Gå till innehåll

3

Vad är det de säger, hoppas att det här är ett skämt? Dessvärre är det inte det, utan så här ser marknadsföringen ut för Blur, i Frankrike åtminstone, men tillräckligt ändå.

Det här i en tid då man inte ens behöver prata om att nå en kvinnlig publik längre, för man har en sådan redan när 38% av alla (amerikanska) gamers är kvinnor, enligt IBISWorld. Skulle tro att den där procentsatsen är högre om man tar med Japan och EU. Vilket skulle innebära att marknadsföringen för Blur inte bara ignorerar en hel målgrupp, utan dessutom ser till att undervärdera och förolämpa denne. I stand corrected, reklamsnutten ovan förolämpar troligtvis de flesta som ser den.

Jag vet inte. För varje gång jag tror att spelbranschen tagit ett steg framåt, kommer någonting som tar oss två bakåt. Sådan här marknadsföring är ju precis så äcklig som tvättmedelsreklam, eller det kreativt med stereotyper och kvinnoförnedring?

5

Det är sommar. Mina kollegor och mina vänner är på någonting som heter semester. Jag har börjat återupptäcka spel och hinner till och med spela dem ibland. Detta har tyvärr även återuppväckt mitt hat för det mesta som har med spelbranschen att göra.

Det här är Ayane. Från kommande Ninja Gaiden Sigma 2. Hon är 15 år gammal. Need I say more?

2

Ofta hatar jag spelbranschen. Man har världens resurser, befinner sig vid teknikens framkant, arbetar med ordentligt passionerade människor - bara för att komma fram till världens mest pretentiösa skit.

Damnation är ett sådant spel.

Tanken är att introducera ett alternativt universum där steam punk är the shit mitt i det amerikanska civilkriget. Vi pratar om motorcyklar på ånga, maskingevär på ånga, robotar på ånga, ninjor på ånga (ni förstår nog vart jag vill komma) och Lincoln. Självklart använder man sig inte alls av den här världen. Istället får man iklä sig rollen Generisk Snubbe och får då umgås med Tjej med E-kupa och noll i IQ (har ni sett hennes skyddsväst?).

Och som om det inte räckte introducerar spelutvecklarna det som man kallar för "vertical gameplay" - alltså att banor nu plöstligt ska spelas på Y-axeln av någon skitnödig anledning.

Det hela slutar självfallet med en soppa som bara är pinsam. Det enda existensberättigande Damnation har är egentligen att det är ett spel som man kan peka på och skratta åt utan att det känns som mobbing. Någonting Unskippable gör riktigt bra:

Gief spelstudio plz? Jag lovar att återkomma med något någorlunda spelbart.

Uppdatering: FZ har mer om varför det gick så dåligt som det gjorde.

12

Det påstås att Grand Theft Auto IV är ett satiriskt spel som ironiserar över dagens samhälle. Detta argument används gärna som en försvarsmur mot den kritik spel av den här kalibern alltid får och alltid kommer att få utstå.

Det är en sanning. Men det är inte hela sanningen.

I spelets radio- och tv-stationer, bland uppsnappade samtal och de egna dialogerna, på reklamskyltar och i stadens gator syns och hörs samhällskritik om Amerika som sällan yttras i det verkliga livet. Det är högst aktuella ämnen som tas upp och pulveriseras, till mitt stora nöje: kriget mot terrorismen, det amerikanska valet, den amerikanska sjukvården, såpoperor, rätten att bära vapen, invandrardebatten, paranonian gentemot staten och överlag alla frågor som your average american ställs inför i sitt liv utsätts för härlig, bitsk satir.

Synd bara att spelet i övrigt inte är lika ambitiöst som den atmosfär den verkar i.

Det är väldigt svårt att ta Grand Theft Auto IV på allvar, och ännu svårare att försvara det när man exempelvis kan döda civila utan att straffas. Det räcker att nudda ett polisfordon med en bil för att man ska få en wanted level. Du kan dock köra över en busslast oskyldiga civila utan vidare konsekvenser. Ifall en sådan lösning är på något sätt samhällskritisk så upplys mig gärna. Våldet sägs vara nedtonad i jämförelse med andra spel i serien, och det är den möjligtvis. Mitt problem ligger dock i att våldet får äga rum utan konsekvenser. Det är en rå och kall våldsorgie som ritas upp. Det här förklaras med att Niko är härdad sedan kriget i Jugoslavien, men det är en förklaring som inte räcker hela vägen. Det är ju jag som utför våldsdåden, räknar Rockstar kallt med att jag ska vara lika härdad?

Vidare mår jag illa över den sexistiska atmosfär som härskar i spelet. Det är alldeles för mycket bitches, pussies och titties för att jag ska tycka att det finns någon subtil mening med det hela. Grand Theft Auto IV anstränger sig inte för att utmåla kvinnor som sexobjekt - det tar helt enkelt för givet att kvinnor är det. Den nivå av cynism som återfinns i berättandet och dialogerna är tillräcklig för att jag ska känna mig illa till mods. Återigen misslyckas jag se den påstådda satiren.

Det enda Grand Theft Auto IV lyckas få mig inse är faktiskt inget annat än att författarna Dan Houser och Rupert Humphries verkar vara ett par riktiga svin. Och ett spel som åtminstone lär mig ett ting är ju bättre än ett som inte lär mig något alls. Det kan jag i alla fall bjuda Rockstar på.

8

Det fanns en tid då spel marknadfördes med nakna, eller nära inpå nakna kvinnokroppar. Det kändes väldigt löjligt och pojkrumsaktigt, det var någonting man upplevde som spännande när man var fjorton år, och det hela gick väl över när man hann fylla sexton och hormonerna i kroppen lugnade ner sig ett par hekto.

Spelbranschen kom rätt snabbt att inse att dess målgrupp faktiskt växt i åldrarna. Den sexistisa reklamen gick ner i mängd, och även om stolpträffarna fortfarande syntes, var deras antal mindre än någonsin. Oftast var det dessutom mindre och okända företag som kände sig tvungna att ta till sexistisk reklam för att göra sina röster hörda - de stora höll sig generellt tack och lov bort från billiga och förnedrande tricks.

Visst fanns det undantag. Tecmo Games har alltid varit syndare, mest på grund av Dead or Alive-serien som jag än idag stolt kan säga att jag undvikit som pesten, min plånbok ska inte den vägen vandra, och därmed basta. Eidos har med sin Hitman-serie tagit ett par klavertramp och tittar jag på min spelsamling så kan jag känna stolthet över att inte inneha något Hitman-spel alls. Just Eidos kommer jag att återvända till, men min oro är att vi tyvärr verkar ha kommit in på en tidsålder av sexistisk spelreklam än en gång.

Electronic Arts marknadsförde exempelvis Need for Speed ProStreet med topless-videos så sent som förra året, och ingenting kan väl glädja mig mer än att försäljningssuccén uteblev. Och nu är Eidos på gång igen med ett riktigt bottennapp tack vare en reklamfilm för Conflict: Denied Ops som ärligt talat får mig att skämmas och bli riktigt upprörd över att sådant fortfarande pågår i vår industri.

När i helvete ska vi växa upp? Och hur ska jag någonsin kunna gå ut och fortsätta försvara spelindustrin när jag personligen börjar tappa all hopp för branschens mognadsgrad? Det känns om att det finns en kraft inom spelmarknadsföringsindustrin, ja inom spelbranschen i stort som har satt i agenda att se till att spel för alltid kommer att verka för målgruppen pojkar 14-19 år. Det gör mig ledsen på mer än ett plan.

%d bloggare gillar detta: