C’mooooon!

Standard

Är det någonting Sony inte varit duktiga på så är det reklam. I ansträngningen att promota varumärket Playstation har man antagligen varit löjlig, extrem eller creddig. Visst minns jag och uppskattar Playstation 2-reklamfilmerna regisserade av David Lynch, men annars har det varit rätt illa med säljande reklam.

Nu, lagom till Playstation 3 Slim verkar det dock som att Sony har lärt sig läxan. Playface-kampanjen som rullar i Japan är förvisso snodd, men det innebär inte att den är misslyckad. Väldigt bra funkar det annars med de amerikanska filmerna, här visar Sonys marknadsförare äntligen förståelse för målgruppen, och dessutom en självdistans som tidigare saknats. Ingen gillar någon som tar sig själv på alldeles för stort allvar, det är en läxa som Sony kanske äntligen lärt sig.

Reklamfilmen nedan är lite av en favorit:

Blir det nån Slim nu då? Tja, spelbiblioteket är definitivt lockande. Och jag tänker absolut inte missa Heavy Rain.

Hälsoklubben friades

Standard

Marknadsetiska Rådet väljer att fria Hälsoklubben. Jag har ihop med två andra tidigare reagerat på deras reklam för bantningsmedlet OneWeek och vi anmälde, oberoende av varandra, reklamen till Marknadsetiska Rådet.

Här följde en konstig cirkus där beslut egentligen borde ha kommit i början av september, men som infallit först nu i slutet av oktober. Och Hälsoklubben frias som sagt. Med en motivering som inte gör mig nöjd:

”MER ansåg att kvinnan på bilden efter behandlingen visserligen torde uppfattas som mager men höll inte med om att hon allmänt skulle uppfattas som anorektisk. Reklamen ansågs därför inte idealisera kvinnans magerhet så att det kunde befaras uppmuntra eller leda till sådant riskbeteende som kan leda till anorexi. Rådet påpekade att man inte haft möjlighet att bedöma riktigheten i påståendena om preparatets effekt vid viktnedgång då dessa påståenden inte anmälts.”

Hon var alltså mager, men inte anorektisk, enligt MER:s subjektiva bedömning. Och sen påpekar MER att man inte har uträtt riktigheten i påståendena om preparatets effekt, eftersom att dessa inte anmälts? Men, just det här med att man kunde gå ner ”9 kg på 28 dagar” var ju en av sakerna jag anmälde.

Som sagt förstår jag inte hur Marknadsetiska Rådet tänkt här. Men ett friande blev det i alla fall.

Läs mer om bakgrunden till min anmälan i inläggen:
Sinnesbilden av hälsa och Hälsoklubbens damage control.

Hälsoklubbens damage control

Standard

Det är ingen hemlighet att jag anmält Hälsoklubben till Marknadsetiska rådet. Jag fick en bekräftan på min anmälan efter att ha kommit tillbaka från semestern, där sades att ärendet skulle tas upp i september och jag fick även ta del av Hälsoklubbens försvar.

VD Dennis Bergström anser självfallet att företaget inte gjort något fel. Han menar att dieten är oskadlig, att man inte alls påstått att det går att gå ner i vikt endast med OneWeek-produkten (trots att reklamsnutten till höger skriker ut ”Jag tappade 9 kg på 28 dagar med OneWeek”) utan att det gäller att kombinera produkten med motion och god kosthållning för att resultatet skall infinna sig. Han verkar dock inte förstå att det fortfarande är ohälsosamt att tappa mer än ett kilo vikt i veckan…

Eftersom jag kritiserat den närmast anorektiska modellen tycker Dennis Bergström vidare att Sky Burness är hälsan själv, men att…

”Bilderna kanske inte till 100% har kunnat framhävda detta faktum, att hon är vältränad. Vi har därför eftersökt nytt bildmaterial från USA, som ger en ännu mer rättvis bild av henne.”

Resultatet av detta kan vi se i bilden till höger. Det här ska då visa den vältränade (och inte den undernärda) modellen. Själv är jag fortfarande högst tveksam gällande min bedömning av kvinnans hälsa.

Det sagt, bollen ligger fortfarande hos MER, håll gärna ett öga på hemsidan, beslut kommer att fattas i början av september.

Sinnesbilden av hälsa

Standard

Nätbutiken Hälsobutiken (jag vägrar länka) annonserar hos Aftonbladet. De gör det genom en före- och en efterbild.

Hälsoklubben, reklam

Vi ser en attraktiv tjej med normal kroppsbyggnad på före-bilden. Och en närmast anorektisk variant i efter-bilden. Bra reklam?

Själv är jag högst irriterad. Undrar om en anmälan till MER er mödan värd?

Uppdatering 1: Anmälan är skickad. Håller er uppdaterade i fallet.
Uppdatering 2: Även Stationsvakt och Klocklös i tiden har reagerat.

Naymz: Personlig marknadsföring – löjligt namn

Standard

naymz.gifDet har börjat trilla in inbjudningar i min postlåda gällande en ny Web 2.0-tjänst/community/portal vid namn Naymz. Till en början var jag på väg att ignorera inbjudningarna bara på grund av namnet. Det är någonting med krystade stavningar som väcker en allergisk reaktion hos mig, men i och med att vänner och kollegor hade gått med var det bara att läsa sig in på tjänsten.

Kort sagt verkar Naymz handla om marknadsföringen av det personliga varumärket. Ens namn är ens rykte, speciellt online där andra riktmärken är svåra att ta tillvara på. Hur många är vi inte som googlat på ett namn i research-syfte? Det är här Naymz kommer in, genom att skapa en profil och fylla den med information som du önskar lyfta fram och sedan samla på dig ”RepScore” påstår Naymz att den kommer att lyfta fram ditt namn bland de sponsrade länkarna som Google tillhandahåller. Du blir helt enkelt mer exponerad ju mer ”repscore” du samlat på dig – och detta gör du bland annat genom att ha en ständigt uppdaterad profil likväl genom positiv feedback från folk du kopplat ihop dig med.

Ett nätt och prydligt pyramidschema skulle man också kunna kalla det. Ändock tillräckligt intressant för att jag ska ha motivation att kvarhålla en profil. Vi får se vad det kommer att leda till.

När Microsoft tappade fotfästet

Standard

tappafotfastet.jpgDet finns de som säger att Microsoft gör allting rätt med Xbox 360. Nuförtiden vågar jag nog uttrycka en annan åsikt, Microsoft gjorde allt rätt, så är dock inte längre fallet. Det fanns nämligen en tid då Xbox 360 krossade Playstation 3. Och nu pratar jag inte om spelutbud, spelkvalitet eller prisbild. Jag pratar om det som verkligen spelar roll för gemene kvinna och man – marknadsföring.

Xbox 360 sågs som vår konsol. Studenternas, knegarnas, gamerfolkets lilla spelmaskin. Playstation 3 var en sån där snobbig lyxvara man kunde spotta på och må bra. Microsofts PR-folk spred lögner och vi svalde dem allihop. Vi ville hata Sonys förbannade spelkonsol, tvåan hade trots allt sålt i 120 miljoner exemplar och ingen gillar en skrytmåns. Och här kom de jäklarna igen och sålde sin uppföljare för 6000 kronor och förväntade sig samma succé utan att ens försöka anstränga sig. Det blev som det blev.

Och Microsofts lögner. ”De tvingar på oss en teknik som vi inte vill ha.” Om bluray. ”Deras onlinelösning är underlägsen vår.” Om nätverkstjänsterna. ”Ingen behöver spela spel i 1080p och VGA är lika bra som HDMI.” Om snoppmätartävlingen i skärmupplösning. Lögner, lögner och åter lögner – åh som vi njöt!

Fast visst tvingar Microsoft på oss en teknik vi inte vill ha? Vad sägs till exempel om en propertiär och låst tjänst som funkar på skaparens villkor kallad Live? Och i nästa stund blir avundsjukan uppenbar när den externa hd-dvd-spelarens släpps som tillbehör till Xbox 360. Sedan ser man ner på Playstation Network när den är gratis och fungerar utmärkt, vilken man under den senaste tiden knappast kan säga om Live. Och till slut en kapitulation i Microsoftlägret när konsoler med HDMI-port och en satsning på 1080p hamnar på marknaden lagom till julhandeln.

Det som kanske förvånar mig mest är att Microsoft verkar ha glömt läxan om underdogs. Alla gillar en underdog. Och den skoningslösa attacken på Playstation 3 gjorde just konsolen till den där stackars lilla kämpen som man vill så väl. När Sony efter alla smällar lärt sig att sänka priset på konsolen, att fokusera mer på spel än på teknik, att skippa den pretentiösa och arroganta reklamen till fördel för speltrailers som går på tv har gamers liksom casualpubliken börjat vakna. Och för varje Playstation 3 som säljs sprids en word of mouth om att konsolen faktiskt inte är så hemsk som man kan tro – för hur skulle den över huvud taget kunna vara det när den varit världens mest hatade objekt? Och det mycket tack vare Microsofts PR-arbete.

Årsskiftet kom med överaskningar. När Microsoft kommer med en rapport som visar att konsolen sålt mindre år 2007 än vad den gjorde 2006 slår Sony till med rätt imponerande siffror om över en miljon sålda konsolen under julruschen. Och när Toshiba och Microsoft planerar en storslagen hd-dvd-presskonferens lagom till CES släpper Warner en bomb om att de valt sida i formatkriget för att exklusivt satsa på bluray. Hd-dvd-konferensen ställs in.

Det är inte längre åt Microsofts håll spelplanen lutar. Vändpunkten är här.

Sugen på en bil

Standard

companioncubes.jpgUnder hela min tid i Stockholm har jag inte känt någon längtan efter en bil. Visst minns jag den frihet jag hade med min gamla Nissan, men behovet – eller suget – har inte återuppstått. En fungerande kollektivtrafik och en helt galen vägtrafik har den effekten.

Men så såg jag Valves kommande Companion Cubes och drömde mig bort till en bil där två kuber dinglade nedanför backspegeln och suget efter ett eget färdmedel kom tillbaka. Och det om något är sjukt. Att en spelbaserad accessoar påverkar min tankeverksamhet till denna grad är på gränsen till oroande.

Och visst, Companion Cube var en kul grej, men jag var aldrig en av dem som fastnade särskilt mycket för den. Det finns bättre och roligare skämt i Portal. Men tydligen har den lilla rackaren ändå lämnat ett avtryck på mitt undermedvetna… Tyvärr blir jag tvungen att säga att någon bil, eller en plusch Companion Cube för den delen, blir det ändå inte för min del.

Vad mobilspelen saknar

Standard

I och med att Mobilspelaren är nylanserad har jag återigen blivit involverad i sajten, den här gången i den för min del mer bekväma rollen skribent.

Som första text har jag valt att publicera en krönika som behandlar mobilspel och marknadsföring, eller bristen därav. Läs ”Vi är en sekt, och vi vill ha dig” genom ett enkelt klick.

Blog 27, smid medan det är varmt

Standard

blog27.jpgTysklands Polens senaste musikaliska fluga är Blog 27. Föll över namnet när jag kollade in en topplista med mest nedladdade ringsignaler och min blick fastnade på namnet som den bloggnörd jag är. En snabbsökning visar att Blog 27 är Tysklands Polens svar på Bubbles, musikaliskt ointressant, men desto hetare gällande marknadsföring.

I nuläget får man upp 2569 träffar hos Technorati om man söker på ”blog 27″ – någonstans måste alltså kampanjen ha fungerat – speciellt om den haft som mål att få bandet omnämnt bland bloggare.

Ironiskt blir det när man kollar in Blog 27:s sajt[1] som går att finna via blog27.de – här hittar man nyheter, information, webbshop, länksamling, forum, bilder och allt vad man kan förvänta sig av en kommersiell musiksajt – dock ingen blogg. Här har du alltså ett band som profiterar på blogghysterin men som inte ens orkar ha en egen blogg på egna sajten…

Det gäller att smida medan järnet är varmt.

  1. Där man även kan lyssna på musiksnuttar från albumet []