Vajert!
Tagg-arkiv: musik
Skrillex – Scary Monsters and Nice Sprites (Triphosphate’s chiptune cover)
Philter – 8-Bit Smiles
Is. It. Me. YOU. Are. LOOKING FOR!
Battlefield 3, soundtracket
Alltså, Battlefield 3 ser ut att vara hur imponerande som helst. Faktum är att jag vet att det är riktigt, riktigt bra efter alpha-testrundan.
Ändå är det någonting helt annat som får mig att rysa. Och det är musiken, bäst representerad i Caspian Border-trailerns första minut.
Det här är ett soundtrack jag vill ha. Hellre redan igår. Vågar man hoppas på en OST till salu?
Tron Legacy, för Daft Punks skull
Tron Legacy är en film jag länge varit skeptisk till. Tron är ju en klassiker, och även om den inte är överdrivet bra så myser jag gärna över rullen en trött söndag. Det här med en uppföljare till en film som redan gjort sitt kändes inte helt klockrent. Det gör det fortfarande inte. Inget i de trailers som hittills har släppts har fått mig på kroken. Till och med den stora snackisen om en föryngrad Jeff Bridges är ju faktiskt bara ännu ett exempel av uncanny valley, någonting som man som gamer definitivt upplevt förut. Nej, årets stora julfilm skulle för min del bara vara en besvikelse.
Om det inte vore för musiken. För oj vad många gånger jag har haft den första trailern på repeat i en minimerad webbläsare. För där, vid 1:10 kickar Daft Punk in. De är tillbaka, och i vilken form sen! Det känns konstigt att skriva detta, men det är mycket möjligt att jag tänker gå och se Tron Legacy enbart tack vare musiken, och det tillhörande musiksläppet blir säkert mitt första skivköp på fem år – för det var ju då jag köpte Human after all av Daft Punk.
Någonstans får jag också tro att Daft Punk inte hade satt så mycket kreativitet, kraft och resurser på Tron Legacy om de inte trott på filmen. I slutändan kanske helheten blir bra ändå.
Disney har nu varit medvetna om Daft Punks dragningskraft och faktiskt lockat med den musikbaserade teasern Derezzed, detta har dock inte hindrat promomaterialet från att läcka ut.
Spelmusik galore på Spotify
En gång i tiden hade jag en liten kollaborativ spellista med spelmusik jag kunde hitta på Spotify. Det här var på den gamla goda tiden när man var tvungen att vara inbjuden för att vara med och leka, och där hela den här grejen med licensierad och laglig musik inte var så noga. Allt var ju ett enda stort betatest, så vem brydde sig?
Den listan dog en bra död. Spotifys licenshantering bidrog rejält, och dödsstöten kom när någon tyckte att det här med kollaboration var samma sak som att radera hela skiten.
Jag började om. Med en låst spellista och endast de licensierade låtar jag kunde finna. Det tog över ett år att komma i en ordning som liknade den gamla, och sen dess har jag bara fortsatt. Numera har jag en så pass omfattande samling att jag tror att min spellista är världsunik. Med över 3000 låtar och en speltid på över sex dygn har alla gamers väldigt mycket att se fram emot. Och bättre blir det. 2010 har varit en guldålder för strömmande spelmusik, materialet som släpps till Spotify är numera så omfattande att jag har svårt att hänga med. Ändå är Gaming on Spotify en riktig guldgruva.
Här hittar du spelmusik från sådana spel som Silent Hill-serien, The Sims 3, Command & Conquer-serien, Mirror’s Edge, Halo-serien, Dragon Age: Origins, Mass Effect, Hitman-serien, Viva Piñata, Street Fighter 4 och så mycket, mycket mer.
Och någonstans här behöver jag din hjälp. Har jag missat något spel eller någon speciell låt? Tipsa då gärna genom alla sätt du kan komma på. Nu när jag faktiskt uppnått en rätt hög nivå på spellistan vill jag helst inte tappa. Det du borde göra är att prenumerera på Gaming on Spotify och sedan kolla ifall jag missat din favorit.
Det jag saknar annars är en metod att få ordning på den massiva mängd spelmusik jag samlat, playlist folders är inte den lösning som jag tror fungerar, men någonting måste jag komma på. Ett hett tips är annars att köra CTRL+F och filtrera dig fram till din favortispelmusik.
Nick Borgen – World Wide Web 800% långsammare
Inspirerad av Shamantis arbete med ”U Smile” var jag självklart tvungen att prova att time stretcha en egen låt. Den första kandidaten som dök upp i skallen var, av någon anledning, Nick Borgens World Wide Web. Jag trodde att det skulle vara hur enkelt som helst, Shamantis hade ju bara använt ett verktyg vid namn Paul’s Extreme Sound Stretch och dessutom publicerat en guide på lifehacker. Bara att sätta igång.
Det visade sig vara svårare än vad jag trodde. Att faktiskt time stretcha en låt är väldigt enkelt, men att få det att låta hyfsat är ganska svårt. Någonstans ska man ju känna igen låten, och så krävs en viss rytm. Här blev det att pussla med inställningarna en bra stund innan jag var nöjd. Slutresultatet är rätt hyfsat kan jag tycka, det finns en kyrklig hymn där i bakgrunden som jag blev särdeles nöjd med.
Nick Borgen – World Wide Web – Time stretched by ainudil
Vilken låt skulle du vilja time stretcha?
Justin Bieeeebeeeeeeeeeeeeowwwwwwr
Justin Biebers U Smile (stavningen är redan fjortisvarning så det räcker) är inget annat än en ondskefull produktion framavlad för att sätta tusentals tonårshjärtan i brand. Vi har sett det förut, så ingen särskild hat mot Bieber, men cynismen är ändå tillräckligt stark att jag – en 80-talist – kan få mina rysningar.
Och säger man A så kan man lika gärna säga B, därför väljer jag att bädda in tidigare nämnda låt (för att även prova youtubes nya anpassade-storleksmöjligheter och iframe embed code).
Nu är det annars så att det inte finns något ont som inte för något gott med sig, detta upptäckte Soundcloud-användaren ”shamantis” när han slöade ner U SMILE med 800%. Slutresultatet är fantastiskt, som ett bättre Sigur Rós-verk skulle man kunna säga.
J. BIEBZ – U SMILE 800% SLOWER by Shamantis
OBS! Jag vill härmed dementera varje anklagelse om att det här inlägget är ett lika cyniskt försök att locka till sig nya besökare som original-U Smile. Ehum.
Född fri, fördömd i livet
Jag kan nästan anta att Children of Men ligger på topp 10-listan för favoritfilmer hos både M.I.A och regissören Romain Gavras. Musikvideon för ”Born Free” är i mångt och mycket en koncentrerad dos av den tidigare nämnda film, fast ännu brutalare.
Budskapet är knappast subtilt. Och för en gångs skull tjänar meddelandet på att vara stenhårt och rakt på sak. ”Born Free” är en obehagligt, totalitär, träffsäker och pessimistisk skildring av händelser som redan inträffat under vår livstid. Risken vi ställs inför är snarare sanktionerad förföljelse om vi inte aktar oss snarare än tvärtom.
”Born Free” är nio minuter politisk propaganda som är svår att skydda sig mot, för det modet ska M.I.A ha allt tack. Även om man nu kan tycka att rödhåringar saknar själ.