Gå till innehåll

Min erfarenhet av passkontroller är inte den bästa. En gång i tiden innebar en stämpel i passet skillnaden mellan liv och död, mitt öde i händerna på en dåligt betald tjänsteman som med en stämpel kunde låta mitt liv passera "Gå" eller som med ett nekande kunde i värsta fall se till att leda mig in i omständigheter som slutade i min död. Det är ingen underdrift att påstå att jag var ett vrak varje gång jag skulle lämna in mitt pass. Än idag kan jag ha flashbacks och en stor osäkerhet inför en passkontrollant, trots att jag numera håller i ett rött, svenskt pass.

Papers, please är ett spel som fångar lite av den känslan. Dock ur en passkontrollants synvinkel. Du spelar som en nyanställd tjänsteman vid en gräns som alldeles nyligen öppnats, scenariot är en gammal sovjetkommuniststat som precis är på väg att öppna upp sig. Hemma har du en familj som väntar, de ska äta, ta sina mediciner, hålla värmen och överleva. Själv får du betalt per insläppt besökare, men håller du dig inte till reglerna och begår misstag dras detta av din lön. Här börjar spänningen bli riktigt intressant, men det faktum att du får begå två misstag per arbetsdag är det som gör att jag helt fastnar för Papers, please.

Jag vill helt enkelt vara den passkontrollant som släppte igenom den där familjen som ville bort från otaliga hemskheter till en säkrare tillvaro, den passkontroll som såg och kände igen fyra falska pass och som ändå stämplade dit ett visum trots den personliga risken. I Papers, please vill jag spela rollen som alla de passkontrollanter som hjälpte mig bort från Irak och som till slut såg till att jag hamnade i Sverige.

Spela Papers, Please själv, här. Finns till både mac och pc.

%d bloggare gillar detta: