Gå till innehåll

3

Jag läste den här DN-artikeln för några dagar sen och har haft svårt att släppa den sedan dess. Förutom den grymt äckliga inställningen till pengar, tjejer och folk i allmänhet så finns det ett meningsutbyte som stör min politiskt känsliga kompassnål. Reportern undrar om lågkonjunkturen påverkat stekarens livsstil och svaret blir det smått klassiska:

"För att drabbas av lågkonjunkturen måste man ha ett jobb, och det har inte jag."

Det här i ett Sverige där den så kallade arbetslinjen har skapat stora klyftor, drivit folk till socialen, tvingat sjuka att arbeta och lett till en utslagning av folk som faktiskt behöver hjälp i en helt motbjudande skala.

Förvisso kan man argumentera att det i det här fallet handlar om personer som lever på mammas eller pappas kreditkort. Saken är dock den att de här personerna är precis lika, och jag avskyr uttrycket, "kostsamma" som försörjningsstödstagare. De konsumerar inte med egna pengar och de utnyttjar samhällets tjänster utan att kompensera för detta genom skatter då de saknar en egen inkomst. Skillnaden är dock att de under somrarna gärna lägger ner 20000 kronor per kväll på att spruta champagne på varandra, medan andra arbetslösa försöker pussla ihop en vardag där chips och cola på en fredag är en jobbig utgift.

Och jag behöver knappast påpeka vilka som jagas av arbetsförmedling och försäkringskassa och vilka som klarar sig.

Ett politiskt parti som vinner ett val på att få folk att arbeta ska självfallet driva den här linjen oavsett den folkgrupp som råkar stå i vägen. Men vem försöker jag lura? Det är ju ändå en högerregering vi har med att göra. Och där är det skillnad på arbetslösa och arbetslösa.

1

Lika många problem som de borgliga har i regeringsställning, har nu socialdemokraterna som oppositionsparti. Det är ett ovant läge för båda parterna och de gör ett förbannat dåligt jobb båda två.

Det finns en gåta i den svenska politiken som jag aldrig lyckats lösa. Jag uppfattar nämligen Sveriges etablerade partier som kappvändare hela bunten och jag kan bara inte förstå hur väljarna varje gång väljer att belöna ett sådant beteende istället för att straffa det.

De borgliga vann valet 2006 för att de lyckades framställa sig socialdemokratiskt. Och nu är socialdemokraterna på gång med ett oppositionsarbete där en omvandling närmare det blåa blocket är klart påtaglig. Det är här Katrine Kielos kommer in med en fantastisk krönika för Arbetaren.

Hon är orolig för hur beroende socialdemokraterna blivit av de borgligas språkbruk och politik. Nylanseringen av sossarna inför det kommande valet har skapat ett parti som inte längre är i kontakt med sina kärnväljare, rötter eller ideologi (en beskrivning som för övrigt även passar dagens moderaterna). Katrine Kielos skriver:

En socialdemokrati som vinner valet 2010 på någon annans problemformuleringar? Finns det något mer frustrerande än att vinna striden och förlora kriget? Det är det som gör mig nervös.

Som jag ser det är det inte partiernas jobb att rucka på sina ideal. Vi har val eftersom väljarna ska ha rätt att bestämma vilken politik de önskar se driva samhället, fick du inte regeringsmakten i år? Big deal. Bättre lycka nästa gång. Du har i alla fall inte sålt din själ.

När partierna vi har att välja mellan homogeniseras kommer vår röst att helt tappa sin styrka. Och här kan man då börja tala om ett reellt demokratiskt problem. Hur länge kommer det att dröja innan valresultaten inte längre spelar någon roll för den politik som drivs i landet?

Läs Katrine Kielos krönika om den nya socialdemokratin. Och är du en partimedlem eller sympatisör är det kanske på tiden att skapa lite debatt i ditt parti...

6

Arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (m) ståtar med ett Master of Business Administration från Fairfax University i USA, detta enligt meritförteckningen på regeringen.se.

Denna examen kan dock vara en bluff, detta avslöjar den radikalt liberala och oberoende ledarsidan Friktion.

Fairfax University är nämligen ett bluffuniversitet som säljer examen. Vi har nog alla råkat ut för ett antal erbjudanden via spammailen, Friktion frågar nu sig ifall Littorin gått och blivit lurad, eller ännu värre, om han handlat medvetet.

Läs mer ingående om detta hos Friktion.

Själv tänker jag hålla ett öga på de svenska nyhetssajterna efter en kommentar från Littorin. Det ska bli intressant att se om det skett ett missförstånd eller om arbetsmarknadsministern faktiskt gjort sig misstänkt till urkundsförfalskning.

Uppdaterat. Sven Otto Littorins pressekreterare, Fredrik Östbom, har kommenterat ärendet hos Politikerbloggen:

Sven Otto Littorin läste på distans vid Fairfax University under åren 1995 till 1997 när han var bosatt i USA...

Östbom menar att allting har gått rätt till och tillägger att han inte har några kommentarer på uppgifterna om att Fairfax University skulle vara ett bluffuniversitet.

Det säger mig inte mycket.

Uppdaterat 2. Littorin uttalas sig i Expressen och bekräftar snarare min bild av att det är en bluffexamen det handlar om snarare än tvärtom. Tydligen minns ministern ingenting...

1

Göran Eriksson på SvD skriver om de "nya" moderaterna och om hur de - nästan - lyckades lära sig en läxa av Nya Labour och Tony Blair.

Det tog tre år för Fredrik Reinfeldt att etablera bilden av de nya moderaterna, en dryg vecka att få många att tvivla på den.

Det Göran Eriksson glömmer att nämna är att Reinfeldt och minister-skandalerna endast fått de som faktiskt till en början trodde på tjafset att tvivla. För oss andra har läget varit uppenbart. De borgliga har genomfört en imageförändring för att vinna, politiken är dock densamma. Det är en egoistiskt högerpolitik som gäller. "Jag" står i centrum.

Trodde aldrig att jag skulle se den dagen då MUF skulle styra Sverige. Men nu är vi där.