Gå till innehåll

6

Låt oss gå tillbaka tre och ett halvt år. Den danska tidningen Jyllandsposten publicerar karikatyrer på profeten Muhammed, gör sig ovänner med halva den troende muslimska befolkningen, men får stöd av världen i stort där försvaret av pressfriheten står i fokus. Trycket blir dock för stort och Jyllandsposten ber om ursäkt, något som fick mig att kalla redaktionen för ett gäng idioter. Hur i helvete vågade man be om ursäkt för en demokratisk rättighet?

Kanske är jag överkänslig. Men faktum är att jag föddes i Saddams Irak, en av de värsta diktaturerna i modern tid, denna diktaturs maktfullkomlighet fick bland andra mig och min familj att fly landet eller riskera en reell död. Omständigheterna har fått mig att bli en förkämpe för fri press, fri religionsutövning, det fria ordet, organisationsfrihet och den allmänna demokratiska friheten vi lever under i stort.

Shit, jag har till och med försvarat SD-kurirens rätt att existera och röstat på Piratpartiet i demokratins namn. Så långt har jag gått och är beredd på att vandra vidare.

Därför, inte minst, blir jag upprörd inte bara över Israels reaktion utan även det politiska Sverige och världen i stort gällande fallet Aftonbladets kultursida med artikeln "Våra söner plundras på sina organ".

Journalisten Donald Boström redogör först för det allmänt kända fallet med den amerikanska rabbinen Levy Izhak Rosenbaum som numera sitter anhållen misstänkt för pengatvätt och illegal handel med organ, sedan anspelar han vidare på en händelse han var med om som fotograf år 1992 där den unge stenkastaren Bilal Ghanan först skjuts av israelisk militär, för att sedan föras bort och fem dagar senare dumpas med ett slarvigt hopsytt obduktionssnitt. Boström undrar om det här fallet har någon koppling till organhandelshärvan i USA, och ungefär där slutar artikeln.

Visst kan man beskylla Boström för att göra en tankevurpa av någonting som inträffat för 17 år sen. Visst kan man beskylla Boström för att vara antisemit. Visst kan man mena att Boström är något på spåret. Allt det där har egentligen inte någon mening för min del, jag känner till alldeles för lite fakta om både Bilal Ghanans öde och Levy Izhak Rosenbaums brott för att jag ska tycka det ena eller det andra.

Vad som verkligen gör mig arg är dock efterspelet. Aftonbladet kallas för Antisemitbladet av kollegan Sydsvenskan, en svensk ambassadör har den jävla nerven att attackera den svenska pressfriheten, Aftonbladet bombarderas av israelisk propaganda och kritiseras av en samlad mediebransch. WTF? Har ni glömt Jyllandsposten? Man står upp och försvarar de demokratiska friheterna när dessa är under attack, man lägger sig aldrig platt. Inte för någon.

Det var inte lite Jyllandsposten beskylldes för och vissa av anklagelserna höll jag till och med med om, men när antidemokratiska krafter trycker, då knuffar man tillbaka. Det är det vi ska göra nu när Aftonbladet är under attack, oavsett vem som står på den andra sidan. För inte vill vi väl framstå som hycklare?

3

Det blev visst lika illa som man befarat. När Sveriges nya ministrar presenterats är det idel suckar från min sida. Det finns ett par kompetenta val, resten får dock en ministerpost utdelad på grund av sitt politiska ja-sägande, knappast för kompetensens skull. Det är socialdemokratisk stil över valet, att omge sig själv med ja-sägare, jag trodde att det skulle bli annorlunda. Reinfeldt och Persson verkar dock ha gått ut samma skola.

Här följer några höjdarutnämningar (fast tvärtom).

  • Mikael Odenberg (m), försvarsminister: Ursäkta? Vad gör han här? Odenberg är lika okunnig som Leni Björklund i försvarsfrågor. Faktum att Odenberg själv menar att han arbetat med sjukvårdsfrågor, bostadspolitik, energipolitik och arbetsmarknadspolitik i politiken. Ingenstans nämns försvaret, varför ska han då bli försvarsminister?
  • Nyamko Sabuni (fp), Integrations- och jämställdhetsminister: Dagens "du är ju invandrare - du är säkert expert på integration och jämställdhet bara för det". Kanske ett aningen bättre val än Rojas, dock rätt illa ändå. Har marknadsfört sig som personen som vill undersöka flickors underliv och som islamofob. Ett lika dåligt val som att sätta mig som försoningsminister i Irak.
  • Andreas Carlgren (c), miljöminister: Har varit ordförande i CUF, kommunalråd i Ekerö och generaldirektör för Integrationsverket. Vad är det som gör honom kompetent i miljöarbete? Att han är homosexuell? Jag fattar inte.
  • Åsa Torstensson (c), infrastrukturminister: Är utbildad socionom och har arbetat bland annat som skolkurator. Antar att hon ska snacka med Sveriges vägar och järnvägar för att få dem att må bättre.
  • Sven Otto Littorin (m), arbetsmarknadsminister: Mannen som hatar arbetaren. Läser man hans cv är det fullt med hemska ord som venture capitalism, timbro, avknoppning och investor relations. Kommer inom fyra år att få öknamnet Sven Otto Krockdocka på grund av sin kamp mot folk som arbetar eller är arbetslösa - alltså i princip hela Sveriges befolkning.
  • Göran Hägglund (kd), socialminister: Har är ju kristen, det gör honom definitivt kompetent nog att leda Socialdepartamentet (kom ihåg att jag fullkomligt älskar den ironiska generationen).
  • Maria Larsson (kd), folkhälsominister: Är utbildad mellanstadielärare, borde ha fått Leijonborgs jobb alltså. Kan ingenting om folkhälsa, har aldrig jobbat med frågan. Jag börjar ana ett mönster.
  • Lars Leijonborg (fp), utbildningsminister: Hur? Var? När? Den enda utbildningsfrågan Leijonborg profilerat sig i har varit språktester för invandrare. Ska det räcka för att chefa utbildningssverige? Grabben klarade ju inte ens av sitt eget språktest när Aftonbladet utmanade honom. Sveriges mest utskrattade minister är min spådom.
  • Jan Björklund (fp), skolminister: "Why Won't Anyone Think Of The Children?!"
  • Carl Bildt (m), utrikesminister: Jag tror att vi i Sverige kommer att mynta uttrycket "de tre bina" - Bush, Blair och Bildt. Halva Sverige kommer att se det som en positiv koppling, vi andra kommer att tycka aningen tvärtom.
  • Gunilla Carlsson (m), biståndsminister: Kommer att delvis skära ner på det svenska biståndet, delvis använda det som politiskt vapen. Tror att Asien och Afrika är rätt körda och här i ligger de länder som behöver mest hjälp. Kolla bara in ett exempel på en debatt där Carlsson medverkat.
  • Maria Borelius (m), handelsminister: Hennes arbete som journalist har säkert gett henne insikt och kunskaper i utrikeshandeln. Låter jag ironisk igen?

Slänger iväg ett tack till wikipedia som fungerat som källa. Håller sedan tummarna för att rötäggen i den här regeringen snabbt kommer att identifieras och slängas ut. Fyra år är en lång tid, men man får göra den bästa av situationen antar jag.

%d bloggare gillar detta: