Gå till innehåll

1

Att resa bort ett årsskifte är lite som att komma till ett nytt land.

Allting är lite dyrare, nyheterna handlar om ting jag inte förstår, samtalen glider in på ämnen jag saknar åsikt om och så ska jag visst lära mig underteckna datum med 2010.

Förutom det ska jag även behöva lära mig att en t-shirt är olämplig vinterklädsel, och att saker och ting som jag tidigare sagt att jag aldrig skulle göra kanske inte är så definitiva som jag skulle vilja tro.

Vad hände med semestrar där man kopplar bort hjärnan? Kan jag övertyga er om att Bagdad kan med god vilja kvala in som ett av Fritidsresors semesterorter?

Jag kommer självklart att prata Irakresa i senare inlägg, några bilder blir det också dessutom, även om dessa är mindre till antalet än jag önskat. Det var någonting med det här att försöka smälta in och att springa runt med kamera som krockade visst.

Hur som helst, jag är tillbaka, och jag har saknat er.

3

"Det blir ett skitår", sa Sven Otto Littorin om 2009. För några blev det så, en del tack vare Littorin och hans vänner, mest på grund av börsmäklare och annat löst folk.

För min del är 2009 inte alls illa. Det har hänt mycket positivt, en del negativt, jag är stolt över mig själv när det gäller vissa situationer, besviken när det gäller andra. Det är som vanligt antar jag. Det har hänt att jag skrivit inlägg som sammanfattat mitt år, det hinner jag dock inte med den här gången.

Året tänker jag avrunda med en resa till Bagdad. Mer om det när jag är tillbaka i Sverige, när jag samlat intryck och historier, just nu är jag ganska tom i skallen. Hur ska man egentligen känna inför ett besök till hemlandet och släkten efter att ha varit borta i typ 25 år?

Det sagt. Jag kommer att avge livstecken på facebook och twitter under resan gång. Aningen sporadiskt dock.

Skulle det hända att du vill kontakta mig, maila då, sms:a eller skicka ett direktmeddelande. Undvik att ringa mig fram till den fjärde januari någon gång då kostnaden kan komma att bli en otrevlig överraskning :)

Vi hörs och ses!

Se till att avsluta året with a bang, det är liksom på tiden.

1

I Portugal kör man lite annorlunda tjurfäktning. De inledande attackerna på den stackars tjuren inleds via häst (cavaleiros kallas riddarna med spjut), och sedan när tjuren är trött stiger ett gäng machomän (forcados) fram för att bokstavligt talat ta tjuren vid hornen som den stora finalen.

När det funkar bra kan det se ut så här:

Tjurfäktning

Roligast är dock självfallet misslyckandena. Och då kan det se ut så här (känsliga tittare varnas och så vidare):

En liten hämnd är bättre än inget. För övrigt blir nog det här den enda och sista gång jag ser på tjurfäktning. Det -är- djurplågeri, och förvånansvärt nog är det rätt långtråkigt dessutom. Samma procedur upprepas upprepas gång på gång, det räcker att se en tjur för att kunna säga att man sett alla.

Väldigt intressant var det dock absolut. En liten inblick i portugisisk folkkultur är guld värt.

3

Det roliga med en semester tar alltid slut när man kommer tillbaka från den. Livet har ju åkt vidare och det gäller att ta igen det man missat - vilket ibland är nära på omöjligt.

Vad har hänt i stan, i landet och i världen?
Hur ska jag göra för att sortera ut den rätt stora posthögen som ligger på hallgolvet?
Vad var nu koden till porten på jobbet?
Vad i helsike jobbade jag med egentligen förra månaden?
Och vem är det som tagit min penna?

Samtidigt är det kul att, nära nog, få börja om. Hjärnan är inställd på frihet - att inte ens veta vilken dag på veckan det är. Vardagsrutinen har inte infunnit sig ännu, även om den säkerligen kommer att göra det obehagligt fort.

Att inte förglömma är det härligt att kunna återse vänner och kollegor man saknat - även om de flesta fortfarande är på sina semestrar.

På tal om det, jag vill tacka er för lyckönskningarna i förra inlägget. Det blir troligtvis ett par inlägg om mina äventyr i Lissabon. I am back.

5

Det händer något med mig varje år. När semestertider nalkas blir jag rätt anti-IT. Mail, blogg, internet, communites, spel, mobilen - allting hamnar i en "jag orkar inte"-hög och glöms bort under några veckor.

Just nu är jag inne i en sådan period.

Det är semester, och då tar jag verkligen semester. Från allt. Det är förbannat skönt. Det enda som gäller för min del just nu är föräldrarnas trädgård, min kommande solresa, och att slappna av helt och hållet.

Till er ute på barrikaderna vill jag bara hälsa: fortsätt kämpa mot FRA, bojkotta Almedalen, vad i helsike tänkte man på? och slutligen, ha en trevlig sommar.

Vi syns om cirka tre veckor eller så.

1

Det tog mig endast två månader, men nu har i alla fall en samling bilder från min resa till Prag kommit upp. Det hela slutade med att jag laddade upp 70 stycken - sammanlagt togs dock runt 500 bilder. Det finns helt enkelt mycket att fotografera... och ändå hann man inte med att se och upptäcka ens hälften.

Det finns ett helt set hos flickr. Men här följer även ett litet smakprov.

Art V

För fler bilder, klicka här.

7

segway.jpgEn av fördelarna med att få besök av ett syskon är att man tvingas se sin egen stad med andra ögon. Här har jag bott i Stockholm i över två år men aldrig orkat sätta min fot i de uppenbara turistfällorna. Men när systern är här och vill se och uppleva stan då är man där och hänger med.

Mycket Djurgården, en del strapatserande i de mer kommersiella kvarteren och vissa så kallade upplevelser. Som att ställa sig på en segway och brumma runt.

Som ni ser på bilden håller jag kramaktigt vid en segway och försöker le - det är meningen att jag ska se ut som att jag har roligt när bilden tas. Sanningen är dock att jag i tillfället är rätt livrädd, jag har stått på en segway i högst tio minuter och är fortfarande ovan. Speciellt när det gäller att stå still - vid bildtillfället finner jag detta vara högst omöjligt. Men vad gör man inte för konstens skull?

En segway är en rätt underlig manick. Fysikens lagar och ens sunda förnuft menar att det aldrig kommer att fungera. Men så ställer man sig upp och efter fem sekunder av total panik börjar man långsamt röra sig framåt - och bakåt ibland fast man inte riktigt menade det. Att ramla av finns inte, man lär sig rätt snabbt att förlita sig på maskinens balanssinne, något annat är omöjligt. Svårare är att lära sig att man ska slappna av, för det är faktiskt då en segway verkligen börjar fungera.

De första minuterna rullar man på i sju kilometer i timmen. Sedan när man blivit säkrare uppgraderas man och får tillgång till 20 km/h. Det är då en segway slutar vara en leksak för att börja bli riktigt rolig. Man kör genom att fördela kroppsvikten. Fokus på tårna och du susar framåt, lägg ner vikten på hälen och du börjar köra bakåt. Stå rakt upp och du stannar. Till en början är det lättare sagt än gjort, men man lär sig förvånansvärt snabbt.

Efter halva rundan befinner man sig någonstans ute i vildaste Djurgården och det är dags att bege sig hemåt. Guiden lägger in max hastighet och det är bara att hänga med. Känslan är befriande. Själv förblir man nog lite osäker, den 15 år gamla systern är dock säkerheten själv när hon susar fram strax bakom guiden.

När det är dags att stiga av har fötterna hunnit domna och det känns som att gå på ett par betongblock. Redan då vet man dock att det här är någonting man vill göra om igen. Kanske till nästa sommar.

2

Dag 2. Vår första heldag i Prag, det är bara vakna relativt tidigt och bege sig ut för att upptäcka stan. Det är turistfällorna vi är ute efter. Gamla stan (Stockholms gamla stad gånger 70, ungefär) med alla sina sevärdheter, Karlov Most (Karlov bron) med alla dess statyer och gudarna vet vad mer.

Vi promenerar återigen på måfå runt i gamla stans gator. Upptäcker en fantastisk blandning av högkultur och ren och skär skräp. Enorma konstverk till byggnader, smaklös graffiti, slitna byggnader och souveniraffärer man kan spy på där tröjor med trycket "Czech me out!" säljs tillsammans med Cannabisvodka.

Det är nog därför jag gillar Prag lite extra mycket. Det är upp och ner. Mäktigt och ynkligt. Gammalt och nytt. Dyrt och billigt. Allt i en blandning utan rim och rason.

I ena stället äter vi för 150 svenska kronor och dricker en öl för 50 spänn. Sen går vi in i en avkrok och hittar ett matställe där maten kostar 30 kronor och ölen 6 spänn. Vi lär oss rätt snabbt att alltid söka oss till avkrokarna för en god bit mat och fantastiskt god öl för en väldigt liten peng. Det här är ett tips till alla er som vill besöka Prag. Undvik om möjligt huvudgatorna och bege er in i småkrokarna. Här finns oerhört mycket att se och upptäcka, och mycket att inhandla för priser upp till tio gånger billigare än annars.

Karlov Most tar musten (hehe) ur oss. Fantastisk arkitektur omringad av kristna statyer som aldrig tar slut. Det är proppfullt med folk, ändå råder en ganska speciell stämning. Alla vet att att en sådan syn som vi får uppleva inte går att hitta någon annan stans. När vi väl är klara med bron är vi rätt trötta. Mer dricka (Gambrinus, Pilser Urquell och Staropramen rekommenderas starkt), sedan ännu en promenad. Vi når ett parkområde med väldigt mycket grönt och en avslappnad stämning. Här spenderas mycket tid som kontrast mot den livade staden.

Tiden går väldigt fort i Prag. Innan man vet ordet av har solen gått ner och det är mörkt. En dag med nio timmar promenad sliter ut en, vare sig man erkänner det eller ej. Avslappnad kvällsmat, kvällsöl och lite underhållning markerar slutet på vår dag. Väl framme vid hotellet lyckas jag somna innan jag ens hunnit träffa kudden.

3

Klockan är nära 17:00 när vi anländer till hotellet beläget i området Prague 3. Vi hänger av oss bagaget och beger oss ut på stan. Redan den korta promenaden på 10 minuter in till centrum är häpnadsväckande. Varenda byggnad är ett konstverk. Statyer, fontäner och balkonger tävlar om vår uppmärksamhet. Vi knäpper bilder som galningar.

Vår vandring är helt oplanerad. På måfå och med frågor efter vägen närmar vi oss centrum. Barer och resturanger kämpar om att överträffa befolkningen i antal. Vi slår oss ner för en god pilsner för att sedan vandra vidare någon timme senare.

Kamerorna går på högvarv. Vi hittar ett par moderna konstutställningar med en hög silverfärgad elektronik uppställd mitt i ett torg. Tio meter österut och våra ögon vilar på en hoppställning med en rosafärgad gris som ser ut att vilja ta ett "leap of faith" men som inte riktigt vågar. Det fotas ännu mer.

Vi går vidare och ser och förundras. Kommer fram till en teater, Image Theater, som drivs av sällskapet Black Light Theatre. Vi upptäcker snart att det här sällskapet har monopol på kulturen i Prag. Shown "Studio Clip" visas om en halvtimme. Vi går in.

"Studio Clip" är metateater. Showen handlar om en regissör som ska skriva en pjäs. Framför våra ögon spelas regissörens verk upp samtidigt som vi får uppleva hans arbete. Shown är tvedelad. Ena delen är en ljusshow som är tänkt att förtrolla, den andra delen är en komisk berättelse om regissörens svåra arbete med att få ihop en skräckfilm.

I en scen ska en kvinna räddas undan en skrämmande gravgård. Regissören letar efter en hjälte i publiken och slumpen ser till att han plockar upp mig på scen. Skådespelarna klumpar runt som de alltid gör medan de låtsas försöka hitta en plats åt mig. Jag skrattar lika gott som jag gjorde medan jag var åskådare. Jag kläs i en svart cape och får agera dramatisk hjälte med yviga gäster. Jag skrattar, publiken skrattar, det känns upplyftande. Jag gör självfallet fel, hjältar ska inte skratta. Det är dags för omtagning. Jag försöker hålla masken medan jag struttar runt med löjliga steg enligt "regissörens" instruktioner. Det går nästan bra den här gången, sedan faller kullisen och det är dags för omtagning. Skratten haglar. Tredje gången gillt och jag har nu lyckats pricka in mina dramatiska steg och rörelser. Jag räddar kvinnan i nöd och vi smyger iväg i mörkret. Scenen är slut. Applåder. Jag skakar hand med regissören och får gå och sätta mig igen.

Vem hade kunnat tro att jag skulle bidra till kulturarbetet i Prag? Familjen försäkrar mig om att jag inte gjort det alls. Jag var en usel skådespelare. Men de fick sig i alla fall ett riktigt gott skratt. Det måste väl räknas som något försöker jag med. Nej, blev svaret.

Och jag som hade planerat för en roll i en kommande Beck-film.

Efter showens slut var det återigen dags att bege sig ut i Prag. Det blev mer promenader och mer god tjeckisk öl. Ibland räcker det med småsaker för att livet ska leka.

2

Min första semestervecka är över, och jag har hunnit med mycket. En bilresa genom Dresden, Prag och tillbaka via Berlin har gett mig otaliga blogguppslag och massvis av heta bilder att krydda mina inlägg med. Jag har inte hunnit bada men lyckats ändå bränna hjässan och armarna bruna. Ungefär nio timmar promenad om dagen är ett recept jag vill rekommendera. Det finns så otroligt mycket att se, speciellt i Prag, Dresden och Berlin var typiskt tyska - känner mig oinspirerad - men i fallet Prag... där har jag otroligt mycket att säga.

Visste ni förresten att en halvliter öl av samma märke i Prag kan kosta allt mellan 6 och 50 svenska kronor? Allt beror på stället det du väljer att satsa på, läge eller standard verkar inte spela någon som helst roll, priserna verkar istället vara satta efter slumpen.

På vägen hem igår fick jag veta att Irak vunnit asiatiska mästerskapen. Hade jag inte varit totalt utsliten så hade nog min glädje inte funnit några gränser, nu var jag istället otroligt glad. Mer än när Sverige tog brons '94. Irakiska landslagets meddelande till Iraks politiska elit var träffsäkert: "Vi enades och segrade. Nu är det er tur." Här har politiken mycket att lära av fotbollen.

Känner mig smått avundsjuk över att jag inte kunde fira segern vid Sergels torg. Nästa gång är jag där.

Den här veckan ska spenderas här hemma. Jag ska slappa, kolla in Simpsons-filmen, läsa ett par sköna böcker, aktivera kroppen med lite trädgårdsarbete och allmänt njuta av ledigheten. Har inlett en spelbojkott och den verkar funka hur bra som helst.

Sol och frisk luft är underskattat. Fan att man är hemma i Sverige igen. Hallå regeringen? Kan vi inte snabba på växthuseffekten? Jag vill ha mina soltimmar.

I mailboxen väntar 2617 mail. Spam skulle man också kunna kalla det. Ni som vill mig nåt, kan ni inte skicka ett mail till?

%d bloggare gillar detta: