Gå till innehåll

2

Under 90-talet åkte vi ofta till Danmark och på den tiden gällde inte passunionen heller. Vad värre var att inte heller Schengen-avtalet var på plats vilket alltid innebar gränskontroller. När vi steg av färjan i Helsingör visste vi att vi skulle vara tvungna att visa upp passen, som kanske de enda, om inte en annan utländsk familj var med på resan förstås.

Jag och min bror gjorde en lek av detta så småningom. Vi lekte illegala invandrare, uppträdde ryckigt och nervöst, gjorde små flyktförsök. Bara för att sätta den danska polisen på helspänn. Att de jagade rätt på oss och krävde pass på det där lilla makthungriga viset var som uppsatt för lulz (innan termen ens var myntad), för där drog vi upp våra pass i sista stund och den danska polisens besvikelse var underbar att skåda.

Nu verkar det vara dags att ta fram våra inneboende troll igen. När danska Venstre deklarerar att det är helt okej med rasprofilering vid gränsövergången mellan Sverige och Danmark ska jag se till att bekämpa detta på det bästa sätt jag kan. Först genom att leka illegal invandrare, sedan genom att ta fram mitt körkort och deklarera mina rättigheter som svensk medborgare och min kännedom om passunionen, sedan får väl danskarna sparka ut mig som en nordisk medborgare från deras land. Kanske jag då få nån pressperson intresserad av hela historien. Om inte annat så ska jag göra ett väsen av mig i sociala medier.

Danmark, ger ni er in i spelet får ni spelet tåla.

Ganska passande i ämnet är annars de danska företagens kritik mot den rasistiska samhällsdebatten i landet.

5

Jag satte min fot i Sverige den 22:a december 1990. Någonstans när jag äntligen förstod språket och trodde att jag hade förstått samhället kom Ny Demokrati in i riksdagen vid valet 1991. Bert Karlsson, Vivianne Franzén och Ian Wachtmeister kom att visa mig den mörka sidan av det svenska folkhemmet. Elva år gammal slutade jag vara naiv när det gällde mitt nya hemland. Från 1991-1994 blev jag vittne till en hatvåg uppiskad av Ny Demokrati, och om en grupp vuxna människor med det enda gemensamma mörkt hår eller mörk hy blev rädda, ja, då kan ni tänka er vad jag kände.

När jag förra veckan fick veta att Bert Karlsson skulle roastas i Kanal 5 så lekte jag lite med tanken på vad jag skulle vilja säga om jag hade haft möjligheten. Till min glädje var min fantasi inte långt borta från den verklighet Magnus Betnér representerade när det var dags för honom att gå upp i talarstolen för att roasta Bert. Tack Magnus!

2

Med jämna mellanrum dyker det upp rent häpnadsväckande artiklar i svensk media. Just nu är det SvDs artikel "Fremskrittspartiet kan få oväntat många invandrarröster" som får mig att skaka på huvudet. Är det verkligen så att svenska journalister än idag inte förstått att "invandrare" inte är en homogen grupp?

Jag har lovat att bli mer personlig i bloggen, så nu ska jag tala om varför jag inte har så många utlandsfödda vänner, eller mer specifikt, arabiska vänner. Det är nämligen så att jag inte alls kommer överens med många. Anledningarna till detta är inte kulturella, för kulturen förstår jag och klarar av, även om jag inte känner mig hemma i den. Istället är det religionen och politiken som får mig att känna mig utanför.

Det är inte ovanligt med konservativa och troende utlandsfödda familjer. Visst är undantagen många, jag är ett av dem, men utan någon statistiskt säkerställd analys så anser jag att min erfarenhet visar att det finns en större mängd konservativa och religiösa utlandsfödda personer jämfört med personer födda eller uppvuxna i en svensk familj. Och när man blandar ihop konservatism och religion får man oftast fram en person som har åsikter som hör till höger på den politiska skalan. Eftersom jag i mångt och mycket definierar mig själv som vänster, blir det redan här en häck att ta sig över innan en potentiell relation.

Pratar man höger så kan man gå vidare och nämna extremhöger. Det är inte bara personer med blont hår som har monopol på rasism, fascism och främlingsfientlighet. Och om vi alla tänker lite djupare så är detta inte konstigt alls. Vad har en människa som kommer från Irak för något gemensamt med någon som kommer från Somalia? Vad har en serbisk person gemensamt med en person av rumänskt ursprung? Egentligen? Inte mycket alls. Och eftersom "invandrare" inte är någon homogen grupp har man självfallet samma fördomar som alla andra, samma rädsla för det annorlunda och samma oförklarliga hat som ibland tänder till hos olycksaliga individer.

För att återkoppla till SvDs artikel, från min sida av argumentet tycker jag att man här slänger ihop en icke-nyhet. Det finns inget överraskande i att "invandrare" röstar främlingsfientligt. Varken i Norge, eller här i Sverige. Är man hatisk mot islam har man självklart lättare att identifiera sig med Sverigedemokraterna än med Moderaterna. Och då blir det inte svårt att rösta på det parti som lovar att vara hårda mot en religiös folkgrupp.

Någonstans kan jag tycka att om man verkligen vill lösa integrationsproblemen i landet så ska man sluta se människor som svenskar eller invandrare. Det är först när man tar till åtgärder på individnivå som man kan börja hoppas på resultat. Sist jag kollade var inte "svart hårfärg" någon garant för likartade åsikter. Tyvärr verkar det dock vara så att vi länge haft integrationsministrar som inte ens kunnat sticka upp huvudet högre än den nivån av argumentation. Det är rätt komiskt, egentligen.

3


Foto: Taimur Asif @ flickr

Dubai framställs ofta som globaliseringens och kapitalismens ögonsten. Ett borgligt Eden. Ett skattefritt samhälle där entreprenörskap står i fokus. Det är rätt lätt att gå på bilden av Dubai som det perfekta samhället när man ser projekt som Burj Al Arab eller The World.

I skymundan får verkligheten stå. Som att de asiatiska arbetarna som faktiskt bygger upp Dubais rikedom, som tar hand om Dubaibornas barn, som ser till att samhället fungerar arbetar enligt rena slavkontrakt. Man rapporterar inte om den rasistiska grund som Dubai bygger på: där emirater självfallet alltid kommer först, där araber är andra klassens medborgare, där västbor tillhör tredje klassen och undviks av emirater och där speciellt sydasiater och afrikaner kommer på en avlägsen fjärde plats med allt vad det innebär.

Johann Haris gräv om Dubai i The Independent från april är därför en måsteläsning för de flesta. Jag har ansett mig känna till de arabiska ländernas högerkonservatism och rasism rätt bra, men även jag blir närmast chockad av det jag får läsa i The Indpendents artikel.

Dubai kan fan i mig ta sig i röven.

1

Det här är bilden som återställt lite av McCains sneda gloria. Republikanernas smutskastning har ju annars varit så smutsig att även de härdade amerikanska väljarna ryggat tillbaka. Obama ska ju ha umgåtts med terrorister, varit muslim i smyg, pratat med intellektuella, velat göra en socialistisk (läs kommunistisk) stat av USA, inte varit en riktig amerikan (född i Hawaii) och kanske värst av allt tillåtit sig arrogansen att visa sig med en mörk hudfärg - utomhus.

Droppen rann dock över bägaren under ett möte i Minnesota. En kvinna i publiken fick nämligen tag på en mikrofon och hade fräckheten att kalla Obama för arab. En sådan attack kunde inte ens McCain stå ut med. Han tog tillbaka mikrofonen och försvarade Obama med orden:

"No, ma'am. He's a decent family man [and] citizen that I just happen to have disagreements with on fundamental issues and that's what this campaign's all about. He's not [an Arab]."

Det är så skönt att se. Till och med McCain vägrar att sjunka så långt. Obama är ingen arab. Herregud människor, han är faktiskt en hederlig familjfar...

Om ett par dagar lär vi se samma amerikanska kvinna på en tv-show med tårarna rinnande och frågan "varför hatar de oss så mycket?" Jo, kanske för att ni hatar dem lika mycket.

Huffington Posts Hanna Ingber Win tar upp frågan i ett bra inlägg. Man mår allt lite bättre av att se att det finns tänkande människor kvar i landet. Även under valtider.

5

landslagstroja.jpgNär media rapporterade förra veckan att en skolklass nekats att fotograferas för skolkatalogen på grund av att de bar landslagströjor i skånska Klagshamn var jag en av många som tyckte att rektorn betett sig väldigt underligt, speciellt med tanke på att det var en landskamp mot Danmark runt hörnet.

Nu får jag dock via politikerbloggen reda på att nya uppgifter dykt upp i fallet. Enligt Skånska Dagbladet ska nämligen barn till Sverigedemokrater kommit fram med förslaget, säkerligen som en provokation. Vad värre är har uppgifter dykt upp som menar att det endast var ett fåtal elever som egentligen hade en landslagströja på sig. Resten var klädda i tröjor med tryck av svenska flaggan, nationalsången och symboler från asatron. Symboler som i sig är oskyldiga och icke kränkande, men som i en politisk manifestation klart uppfattas som nationalistiska. Det hela sätter bilden av vad som egentligen hände vid Strandskolan i Klagshamn i ett annat ljus.

Vidare talas det om utpressning och påtryck. De elever som ångrat sig eller inte velat ställa upp har bland annat kallats för "hobbyblattar".

Vad som verkligen är sant i den här historien ligger säker någonstans mitt i mellan den första versionen och de nya uppgifterna. Då Skånska Dagbladets källa är anonym och Strandskolans rektor Pär Blondell avböjt att kommentera kan man inte ta Skånskans senaste uppgifter heller på största allvar.

Mina egna erfarenheter säger mig dock att det är sannolikt att barn till Sverigedemokrater i kommunen blivit tillsagda att genomföra detta. Under min egen skoltid för mer än tio år sedan var stämningen rätt hård och de olika grupperingarna försökte provocera varandra med alla tillgängliga medel. Skolfotobråket kan mycket väl vara ett sådant fall.

13

Integrationsverkets omtalade enkätundersökning är självfallet rätt sårande. Ändå kan jag inte låta bli att förstå de här människorna och kanske till och med känna en viss sympati. Varje gång en av oss utlänningar hamnar i blickomfånget påminner vi de som ser oss om den stora skrämmande världen där ute. Är det en sak svensken vill känna så är det trygghet - och vi är en konstant påminnelse om att världen inte fungerar så.

Med rädsla snackar jag inte om fruktan för att bli misshandlad, rånad eller vad det kan vara. Jag tror att de flesta svenskar är intelligenta nog att förstå att ens svarta hår inte automatiskt innebär att man är en brottsling. Det är istället den globala rädslan som gör sig påmind.

För att ta mig själv som exempel. Jag har sett och varit med om saker i mitt liv som förhoppningsvis ingen svensk upplevt eller kommer att uppleva. Jag har blivit artilleribeskjuten, flygplansbombad, utsatt för en kemisk attack, blivit uppsatt för bakhåll, sett ett antal människor som sårats av kulor och granatsplitter, sett människor dö på grund av sina skador, sett en man drunkna på grund av sin egen kemiskt härjade lunga för att slutligen bli utdriven ur mitt eget land med våld.

Jag är en konstant påminnelse för Sverige att allting inte står rätt till med världen. Och jag är bara en av många. Det är stort, det är otagbart, många vill låtsas om att våra erfarenheter inte finns.

Men... så finns det en viss idioti i enkätsvaren också. Den delen där 14 procent av de svarande anser att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag". Hur det här ska hjälpa Sverige har jag svårt att förstå. Den här inställningen bidrar ju bara till att skapa ett vi-och-dem-samhälle, ett andra gradens medborgarskap, en alienation. Själva inställningen är för övrigt väldigt oxymoronisk. Vi som jobbar betalar ju skatt till samhället, vi använder våra pengar till att skaffa en egen bostad och vår lön ser till att vi inte behöver bidrag. Att då förvägra oss jobb kommer ju bara att leda till att vi kommer leva våra liv på samhällets bekostnad. Kan jag inte få ett jobb för att en infödd svensk kvoterats till det så kommer jag onekligen att söka mig till socialförsäkringen - och istället för en tillgång kommer jag att bli en bekostnad. Skulle då samhället ta det ytterligare steget att neka mig bidrag så skulle jag till slut bli så desperat att jag vänder mig till brottslighet för att bekosta mitt uppehälle.

Vilka idioter är det egentligen som håller med om påståendet att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag" är bra?

Att dessa frågor för övrigt dyker upp mitt i en högkonjunktur är oroande. Då har någonting brustit rejält i politiken och man kan återigen bara be om att politikerna ska våga diskutera flyktingsfrågan lugnt och sansat, göra det till sin egen innan någon annan oönskvärd kraft hinner före. Det borde egentligen säga sig självt, det finns inget fel i att diskutera invandring, det är bara språkbruket man kan anmärka på.

2

rasismdk.jpg

Danmark reagerar på den här FN-affischen och menar att den riktar sig mot det danska samhället. Jag förstår inte riktigt hur de lyckas få till det.

Jag kan tolka bilden på rätt många sätt. Men om vi skall fokusera på danskarnas problem så kan jag mena att Lego-biten får representera Danmark och pusselbitarna resten av världen. Då har plötsligt affischen blivit positiv för Danmarks sak. Det är rasistiskt att behandla Danmark illa efter Muhammed-karikatyrerna och världen borde istället ställa upp för landet och göra det till en del av den globala gemenskapen.

Man kan också se det som att de svarta pusselbitarna är Danmark och att den röda lego-biten är landets invandrare[1] och då framträder alltså en bild som kan förklara varför Danmark känner sig orättvist behandlade.

Min egen tolkning säger att Danmark aldrig hade reagerat på bilden om de inte känt en kollektiv skuld över hur de behandlat sina minoritetsgrupper. De vet att de har felat och slår därför tillbaka på allting som kan associeras med deras egen skuld.

Och då kan jag inte tycka annat än att FN-affischen verkligen utfört sin funktion.

  1. En dansk symbol får alltså representera invandrarna []
%d bloggare gillar detta: