Gå till innehåll

3

Det börjar bli riktigt svårt att hänga med svängarna. Inte så konstigt kanske när det utannonseras hundratalet spel under en och samma mässa. Som vanligt när det gäller E3 får jag även i år känslan av att spelproducenterna verkar ta det här mer på allvar mer än vad vi någonsin gör. De flesta premiärspel är ju ändå rena gäspningar. Jag fortsätter dock min självgivna plikt att plocka fram lite pärlor ur dynghögen.

Bowser's Inside Story verkar vara precis så där härligt Nintendo-skruvat som vi vill ha det. Titlen är självförklarande egentligen, av någon anledning hamnar våra Mario-bröder, prinsessan och Toad inuti Bowser och ska där - om jag förstått trailern rätt - boosta Bowsers kroppsliga funktioner för att assistera honom i kampen mot en Ond-Bowser?

Dead Rising 2 har förhoppningsvis tagit bort alla irritationer som föregångaren hade. Man slipper kameran, det fruktansvärda sparsystemet - och här hoppas jag men inte tror - att rädda folk. Numera är det Vegas som gäller, och det är någon stuntgubbe som spelar huvudrollen.

Folk som älskar fotbollsspel brukar verkligen gilla Pro Evolution Soccer-serien. Och nu har vi kommit till 2010-versionen. PES har FIFA-serien i knutarna, och frågan är om inte FIFA faktiskt hann ifatt förra hösten. Mycket står med andra ord på spel. Utvecklarna har haft svårt att göra något av denna generation konsoler, men nu blir det tredje gången gillt får man hoppas.

Stort är annars att Team Ico släppt en trailer på uppföljaren till Shadow of the Colossus, det tredje spelet i serien heter The Last Guardian och spelvärldens unika igenkänningsgrad är intakt. Lite ofrivillig humor blir det av Neverending Story-vibbarna, men det får man förlåta.

Stora nyheter för äventyrsspelfans är att Professor Layton är tillbaka i Professor Layton and the Diablolical Box. Professorn verkar ha råkat illa ut och det är dags för teamet att bege sig ut för att lösa mysteriet.

Mitt sista intryck av presskonferenserna från Nintendo, Microsoft och Sony är annars att de två sistnämnda verkar försöka göra en Wii, medan Wii-gamers gärna önskar se mer PS3 och 360-takter till sin lilla låda. Dessutom verkar plastiga tillbehör vara det nya svarta, vilket är väldigt underligt då jag tror att folk tröttnat på att köpa hem plast till vart och vartannat spel som finns ute på marknaden.

2

"The world is a special place
Cherish life and never waste
Everyone loves a sunshiney day
We're gonna keep it that way

Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean

Let's all lend a helping hand
Mario can't do it alone
He sprays his water to fly around
And clean the sludge that is on the ground

Cuz clean is better than dirty
And dirty is meaner than clean"

Pojken med flanellskjortan och hantverkaren. Tack för att ni finns.

Cred går till Level-bloggen.

6

Mario Kart WiiDet kräver sin man att erkänna det här, men jag tycker definitivt att Mario Kart Wii är lite för svårt för att det ska vara riktigt roligt. Jo, även på 50cc med easy-inställningarna. Varför? Jo, för att det är alldeles för enkelt att hamna i ledning under loppets gång.

Låter det som ett moment 22?

Det är det inte. Problemet ligger i det blåa skalet. Oräkneliga är de gånger jag varit i ledning i sluttampen av tredje varvet då ett blått skal kommit farande och förstört mina chanser till en vinst - med en andra- eller tredjeplats som följd. I ett worst case scenario drabbades jag av inte mindre än tre blåa skal och ett rött i ett race bara för att jag varit lite för bra för datormotståndarna.

Det är liksom inte roligt längre. Det är inte dators skicklighet som avgör loppet, utan endast dess jävlighet. Nintendo släpper ett spel med usel design, jag trodde inte att det var möjligt, men det är inget annat än sanningen. Jag vet inte om det är Shigeru Miyamoto eller Hideki Konno som slarvat, men en stor tabbe är det allt.

Men varför provar du inte en tuffare svårighetsgrad? Frågar du.

Mitt svar är att det inte spelar någon roll. I 100cc och 150cc är det bara frågan om att det är svårare att ta sig till en tätposition, men när du väl är där inträffar samma scenario som alltid, ett blått skal kommer farande i sämsta tänkbara ögonblick. Jag har aldrig varit den som slänger iväg spelkontroller i en vägg, det är ett beteende jag inte förstår. Min frustration leder till att jag stänger av Wiin, och det är inte precis ett toppenbetyg att ett spel får mig att stänga av konsolen.

Online då?

Jo, det går inte att voice-chatta, eller att chatta över huvud taget. Du vet inte ens vem du spelar mot. Men snacka om en smidig upplevelse! Mario Kart Wii online är kanske det första laggfria onlinespelet - du kanske tror att jag överdriver - men faktum är att jag aldrig spelat ett smidigare spel. Och det är faktiskt jäkligt skönt att slippa uppleva chauvism och rasism när man beger sig online. Men, problemet med det blåa skalet inträffar precis lika ofta här som när man spelar mot datorn, om inte annat så är personerna man spelar mot ännu jävligare. Jag menar att det är självklart att man använder ett överlägset vapen om man har tillgång till det. Jag gör det, och alla andra för den delen också.

Jag blir härmed tvungen att återkomma till min ursprungspunkt. Mario Kart Wii är ett för svårt spel för att det ska vara riktigt underhållande. Problemet illustreras med ett blått skal. Den dagen detta supervapen försvinner är samma dag som Mario Kart-serien blir underhållande igen.

För nuvarande stänger jag av min Wii alldeles för många gånger.

Greenpeace släpper på årsbasis rapporten "Guide to Greener Electronics" där elektronikbranschens miljövänlighet granskas. För Nintendos del blev årets rapport höjden av pinsamhet, företaget har nämligen lyckats med bedriften att pricka in exakt noll poäng av tio. Det finns med andra ord ingenting som Nintendo gör rätt - det finns ingen framförhållning, ingen plan för hantering av kemikalier, inga planer på att komma ifrån dagens användning av PVC-plast, inget produktansvar, ingen frivillig återvinning, ingen information till konsumenter och ingen statistik på återvunnen material.

Det räcker med att göra delvis dåligt ifrån sig för att få åtminstone ett poäng på Greenpeaces skala, Nintendo lyckas inte ens med detta - betyget blir noll för alla delkriterier för en sund miljöpolicy.

Konkurrenten Microsoft med Xbox 360 lyckas marginellt bättre med 2,7 av möjliga 10 i betyg. Sony å andra sidan lyckas rätt bra med sin Playstation 3 där konsolen får ihop hela 7,3 i betyg.

Som om det inte räckte med att komma sist bland konsolerna placerar sig Nintendo på allra sista plats i undersökningen överlag. Enligt Greenpeace är det första gången som någon misslyckats med att plocka ett enda poäng i deras årliga rapporter.

Det behöver inte sägas att det bara kan bli bättre för Nintendos del från och med nu. Här hoppas man stort på ökat miljöansvar.

2

Jag har förlorat mig i Super Mario Galaxy och blivit återförälskad i Wii. Det var länge sen jag hade kul med konsolen och att 360:n ligger och samlar damm i denna av alla månader säger ganska mycket om hur fantastiskt Marios senaste äventyr är.

Intrycken kommer i ett separat inlägg.

Nu ska jag bara strö omkring lite kärlek med Black Nerd Comedys "Buy Mii a Wii" - en cover på T-Pains "Buy U a Drank".

Super Paper Mario-oh.

ngai.jpgSpeljournalisten N'Gai Croal på Newsweek har i sin blogg avslöjat Nintendos framtidsplaner. Vi snackar unika nedladdningsbara spel, från välmeriterade spelhus såväl som från indieutvecklare.

Greppet är inte nytt. Både Xbox Live och Playstation Network erbjuder samma möjligheter. Det var mest en fråga om tid när Nintendo skulle följa efter och de gör det här och nu med Wii Software.

Nintendo söker för nuvarande efter kreativa, unika och/eller roliga spel från indieutvecklare att börja sälja på Wii Software. Funderar du på att utveckla så kan WarioWorld vara en bra början. Det och ungefär 15000 kronor för utvecklingskitet - rätt billigt om man jämför med andra SDK:n.

Räkna med en officiell utannonsering från Nintendo under dagen där säkerligen ännu fler detaljer kommer att avslöjas. Själv håller jag tummarna för att det här kan bota lite av den speltorka Wiin råkat ut för.

5

goomba.jpgDet är många som minns när vi för första gången vilade våra ögon på en goomba. Det var i Super Mario Bros. till Nintendos 8-bitare som ondingen introducerade sig. Den bruna lilla klumpen kom gående emot oss med en oskuldsfull uppsyn och var den första att ta kål på oss med sin dödliga beröring. Helt oanade blev vi lurade av den gulliga bruna saken med de där pyttesmå skorna. Sedan dess har goomban varit ett stående inslag i Mario-spelen och lyckats med konststycket att till och med hoppa in i det obskyra Philips CD-i-spelet Hotel Mario.

Många tror att en goomba är en ond svamp, faktum är att den är en kastanj. I Japan kallas vår gulliga antagonist för "Kuribō" (クリボ) och "kuri" betyder kastanj medan "" betyder unge. En goomba är helt enkelt en kastanjunge om man sätter ihop de två orden lite nonchalant som jag gör här.

Namnet goomba uppkom först här i väst och sägs härstamma från den aningen kränkande italiensk-amerikanska slangtermen "goombah" som tidigare användes av Italien-amerikaner i New York som ett sätt att beskriva sig själva. Lite efterforskning visar dock att vår missuppfattning om att Goomba är en svamp inte är helt taget ur luften, det visar sig nämligen vara så att ordet "gomba" har betydelsen svamp på ungerska. Kärt barn ser till att skaffa sig många namnmyter.

I väst har Nintendo tagit tillvara på fabeln att Goomba är en svamp. Enligt Super Smash Bros. Melee talas det till exempel om en tid då goombas levde sida vid sida med de andra svamparna i Svampkungariket för att sedan förråda kungariket och att värvning i Bowsers armé. I föregångaren till Paper Mario-serien, Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars beskrivs till exempel goombas som den lägst rankade enheten i Bowsers tjänst, inte värda mer än att de får agera kanonmat. I just Paper Mario får vi dock en mer nyanserad bild av goomba-rasen. Här får vi veta att inte alla goombas är onda och att det fortfarande finns vissa som försöker rädda Svampkungariket bland annat genom att hjälpa och samarbeta med Mario & Co. I Goomba Village får vi till exempel träffa vänliga goombas som gör sitt bästa för att leva i fred. En ung Mario-idoliserande goomba med blå hatt och det påpassliga namnet Goombario får till och med äran att vara en spelbar karaktär. Just Paper Mario-serien skiljer sig markant från de andra Mario-spelen, här får vi en mindre rasistisk syn på Goomban och ett antal personligheter som Gooma, Goompa och Goombella hjälper oss att se våra vänner i ett helt annat ljus.

Den kommersiella aspekten av goomban har inte sprungit Nintendo förbi. Franchisekungarna har redan utnyttjat sin mest berömda antagonist i form av mjukisdjur, nyckelringar, Happy Meal-figurer och stickers. Goomban har dessutom hunnit bli en tecknad figur och en filmstjärna (nåja) i urusla och fascinerande filmen Super Maio Bros. från 1993 – i filmen fick dock goomba underligt nog ett utseende som mest påminde om en sköldpadda – varför det blev så är det nog ingen som kan svara på. Det behöver kanske inte sägas att ingen av skådespelarna som fick axla rollen som en goomba lyckades något vidare i sina karriärer, i Scott Mactavishs fall blev till och med rolltolkningen hans sista.

Med tanke på allt goomban varit med om skulle det inte förvåna oss om kastanjungarna skulle få ett eget spel någon gång i tiden, frågan är egentligen bara när?

Intresserad av spelhistoria? Jag har skrivit fler inlägg:
Mario Bros.
No One Lives Forever
Dreamfall

1

Jag tror att den här ungen är smartare än många av oss. Han har säkert i sin hjärna reflekterat över det komiska i att spela golf på en konsol genom att härma ett klubbslag med en fjärrkontroll.

13

Det finns en sida av spelbranschen som jag ännu inte förstår och som jag ännu inte känt ett behov av att förstå ännu. Den sida jag pratar om är försäljning. Allt som oftast finner jag att jag tycker att spelbranschen gör mer fel än rätt när produkter skall säljas. Priserna är för höga. Släppdatumen är för konstiga. Man gör skillnad på folk (USA) och folk (Europa). Nya trenden är att det ska stjälas pengar från oss konsumenter genom mikrobetalningar och spelbranschen pratar om att det handlar om valfrihet (vad hände med min valfrihet att köpa kompletta spel?) istället för att erkänna att det handlar om att fylla några fickor med pengar.

Därför blir jag jäkligt glad när jag ser att Gears of War endast kommer att kosta 399 kronor hos Elgiganten när det kostar 599 kronor överallt annars. 399 kronor är ett bra pris på ett bra spel.

Alla håller dock inte med mig. Manual-Martin verkar närmast förtvivlad över Elgigantens prissättning.

Gears of War är flaggskeppet för Xbox 360 i årets julhandel. Actionspelet är Microsofts viktigaste kort för att promota Xbox 360 som det givna valet innan Playstation 3 rullar in på fältet i mars 2007.

I senaste reklambladet från El-Giganten annonserar de spelet för 399 kronor. Tack för den julhandeln. En given storsäljare i skjuten i sank innan release. Konsumenterna jublar, butikerna skriker av förtvivlan.

Jag förstår ärligt talat inte var denna förtvivlan kommer från, eller varför Gears of War skjutits i sank. Spelet kommer ju att sälja som smör i solsken från Elgigantens kassa och det kommer till och med att sälja slut hos kedjan. Vad spelar det för roll om folk köper spelet nu eller om en månad?

Till slut undrar jag varför Manual-Martin sitter och oroar sig för att Gears of War inte kommer att störa Playstation3-releasen till samma grad som Microsoft tänkt sig (om de nu har rätt, vilket jag inte tror på för fem öre). Spelsveriges branschtidning har väl inte tagit sida i konsolkriget? Det spelar väl ingen roll vem som säljer vad så länge den svenska spelbranschen har hälsan i behåll?

För seriöst. Finns det en riktigt gamer som egentligen bryr sig om Sonys, Nintendos och Microsofts PR-snack? Det enda jag vet är att alla gamers önskar sig ha råd med att äga så många spelmaskiner som möjligt. Vem som står som tillverkare skiter vi nog alla fullständigt i.

Varumärkeslojalitet är såååå passé...

%d bloggare gillar detta: