Gå till innehåll

3

Det är dags att ta till storsläggan, högst medveten om att det aldrig kan hända här vill jag ändå presentera ett worst case scenario. Vad är det värsta som kan hända om FRA-lagen träder i kraft? Tyvärr är svaret värre än du kan ana.

Låt mig beskriva min bakgrund. Jag föddes i Irak. Ett land som härskades av en paranoid diktator, en diktator vars främsta vapen var en totalitär underrättelsetjänst och förmågan att spela ut, till och med, barn och föräldrar mot varandra. Jag föddes i det ultimata angiverisamhället, med skräckexemplet av en underrättelsetjänst gone wrong vid toppen av pyramiden.

Kort sagt. Det värsta som kan hända, det har jag tyvärr fått uppleva.

Fråga dig, vad gör vi, jag och min familj här i Sverige egentligen? Vad får en människa att fly sitt land? I vårt fall stavas svaren övervakningssamhälle, underrättelsetjänst och oönskade individer.

Det framhåller sig som sådant att jag har två föräldrar som sa nej. Någonting jag är oerhört stolt över. De sa nej till Saddam och de arbetade på att få fram något bättre. Detta drog till sig uppmärksamhet. Mina föräldrar, deras släkt, deras vänner och hela umgänget kartlades och förföljdes. Det här var ingen lek. Folk fängslades, torterades och mördades. Till slut kände min familj sig tvingade att fly Irak.

Vi hamnade som tur är i ett land som respekterade den personliga integriteten, ett öppet land där individen inte behövde vara rädd för att kommunicera sina åsikter, hur obekväma de än må ha varit. Och så har det, mer eller mindre, varit de snart 19 år jag levt i Sverige.

Den första januari 2009 kommer det här att ändras. Och jag blir rädd. Jag har sett vad FRA-lagen kan leda till i dess mest extrema form. Och någonstans pirrar det till i hjärtat när jag ser vad statsministern kan vara kapabel till. För vad blir nästa steg? Hur kommer regeringen att reagera när den pressas nästa gång? Eller för att dra det ännu ett steg, hur pass mycket kommer man att vässa FRA-vapnet om regeringen eller staten utsätts inför ett hot - hur vagt eller reellt det än må vara.

Tar man första steget mot ett övervaknings- och angiverisamhälle är det lätt att bli fartblind och glömma att dra i bromsen. Hur ser ett FRA-Sverige ut om fem år? Om tio år? Om tjugo år?

Lite rädd är man. Absolut.

2

En bild säger förvisso mer än tusen ord, Nätverket Stoppa FRA-lagen har annars mycket att säga för den som är ute efter matnyttig läsning.

Det sägs att frågan är komplicerad, att tekniken är svåröverblickbar. Inte helt relevant om man tar hänsyn till var övergreppet mot vår integritet äger rum. Det här är massavlyssning.

2

Ingen har väl missat att Ingvar Åkesson varit ute på ännu en propagandaturné, och som vanligt har han upprepat, ekat och manglat samma ord som alltid. Det är ju definitivt en utmärkt taktik som kommer att övertyga oss skeptiker...

Nu hade åtminstone jag tänkt variera mig en aning. Och jag baserar inlägget på ett av Ingvar Åkessons svar i DN-chatten:

Nej, det finns inget vettigt skäl för FRA att ta del av det svenska folkets e-mail, sms, telefonsamtal, fildelningar etc. FRA varken får, kan eller vill göra detta. Enbart sådan trafik som av tekniska system identifierats som kopplat till utländska hotande förhållanden och som är i linje med lagen och med regeringens inriktning av FRA kan användas som underlag för underrättelseproduktion. I realiteten innebär det med en sannolikhet gränsande till visshet att ingen kommer att ta del av den enskilde svenskens eventuella e-mail, telefonsamtal, sms, fildelningar. Detta såvida man inte är inblandad i utländska hot kopplade till exempelvis terrorism, spridande av massförstörelsevapen, underrättelseverksamhet riktad mot Sverige etc.

Säg att det finns en svenskirakier som ringer eller mailar släkt och vänner i Irak ganska regelbundet. Säg att den här personen har vant sig vid att ställa ungefär samma frågor varje gång han för ett samtal med Irak, med tanke på läget och allt. Han undrar hur folk mår, om de har hälsan i behåll. Han undrar om det varit sprängningar, skottdåd, kidnappningar och andra terroraktiviteter. Han är kanske rätt förbannad på irakiska regeringen, de amerikanska ockupationsstyrkorna, sunni- och shiaextremisterna som förstör landet, de kvarvarande spåren av Saddam och hans anhängare och så vidare. Släktingen kanske till och med börjar prata om att han vill ut från landet till varje pris och han diskturerar hur detta kan gå till med den här svenskirakiska personen som ringt hem. Och värst av allt, de här samtalen sker uteslutande på arabiska!

Här kan jag då fråga mig, fick FRA nyss ett vettigt skäl att börja avslyssna en svensk medborgare?

Säg nu att kanske fem, tio, hundra, tusen, tio tusen eller hundra tusen andra svenska medborgare har för vana att, tja, ringa familjen eller släkten i utlandet.

Har FRA numera ett vettigt skäl att börja avlyssna allihop?

5

Nu får det vara nog!

Du citeras i DN:

- Det finns ett antal missförstånd i debatten som har funnits med hela tiden. Ett sådant är att det skulle handla om massavlyssning av svenska folket.

Och det visar bara på hur urbota korkad du där.

Hur ska man egentligen hitta alla de här yttre hoten du snackar om? Jo, genom att avlyssna all inkommande trafik - genom att låta all den här trafiken gå igenom de filter du nämnt tidigare - och på grund av just det här förfarandet se att ett intrång i vår integritet ägt rum. Utan brottsmisstanke eller anledning.

Är det här så svårt för dig att förstå?

Vad blir 1+1?
Vad innebär filteringen av kommunikationen från utlandet?
Vilket missförstånd pratar du om egentligen?

Kan du med tekniska termer bevisa för mig att all kommunikation inte kommer att avlyssnas för att sedan filtreras av FRA så kommer jag att hålla käft. Det minsta man kan begära är att du intar samma inställning och faktiskt erkänner att FRA måste avlyssna all kommunikation från utlandet för att faktiskt kunna filtrera i efterhand.

För att gå från pulver till kaffe måste man passera ett filter först. Och det som kommer ut från andra sidan filtret är inte detsamma som gick in där. Gudarnas skymning... finns det verkligen inte ett bättre sätt att få dig att förstå kritiken? Eller gillar du att spela idiot?

17


(Klicka för en större bild)

Bland annat hos:
Rick Falkvinge
Josh
Erik Laakso
Dexion
Cynism
Svensson
Ministry of Truth
Blogge

4

Dagens stora nyhet är onekligen att FRA anmält Henrik Alexandersson till justitiekanslern för yttrandefrihetsbrott (ironi?), Henrik skriver själv om detta utförligt i ett antal inlägg i den personliga bloggen.

Tycker att en viktig detalj har halkat mellan stolarna. Sveriges Radio skriver om saken. Enligt Radio och tv-verket är Henrik Alexanderssons blogg nämligen inte grundlagsskyddad, och som sådan har JK inget med den att göra.

Nu råder förvirring hos JK om varför ärendet har hamnat på deras bord.

Enligt Katarina Berglund-Sigbahn, handläggare i ärendet, kan bara JK ta sig an ärendet om bloggen är grundlagsskyddad eller om anmälan avser den som läckt sekretessbelagd information.

Ifall detta stämmer är det oerhört märkligt - och lite roligt - att FRA inte ens känner till den rätta instansen de borde vända sig till. I egenskap av civilperson kan Henrik Alexandersson endast åtalas av en civil åklagare.

Det kommer att bli högst intressant att följa ärendet. Mina sympatier står självfallet hos Henrik Alexandersson. Vi får bara hoppas att det här inte blir en ny IB-affär...

projO tipsar om en viktig nyhet som den svenska regeringen nog vill hålla tyst om. Belgiens integritetskommission (Privacycommissie) anser att FRA-lagen kan vara kränkande mot belgiska medborgare och Sverige ställs nu inför Strasbourgsdomstolen då Belgien inte tolererar att deras kommunikation med Sverige kan komma att avlyssnas.

Se klippet som behandlar detta nedan:

6

Jag är en av många som, kanske naivt, anser att det inte är försent att leva i ett samhälle där FRA-lagen inte existerar. Jag har med andra ord fortsatt maila och diskutera. Senast var det en liten lagparagraf jag skickade iväg till ja-sägarna.

6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Svaren den här gången har minskat, antar att ledamöterna håller på att tröttna, eller så har de påbörjat sina semestrar.

Carl B Hamilton (fp) svarar till exempel att det är regeringens fel att frågan blivit så pass stor som den blivit - den har helt enkelt inte varit bra på att förklara varför lagen är nödvändig. Halilton tar upp de fredsfrämjande operationerna och ett singalspaningssamarbete med övriga Norden som två anledningar. Sen kommer han med det felaktiga argumentet att man inte avlyssnar enskilda - logiken som ja-sägarna inte verkar förstå är att man måste avlyssna och övervaka all kommunikation för att kunna hitta de så kallade "företeelser" man är ute efter. Jag menar, hur ska man hitta de enskilda hoten om man inte övervakar allting?

Staffan Danielsson (c) bifogar sitt tal från tisdagsdebatten. Rick Falkvinge har väl sagt allt som behöver sägas om den... "Det här behöver regleras."

Lennart Petterssons (c) svar är det första som får mig att skratta högt. Ofrivillig humor. Först skriver han förvisso om utmaningarna med den nya tekniken (ska sms, mail och internet verkligen kallas "ny teknik" än idag?). Men det är slutet som är guld värt.

"Tänk på, att i ett odemokratiskt land hade det inte varit möjligt att skicka dessa mail till oss riksdagsledamöter. Du hade förmodligen inte heller fått svaret i denna form utan på ett helt annat brutalare sätt."

Hahaha! Vad var det där om?

4

Humöret var väl inte på topp när jag satte mig på tåget hem. Man kan förvisso inte vinna alla matcher, men man kan för fan förlora med stil, ungefär där var tankarna och vandrade. Försöker tänka på annat och plockar upp mobilen ur fickan. Surfar in på wap.sr.se och - bam - det första jag ser är "Riksdagen säger Ja till FRA-lagen". Det svartnar för mina ögon för ett ögonblick. Jag svär tyst för mig själv, för det hade varit pinsamt att göra det högljutt i en fullsatt vagn.

Stationerna viftar förbi och jag kan inte riktigt släppa taget. Varken om matchen eller lagen. När tåget stannar vid Högdalen tar min hjärna skruv.

"Sping!" Säger den. Och jag fattar inte riktigt vad den menar förrän jag står häpen på perrongen och har ett pipande tåg bakom mig som just börjat rulla hem. Jag tror att jag är där och ser dum ut i någon minut tills hjärnan återigen bestämmer sig för att ta tag i saker och ting. Den ena foten sätts framför den andra. Väl utanför stationen börjar jag springa.

Här ska jag inflika att vi har en tävling på jobbet. Om man springer minst fem kilometer, eller en halvtimme så får man ett poäng. Tävlingen är förberedande inför Bellmanstafetten som många av oss kommer att delta i.

Först känns det löjligt. Sen inser jag att jag faktiskt SPRINGER hem och att jag, senast jag kollade, inte var kenyan. Jag börjar jogga, men alldeles för sent, ett håll slår till och mina lungor leker hängmatta från min gapande mun. Jag går en bit, men det spritter fortfarande i kroppen. Nu börjar jag jogga, stappla och snubbla på väg hem mot Rågsved.

Tankarna vandrar iväg. Jag inser någonstans att jag är helt jävla dum i huvudet. Jag springer med andan vid halsen mitt i Rågsvedsvägen klockan halv tolv på natten. Det står för fan OFFER stämplat i pannan, det räcker med en blick åt mitt håll för att det ska tända till med jaktinstinkten hos någon jäkel. Jag börjar springa lite fortare - för nu är jag faktiskt lite rädd.

Det är 2,8 kilometer (jo, jag slår upp det medan jag skriver det här) mellan Högdalen och Rågsved när jag kommer hem tjugofem minuter senare. Här tar en tävlingsinstinkt vid som jag inte trodde att jag hade. Vad gör man när man har fem minuter kvar att springa och vägen tagit slut? Jo, men börjar jogga runt i bilparkeringen.

Här ska jag inflika att lamporna i lägenheterna var släckta, jag hoppas innerligt att ingen såg mig. Hade jag sett en idiot springa runt och omkring bilarna i parkeringen så hade jag ringt polisen med detsamma. Fem minuter kan gå obehagligt långsamt när man inte vill synas.

När jag stiger innanför dörren är kroppen fortfarande full i varv. Jag vet att jag inte kan sova. Det blir armhävningar och sitt-ups för den goda sakens skull.

Summan av kontentan. Det ska bli jäkligt skönt att sätta mitt femte poäng på tavlan på jobbet. Och det är förbannat skönt att omvandla frustration till något positivt.

2

Fan. Väntat var det, men lite besviken är man ändå. Federley kunde snacka snacket, men gången var det definitivt svårare med.

Återremissen innebär egentligen bara en sak. Regeringen och de borgliga FRA-motståndarna kompromissar, vi andra sitter fortfarande i skiten. För det kvittar hur många kontrollposter man sätter upp, tekniskt kommer man fortfarande att skanna all vår kommunikation, tekniskt kommer vi fortfarande att övervakas.

Ministry of Silly Walks vinner igen.

Folk som skriver bättre om det här än vad jag gör är bland andra:
Joshen, Rick Falkvinge, Henrik Alexandersson, Oscar Swartz, Blogge, Erik Hultin, Opassande, deep.ed, Lennart och Zaida Catalán.

%d bloggare gillar detta: