wikileaks som beskriver vad vi egentligen ser. Kanske har du hopp om mänskligheten kvar efteråt, jag tror att jag har förlorat den för stunden.

SkällIbland är det bra roligt. Och som ofta i politik är det lätt att argumenten snöar in sig på svart eller vitt för att bli helt ointressanta. Jag diskuterade den svenska inblandningen i Afghanistan efter Viggo Cavlings blogginlägg, och eftersom jag har en dålig dag tryckte jag på rätt punkter för att irritera min motpart. Tyvärr är jag bra på det där när jag har lust: att framställa motparten som the bad guy medan det egentligen är jag som provocerar fram ilskan. Till slut blev jag utskälld för att vara en "jävla antikrigsvänster". Vilken i sig inte är en anklagelse alls.

För faktum är att jag är vänster, antikrig och säkert en jävel också. Det intressanta här är att "vänster" och "antikrig" ansågs som en förolämpning av min motpart, medan jag personligen inte hade problem att beskriva mig själv i de termerna. Förolämpningen i sig berättade mer om min motpart än vad den sårade mig, vilken gav mig tillfälle att fortsätta trycka på de de där jäkla knapparna. Ibland är jag ond.

När diskussionen gick vidare blev jag anklagad för att vara någon slags Bin Laden och direkt ansvarig för folks död. Människor dör om vi inte är där i Afghanistan och krigar! Mitt argument var då att folk numera dog i samma grad som tidigare, men den här gången på grund av oss. Jag förstod inte förbättringen i att vi numera är medskyldiga till mord. Vi borde lämna Afghanistan och istället uppmuntra förändringen innefrån.

Men egentligen tycker jag inte det där till hundra procent. Afghanistan är ju en gråzon. Om vi lämnar finns risken för att talibanerna tar över, jag köper inte argumentet att det här på något sätt skulle hota världen, men talibanerna skulle definitivt försämra livskvalitén för de afghanska medborgarna, och särskilt den kvinnliga befolkningen. Livskvalitén är inte direkt på topp nu heller i och för sig, men en försämring är jag övertygad om att vi skulle få se. Ändå kan jag tycka att vi ska lämna Afghanistan, för som läget är nu ses vi som ockupanter, vi är den gemensamma fienden talibanerna behöver för att framstå som hjältar. Jag kan tycka att vi ska lämna Afghanistan, och sedan, via diplomatiska kanaler erbjuda vår hjälp till den afghanska regeringen i form av fredsbevarande styrkor. På gatnivå skulle det här säkert uppfattas som ren semantik, men jag undrar ändå om det inte vore bättre att underställa sig den Afghanska regeringen (som även skulle ha rätt att sparka ut oss) än att ha ett dagsläge där regeringen snarare framstår som marionetter.

Hur diskussionen slutade? Jag blev kallad för kommunistjävel och min motpart stormade ut. Jag får bjuda på en öl och en film till helgen för att reparera skadan.

Det är krig igen. Hydran har fått ett nytt huvud. Och omvärlden tittar på, oförmögna att göra något. Det är den gamla visan igen. Och som alltid lyser den nattsvarta humorn igenom.

Arabländerna möts för att komma överens om ett gemensamt svar på Hizbollahs attacker och Israel krigsförklaring mot Libanon. Saudiarabiska representanten önskar dela skulden på Hizbollah och Israel och fördömma båda parter (vilket är inte alls konstigt eftersom Hizbollah är en shiitisk organisation). Den syriska representanten blir mäkta upprörd och kallar arabländerna fega som inte helhjärtat stöder Hizbollah och Hamas i deras krig mot zionismen. Saudiarabierna ber syriern att hålla käft "ta ditt baath-snack och stoppa upp det i röven. Om du är så mån om Hizbollah och Hamas, varför gör du då ingenting? Ditt land gränsar ju mot Israel." Kuwait försöker gjuta olja på vågorna och ber om en kompromiss. Den syriska representanten är fortfarande arg och han menar att man måste blidka den "arabiska gatan". Kuwaitern svarar ironiskt "Samma arabiska gata som firade Saddam och al-Zarqawi?" Bråket fortsätter.

I en annan del av världen anfaller Israel mål i Libanon. I förväg har de sänt en varning. Banne den som attackerar våra bombflyg! Jag kan inte låta bli att skratta ett bittert litet skratt. Var det inte krig det handlade om? Det ingår att försöka skjuta ner motståndaren då liksom...

Syriens informationsminister gör i ett tv-uttalande i syrisk television ett Bagdad-Bob. "Mäktiga Libanon slår tillbaka mot ondskan Israel och den zoinistiska staten lider stora förluster." Han om någon borde förstå att Libanon inte har något försvar att snacka om. Det var ju just Syrien som avväpnade och ockuperade Libanon fram tills något år sedan. Informationsministern borde väldigt väl veta att det sitter ett gäng libanesiska militärer och kurar i ett skyddsrum i hopp om att "allt dethära ska ta slut".

Märker förresten att FN:s Säkerhetsråd fortfarande inte har koll på verkligheten. Det är ju krig för bövelen. Sätt igång och jobba! Jag kan förstå att det är skönare att sitta i ett luftkonditionerat rum och röka på för glatta livet. Men kom igen... ni har ju ett jobb att sköta liksom.

Två tomater gick över vägen. Den ena blir påkörd. Då vänder den andra sig om och säger "kom igen ketchup!"

%d bloggare gillar detta: