Gå till innehåll

2

Vi har länge väntat på nyheter angående Rock Band, spelet som ger oss chansen att leka garagerockare, och nu när vi äntligen har något konkret att rikta in oss på är det inte precis glädje som är den dominerande känslan, istället är man mest besviken.

Att ta till rackartyg som att se till att göra Rock Band tidsexklusivt för Xbox 360 är redan det överjävligt. Värre blir det dock när man läser in sig på Electronic Arts affärsplaner, här ska vi européer tydligen rånas. Där våra amerikanska med-gamers kunde njuta av en helhetslösning måste vi plocka ihop Rock Band för att få en helhetsupplevelse. Instrumenten och spelet säljs nämligen för sig själva. Jo, du läste rätt.

Instrument Edition består av trummor, gitarr och mikrofon till priset av 169 euro. Sedan måste man inskaffa själva spelskivan till priset av 70 euro. Totalt alltså en summa på ungefär 240 euro. Ska vi översätta detta till gamerkronor kommer vi att se en prislapp på ungefär 2400 kronor när Rock Band hamnar i butik, det är närmare 2,25 gånger dyrare än vad spelet går för i staterna sett till växelkursen.

Om du funderar på att köpa instrumenten separat kommer en gitarr att kosta dig 80 euro och trummorna 90 euro. De flesta gillar att spela Rock Band med kombinationen elgitarr, bas, trummor och mikrofon. Det sätter oss på en totalsumma av 320 euro, eller 3200 gamerkronor. En nätt liten summa.

Rock Band släpps till Xbox 360 den 23:e maj (uppdatering: bara i Storbritannien, Tyskland och Frankrike än så länge, where is the logic in that?). Playstation 3-, Playstation 2-, och Wii-versionen kommer att hamna i butikerna någon gång under sommaren.

tappafotfastet.jpgDet finns de som säger att Microsoft gör allting rätt med Xbox 360. Nuförtiden vågar jag nog uttrycka en annan åsikt, Microsoft gjorde allt rätt, så är dock inte längre fallet. Det fanns nämligen en tid då Xbox 360 krossade Playstation 3. Och nu pratar jag inte om spelutbud, spelkvalitet eller prisbild. Jag pratar om det som verkligen spelar roll för gemene kvinna och man - marknadsföring.

Xbox 360 sågs som vår konsol. Studenternas, knegarnas, gamerfolkets lilla spelmaskin. Playstation 3 var en sån där snobbig lyxvara man kunde spotta på och må bra. Microsofts PR-folk spred lögner och vi svalde dem allihop. Vi ville hata Sonys förbannade spelkonsol, tvåan hade trots allt sålt i 120 miljoner exemplar och ingen gillar en skrytmåns. Och här kom de jäklarna igen och sålde sin uppföljare för 6000 kronor och förväntade sig samma succé utan att ens försöka anstränga sig. Det blev som det blev.

Och Microsofts lögner. "De tvingar på oss en teknik som vi inte vill ha." Om bluray. "Deras onlinelösning är underlägsen vår." Om nätverkstjänsterna. "Ingen behöver spela spel i 1080p och VGA är lika bra som HDMI." Om snoppmätartävlingen i skärmupplösning. Lögner, lögner och åter lögner - åh som vi njöt!

Fast visst tvingar Microsoft på oss en teknik vi inte vill ha? Vad sägs till exempel om en propertiär och låst tjänst som funkar på skaparens villkor kallad Live? Och i nästa stund blir avundsjukan uppenbar när den externa hd-dvd-spelarens släpps som tillbehör till Xbox 360. Sedan ser man ner på Playstation Network när den är gratis och fungerar utmärkt, vilken man under den senaste tiden knappast kan säga om Live. Och till slut en kapitulation i Microsoftlägret när konsoler med HDMI-port och en satsning på 1080p hamnar på marknaden lagom till julhandeln.

Det som kanske förvånar mig mest är att Microsoft verkar ha glömt läxan om underdogs. Alla gillar en underdog. Och den skoningslösa attacken på Playstation 3 gjorde just konsolen till den där stackars lilla kämpen som man vill så väl. När Sony efter alla smällar lärt sig att sänka priset på konsolen, att fokusera mer på spel än på teknik, att skippa den pretentiösa och arroganta reklamen till fördel för speltrailers som går på tv har gamers liksom casualpubliken börjat vakna. Och för varje Playstation 3 som säljs sprids en word of mouth om att konsolen faktiskt inte är så hemsk som man kan tro - för hur skulle den över huvud taget kunna vara det när den varit världens mest hatade objekt? Och det mycket tack vare Microsofts PR-arbete.

Årsskiftet kom med överaskningar. När Microsoft kommer med en rapport som visar att konsolen sålt mindre år 2007 än vad den gjorde 2006 slår Sony till med rätt imponerande siffror om över en miljon sålda konsolen under julruschen. Och när Toshiba och Microsoft planerar en storslagen hd-dvd-presskonferens lagom till CES släpper Warner en bomb om att de valt sida i formatkriget för att exklusivt satsa på bluray. Hd-dvd-konferensen ställs in.

Det är inte längre åt Microsofts håll spelplanen lutar. Vändpunkten är här.

Playstation 3Ett mail dimpar ner i min inkorg, adressaten är Sony och ämnet Playstation 3:s och Playstation Networks uppdaterade användningsvillkor. Ett stort misstag. Min okunnighet vore att föredra, jag hade aldrig läst användarvillkoren om inte mailet gjort mig nyfiken, men nu har jag gjort det och jag känner för att poängtera lite dumheter.

"Du får inte använda Spelprogramvaran kommersiellt, sända den, ta betalt för användning av den, använda den i en spelhall eller spela den för allmänheten på annat sätt, utan uttryckligt tillstånd från Sony Computer Entertainment Europe."

Får jag alltså inte ta med konsolen hem till mina polare, eller till jobbet, utan uttryckligt tillstånd? Are you kidding me? Sony, ni har säkert inte ens resurser att klara av hanteringen av sådana ärenden om folk skulle börja lyssna på er...

"Du får inte återförsälja Spelprogramvara utan uttryckligt tillstånd från Sony Computer Entertainment Europe."

Hahaha! Snyggt försök. Men vill jag sälja mitt begagnade spel finns det ingen som helst möjlighet för er att stoppa mig. Det är i min fulla rätt som konsument att återsälja en produkt jag köpt. Gör om, gör rätt.

Sen kommer en riktigt härlig paragraf där Sony avsäger sig allt ansvar. Det är skönt att de kan kräva allt möjligt av användaren medan de själva frånsäger sig ansvar. Vad sägs till exempel om den här guldklimpen som jag klipper sönder och samman för att få fram ett roligt resultat:

"Ingen garanti utfärdas avseende Systemprogramvarans kvalitet, användbarhet eller funktionalitet. SCE utfärdar inga som helst implicita garantier vad gäller säljbarhet, lämplighet för ett visst ändamål eller intrång i annans rättighet. SCE FRÅNSÄGER SIG ALLT ANSVAR FÖR EVENTUELL FÖRLUST AV DATA ELLER VINST, ELLER ANNAN EVENTUELL FÖRLUST ELLER DIREKTA, INDIREKTA ELLER SPECIELLA SKADOR ELLER FÖLJDSKADOR SOM DU ELLER EVENTUELL TREDJE PART HAR ÅSAMKATS SOM ETT RESULTAT AV ATT HA HAFT TILLGÅNG TILL ELLER ANVÄNT SYSTEMPROGRAMVARAN. OVANSTÅENDE BEGRÄNSNINGAR, UNDANTAG OCH FRISKRIVNINGSKLAUSULER SKA GÄLLA FÖRUTOM ENLIGT GÄLLANDE LAGSTIFTNING, ÄVEN OM EVENTUELLA RÄTTELSER EJ LYCKAS UPPNÅ SITT VÄSENTLIGA SYFTE."

Först... netikett för helvete! Och sen... hehehe, så många frånsägningar av ansvar för så många eventuella skador och problem är inget annat än komiskt att se. Litar ni så lite på ert eget system?

Slutligen har jag ett problem med den geopolitiska inställningen i användarvillkoren.

"PS3™-systemet kan innehålla teknik som är underställd den amerikanska statens exportrestriktioner, och som inte får exporteras eller återexporteras till destinationer som har bojkottats av USA. Dessutom får PS3™-systemet inte exporteras eller återexporteras till personer eller juridiska personer som inte har godkänts enligt USAs exportregler."

För att skippa de uppenbara problemen med varför en produkt som säljs i EU är underställd amerikanska exportregler, förstår jag inte heller hur man som individ ska kunna veta vilka personer eller juridiska personer man inte får exportera PS3:an till.

Nu vet jag att användaravtalen ser lika illa ut för alla produkter, men det är inga andra än Sony som skickar ut ett mail till mig för att påminna om ändrade villkor. Och kokar man upp en soppa så får man vara beredd på att äta upp den.

2

Ännu en spelkrönika av undertecknat blev publicerad hos Gameplayer i fredags. Där går jag hårt åt konsolbranschen som är alldeles för cynisk och uteslutande för min smak.

Jag vet inte hur många lögner och PR-tricks jag fått stå ut med tack vare ondskans hantlangare Major Nelson och folket bakom Three Speech. Jag orkar inte längre. Jag vill bara njuta av mina spel – inte få känslan av att jag stöder Microsoft när jag köper ett Xbox-spel eller att jag stöder Sony när jag köper ett spel till PS3:an. För ärligt talat skiter jag fullständigt i vilka det blir som får stå som vinnare i företagskampen. Men nej, marknadsföringen och budskapen från konsolmakarna tvingar mig till att ta ställning. Och det vill jag inte göra.

Mer kan du läsa här, eller om du prenumerar på Gameplayers nyhetsbrev.

2

Nyheten idag väcker minnen. Bionic Commando skall släppas till Xbox 360, Playstation 3 och PC. Jag minns att jag satt och slet mig i håret när jag spelade originalet på min NES. Till en börjar vara spelet rätt självklart, om än utmanande. Mot slutet blev det dock fasligt svårt. Man var tvungen att utrusta sig rätt, han en klar taktik att ta sig an motståndet och dessutom gällde det att vara skicklig med spelmekaniken. Jag hade aldrig spelat ett liknande spel förut. Och trots att jag konstant fastnade och dog så kunde jag inte sluta spela. Det var jag och min bror som tog varsin tur, liv efter liv, centimeter efter centimeter.

I en rättvis värld hade Bionic Commando varit lika stort som Metal Gear Solid.

Nu finns möjligheten. Svenska Grin står för utvecklingen. Med spel som Ghost Recon Advanced Warfighter 1 och 2 på meritlistan har de alla förutsättningar att skapa ett riktigt intressant och utmanande spel. Gamespot har mer information, tro dock inte på allt du läser. Sajten beskriver samarbetet mellan Capcom och Grin som om de svenska utvecklarna bara gjort lite resursjobb, det stämmer inte. Mina källa (hur tufft är det inte att skriva så?) påpekar att Grin står för hela utvecklingsarbetet, och nya Bionic Commando kommer att vara ett Grin-spel - även om marknadsföringen säkerligen kommer att fokusera på Capcom. Så orättvis är världen för spelutvecklare.

Hur som helst kvarstår faktum att jag nu ser fram emot en ström av information som jag hoppas skall dyka upp snart. Framför allt vill jag se hur Grin tolkat originalets gameplay i en levande 3D-värld.

3

Frågan har snarare varit när Sony skulle bita i det sura äpplet och sänka priset på Playstation 3 ytterligare snarare än om. Och nu händer det. Fast självfallet på ett inte helt enkelt sätt.

Först kommer en tillfällig prissänkning på modellen med 60 GB. Från ett rekommenderat pris på 6500 kronor ner till 5500 kronor. Det här gäller dock endast så länge modellen är tillgänglig, Sony önskar nämligen att fasa ut den i förmån för en modell med en 80 GB stor hårddisk.

Sedan kommer en budgetmodell med en 40 GB stor hårddisk att introduceras. Priset för den kommer att hamna på inte helt självklara 4000 till 4500 kronor. Den dåliga nyheten här är inte den mindre hårddisken, man har tyvärr sparat in på en hel del annat också. Istället för fyra USB-ingångar får man här endast två, och den inbyggda minneskortsläsaren försvinner. Vad viktigast är dock att bakåtkompatibiliteten med Playstation 2 och Playstation One kommer att försvinna helt. Det här är för mig ett mysterium. I 60 GB-modellen finns en mjukvaruemulator för bakåtkompatibilitetens skull. Varför har man inte använt den här?

Bra med prissänkningar alltså. Men inte helt perfekt. Sonys drag kommer definitivt att stabilisera Playstation 3:s försäljning, men jag tvivlar på att den kommer att börja ta marknadsandelar från konkurrenterna. För att det ska hända krävs en ännu aggressivare prissänkning.

Rainy Woods, faktiskt. Fast det kunde lika gärna ha hetat Twin Peaks: The Official Game of the Series.

Starring:
Nyinflyttad polisman.
Småstad i bergen.
Dvärgar, fåtöljer och röda skynken.
Sheriff med cowboyhatt.
Obehaglig stämning.
Fumlig och töntig sheriffassistent.
Död tjej med nåt instoppat i munnen.

Men, Rainy Woods är namnet alltså. Ifall du trodde annat.

Lika gulligt som det var till PSP är nya Playstation 3-spelet LocoRoco Cocoreccho! Jag hade faktiskt gissat på att Sony inte skulle våga behålla spelets minimalistiska charm, men ack vad fel jag hade. Spelet ser hemskt sött ut, och den vita bakgrunden bidrar väldigt mycket till en avslappnad känsla.

Det är lite konstigt egentligen att spel som Cocoreccho! och LittleBigPlanet får mig att bli totalförälskad i en konsol. Det är kanske en yrkesskada man har - det krävs sannerligen annorlunda spelupplägg för att jag ska tända till.

Förvisso är jag än idag totalförälskad i episka grafiska mästerverk med knappkombinationer som inte ens Johnny Mnemonic skulle kunna komma ihåg - men spel som ger mig det där lilla extra kommer alltid att få upp min hypefaktor.

2

Playstation 3Three Speech är en lurig blogg som du kanske redan hört talas om. Det luriga ligger i att bloggen produceras i samarbete med Sony, samtidigt som den väljer att kalla sig "semiofficiell". Om man ska tro på det där är upp till var och en, själv betraktar jag dock bloggen som en högst officiell PR-blogg från Sony.

Det är liksom enklare så.

Det är rätt enkelt att förstå de här officiella bloggarna. Spelbolagens PR-team har ju tidigare varit tvungna att föra fram sina budskap genom en mellanhand - oftast i form av speljournalister. Det funkar givetvis... sådär. Och ur PR-folkets synpunkt har det blivit allt svårare att föra fram ett okritiskt budskap, speljournalismen har ju utvecklats rätt rejält de senaste åren och vi som täcker spelbranschen försöker alltid att köra runt PR-folket för att få fram en så korrekt beskrivning av våra objekt som möjligt.

Självklart är PR-teamen inne på samma spår. Varför ha en mellanhand när man kan föra ut sitt budskap själv? Bloggen får då fungera som ett utmärkt verktyg där artiklar, bilder och filmer kan publiceras utan inblandning från uppnosiga journalister.

Så länge folk förstår hur det hela ligger till ser jag inga problem med förhållandena i branschen. Officiella medier har för uppgift att visa upp en så positiv bild av det egna företaget som möjligt, medan journalister gärna försöker komma runt fasaden för att beskriva verkligheten som den verkligen är.

Ibland går dock PR-folket för långt. I fallet Three Speech har bloggen till exempel börjat förtitta företagets egna spel. Det känns faktiskt så där. Vad är liksom meningen med att förtitta ett spel om alla läsare i förväg vet att texten kommer att vara översvallande positiv och stämplad med det interna PR-teamets gillande? Nu menar säkert folk att vi speljournalister varit lika dåliga på att vara kritiska i våra förtittar, det här är dock även det ett område där vi förbättrat oss. Bläddra bara i ett par nummer Super PLAY modell 2007 och jämför med modell 2004 så kommer du att uppleva en avsevärd skillnad.

Hos Three Speech finns dock självfallet inte denna tanke. Rosa, fluffiga moln ritas upp i förtittarna av alla spel - det kritiska ögat har för länge sedan petats ut av en PR-människa med vass pinne.

Kolla in ett par exempel i Heavenly Sword och Warhawk.

Mycket äckligare blir det dock när den officiella PR-bloggen Three Speech väljer att recensera ett Sony-spel. Recensionen av Ninja Gaiden Sigma framkallar kräkkänslor och smaken av spyor kliar mig oskönt i halsen. Man kan bara hoppas att detta är ett engångsföreteelse, tyvärr är det någonting som säger mig att så inte är fallet.

PR-medier ska liksom inte hålla på med förtittar och recensioner. Jag trodde att vi alla lärt oss detta efter skrattretande Nintendoklubben. Det verkar dock som att även Sony behöver lära sig sin läxa.

%d bloggare gillar detta: