C’mooooon!

Standard

Är det någonting Sony inte varit duktiga på så är det reklam. I ansträngningen att promota varumärket Playstation har man antagligen varit löjlig, extrem eller creddig. Visst minns jag och uppskattar Playstation 2-reklamfilmerna regisserade av David Lynch, men annars har det varit rätt illa med säljande reklam.

Nu, lagom till Playstation 3 Slim verkar det dock som att Sony har lärt sig läxan. Playface-kampanjen som rullar i Japan är förvisso snodd, men det innebär inte att den är misslyckad. Väldigt bra funkar det annars med de amerikanska filmerna, här visar Sonys marknadsförare äntligen förståelse för målgruppen, och dessutom en självdistans som tidigare saknats. Ingen gillar någon som tar sig själv på alldeles för stort allvar, det är en läxa som Sony kanske äntligen lärt sig.

Reklamfilmen nedan är lite av en favorit:

Blir det nån Slim nu då? Tja, spelbiblioteket är definitivt lockande. Och jag tänker absolut inte missa Heavy Rain.

E3 2009: For the heck of it

Standard

Det börjar bli riktigt svårt att hänga med svängarna. Inte så konstigt kanske när det utannonseras hundratalet spel under en och samma mässa. Som vanligt när det gäller E3 får jag även i år känslan av att spelproducenterna verkar ta det här mer på allvar mer än vad vi någonsin gör. De flesta premiärspel är ju ändå rena gäspningar. Jag fortsätter dock min självgivna plikt att plocka fram lite pärlor ur dynghögen.

Bowser’s Inside Story verkar vara precis så där härligt Nintendo-skruvat som vi vill ha det. Titlen är självförklarande egentligen, av någon anledning hamnar våra Mario-bröder, prinsessan och Toad inuti Bowser och ska där – om jag förstått trailern rätt – boosta Bowsers kroppsliga funktioner för att assistera honom i kampen mot en Ond-Bowser?

Dead Rising 2 har förhoppningsvis tagit bort alla irritationer som föregångaren hade. Man slipper kameran, det fruktansvärda sparsystemet – och här hoppas jag men inte tror – att rädda folk. Numera är det Vegas som gäller, och det är någon stuntgubbe som spelar huvudrollen.

Folk som älskar fotbollsspel brukar verkligen gilla Pro Evolution Soccer-serien. Och nu har vi kommit till 2010-versionen. PES har FIFA-serien i knutarna, och frågan är om inte FIFA faktiskt hann ifatt förra hösten. Mycket står med andra ord på spel. Utvecklarna har haft svårt att göra något av denna generation konsoler, men nu blir det tredje gången gillt får man hoppas.

Stort är annars att Team Ico släppt en trailer på uppföljaren till Shadow of the Colossus, det tredje spelet i serien heter The Last Guardian och spelvärldens unika igenkänningsgrad är intakt. Lite ofrivillig humor blir det av Neverending Story-vibbarna, men det får man förlåta.

Stora nyheter för äventyrsspelfans är att Professor Layton är tillbaka i Professor Layton and the Diablolical Box. Professorn verkar ha råkat illa ut och det är dags för teamet att bege sig ut för att lösa mysteriet.

Mitt sista intryck av presskonferenserna från Nintendo, Microsoft och Sony är annars att de två sistnämnda verkar försöka göra en Wii, medan Wii-gamers gärna önskar se mer PS3 och 360-takter till sin lilla låda. Dessutom verkar plastiga tillbehör vara det nya svarta, vilket är väldigt underligt då jag tror att folk tröttnat på att köpa hem plast till vart och vartannat spel som finns ute på marknaden.

Playstationgenerationens död

Standard

Året var 1995. Sony hade nyss släppt sin första spelkonsol, Playstation. Konkurrenten hette Nintendo och en ny konsol var i pipelinen. Sony var tvungna att hitta en ny approach för att bryta sig in i spelmarknaden. Man satsade på stil, design och kaxighet.

Instrumentellt i detta var ett av Playstations releasespel, ett futuristiskt racingspel med en annorlunda design, inget som gamers hade skådat tidigare. Spel hade alltid varit pastell, midi och noll helhetskänsla. Här kom Wipeout med minimalism, stilrena linjer, electronica och en sammansatt vision.

För att få till detta hade Sony gett uppdraget att skapa världens häftigaste spel till erkända The Designers Republic. Designbyråns arbete lade grunden till det som skulle kallas Playstationgenerationen – gamers som vägrade se spel som ett guilty pleasure – som med resursstryka och attityd kom att förändra spelbranschen för alltid.

På fredagen gick The Designers Republic i graven. Resumé har en story om den anrika designstudions undergång. Bland finanskrisens offer hittar man numera Playstationgenerationens upphovsmän. Och där Sony en gång i tiden hade hela spelbranschen i sin hand måste företaget nu för tiden påpeka om och om igen att Playstation 3 inte är konsolen för alla. Siktet är inställt på en mer exklusiv image, mest för att man har en dyr konsol som man inte har råd att prissänka.

Med The Designers Republics undergång, och Playstation 3:s ställning i branschen, har ännu ett steg mot Playstationgenerationens död tagits. Med tanke på den nya 360-generationen är jag inte helt säker på om vi är på väg mot en bättre världsordning.

Pulp Fiction dras tillbaka

Standard

Quentin Tarantino har tvingats att dra tillbaka Pulp Fiction för omklippning. Nu lanseras en enorm kampanj där filmrullar och miljontalet dvd-filmer måste ersättas med en mindre stötande kopia. Det är ett Bibelcitat i filmen, uttalat av Samuel L. Jacksons karaktär Jules Winnfield, som ställer till det.

”The path of the righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men. Blessed is he who, in the name of charity and good will, shepherds the weak through the valley of the darkness. For he is truly his brother’s keeper and the finder of lost children. And I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger those who attempt to poison and destroy my brothers. And you will know I am the Lord when I lay my vengeance upon you.”

Quentin Tarantino har kommenterat att citatet kunde uppfattas som stötande för troende kristna, speciellt med tanke på det sammanhang det används. Man har därför valt att åtgärda detta.

”Better late than fucking never, man.”

Säger Tarantino.

Helt orelaterat kan jag nämna att Playstation 3-spelet LittleBigPlanet har dragits tillbaka för att ett par Koran-citat har hittats i en av låtarna som spelas på en av banorna i spelet. Sony har tagit beslutet för att inte eventuellt riskera att såra några muslimer. Well, de har fan i mig lyckats såra några av mina känslor.

Nu måste jag demonstrera mitt vrede på nåt sätt bara. Kanske strikea down upon Sony with great vengeance and furious anger.

När Microsoft tappade fotfästet

Standard

tappafotfastet.jpgDet finns de som säger att Microsoft gör allting rätt med Xbox 360. Nuförtiden vågar jag nog uttrycka en annan åsikt, Microsoft gjorde allt rätt, så är dock inte längre fallet. Det fanns nämligen en tid då Xbox 360 krossade Playstation 3. Och nu pratar jag inte om spelutbud, spelkvalitet eller prisbild. Jag pratar om det som verkligen spelar roll för gemene kvinna och man – marknadsföring.

Xbox 360 sågs som vår konsol. Studenternas, knegarnas, gamerfolkets lilla spelmaskin. Playstation 3 var en sån där snobbig lyxvara man kunde spotta på och må bra. Microsofts PR-folk spred lögner och vi svalde dem allihop. Vi ville hata Sonys förbannade spelkonsol, tvåan hade trots allt sålt i 120 miljoner exemplar och ingen gillar en skrytmåns. Och här kom de jäklarna igen och sålde sin uppföljare för 6000 kronor och förväntade sig samma succé utan att ens försöka anstränga sig. Det blev som det blev.

Och Microsofts lögner. ”De tvingar på oss en teknik som vi inte vill ha.” Om bluray. ”Deras onlinelösning är underlägsen vår.” Om nätverkstjänsterna. ”Ingen behöver spela spel i 1080p och VGA är lika bra som HDMI.” Om snoppmätartävlingen i skärmupplösning. Lögner, lögner och åter lögner – åh som vi njöt!

Fast visst tvingar Microsoft på oss en teknik vi inte vill ha? Vad sägs till exempel om en propertiär och låst tjänst som funkar på skaparens villkor kallad Live? Och i nästa stund blir avundsjukan uppenbar när den externa hd-dvd-spelarens släpps som tillbehör till Xbox 360. Sedan ser man ner på Playstation Network när den är gratis och fungerar utmärkt, vilken man under den senaste tiden knappast kan säga om Live. Och till slut en kapitulation i Microsoftlägret när konsoler med HDMI-port och en satsning på 1080p hamnar på marknaden lagom till julhandeln.

Det som kanske förvånar mig mest är att Microsoft verkar ha glömt läxan om underdogs. Alla gillar en underdog. Och den skoningslösa attacken på Playstation 3 gjorde just konsolen till den där stackars lilla kämpen som man vill så väl. När Sony efter alla smällar lärt sig att sänka priset på konsolen, att fokusera mer på spel än på teknik, att skippa den pretentiösa och arroganta reklamen till fördel för speltrailers som går på tv har gamers liksom casualpubliken börjat vakna. Och för varje Playstation 3 som säljs sprids en word of mouth om att konsolen faktiskt inte är så hemsk som man kan tro – för hur skulle den över huvud taget kunna vara det när den varit världens mest hatade objekt? Och det mycket tack vare Microsofts PR-arbete.

Årsskiftet kom med överaskningar. När Microsoft kommer med en rapport som visar att konsolen sålt mindre år 2007 än vad den gjorde 2006 slår Sony till med rätt imponerande siffror om över en miljon sålda konsolen under julruschen. Och när Toshiba och Microsoft planerar en storslagen hd-dvd-presskonferens lagom till CES släpper Warner en bomb om att de valt sida i formatkriget för att exklusivt satsa på bluray. Hd-dvd-konferensen ställs in.

Det är inte längre åt Microsofts håll spelplanen lutar. Vändpunkten är här.

Sony skickar ut uppdaterade användartermer

Standard

Playstation 3Ett mail dimpar ner i min inkorg, adressaten är Sony och ämnet Playstation 3:s och Playstation Networks uppdaterade användningsvillkor. Ett stort misstag. Min okunnighet vore att föredra, jag hade aldrig läst användarvillkoren om inte mailet gjort mig nyfiken, men nu har jag gjort det och jag känner för att poängtera lite dumheter.

”Du får inte använda Spelprogramvaran kommersiellt, sända den, ta betalt för användning av den, använda den i en spelhall eller spela den för allmänheten på annat sätt, utan uttryckligt tillstånd från Sony Computer Entertainment Europe.”

Får jag alltså inte ta med konsolen hem till mina polare, eller till jobbet, utan uttryckligt tillstånd? Are you kidding me? Sony, ni har säkert inte ens resurser att klara av hanteringen av sådana ärenden om folk skulle börja lyssna på er…

”Du får inte återförsälja Spelprogramvara utan uttryckligt tillstånd från Sony Computer Entertainment Europe.”

Hahaha! Snyggt försök. Men vill jag sälja mitt begagnade spel finns det ingen som helst möjlighet för er att stoppa mig. Det är i min fulla rätt som konsument att återsälja en produkt jag köpt. Gör om, gör rätt.

Sen kommer en riktigt härlig paragraf där Sony avsäger sig allt ansvar. Det är skönt att de kan kräva allt möjligt av användaren medan de själva frånsäger sig ansvar. Vad sägs till exempel om den här guldklimpen som jag klipper sönder och samman för att få fram ett roligt resultat:

Ingen garanti utfärdas avseende Systemprogramvarans kvalitet, användbarhet eller funktionalitet. SCE utfärdar inga som helst implicita garantier vad gäller säljbarhet, lämplighet för ett visst ändamål eller intrång i annans rättighet. SCE FRÅNSÄGER SIG ALLT ANSVAR FÖR EVENTUELL FÖRLUST AV DATA ELLER VINST, ELLER ANNAN EVENTUELL FÖRLUST ELLER DIREKTA, INDIREKTA ELLER SPECIELLA SKADOR ELLER FÖLJDSKADOR SOM DU ELLER EVENTUELL TREDJE PART HAR ÅSAMKATS SOM ETT RESULTAT AV ATT HA HAFT TILLGÅNG TILL ELLER ANVÄNT SYSTEMPROGRAMVARAN. OVANSTÅENDE BEGRÄNSNINGAR, UNDANTAG OCH FRISKRIVNINGSKLAUSULER SKA GÄLLA FÖRUTOM ENLIGT GÄLLANDE LAGSTIFTNING, ÄVEN OM EVENTUELLA RÄTTELSER EJ LYCKAS UPPNÅ SITT VÄSENTLIGA SYFTE.”

Först… netikett för helvete! Och sen… hehehe, så många frånsägningar av ansvar för så många eventuella skador och problem är inget annat än komiskt att se. Litar ni så lite på ert eget system?

Slutligen har jag ett problem med den geopolitiska inställningen i användarvillkoren.

”PS3™-systemet kan innehålla teknik som är underställd den amerikanska statens exportrestriktioner, och som inte får exporteras eller återexporteras till destinationer som har bojkottats av USA. Dessutom får PS3™-systemet inte exporteras eller återexporteras till personer eller juridiska personer som inte har godkänts enligt USAs exportregler.”

För att skippa de uppenbara problemen med varför en produkt som säljs i EU är underställd amerikanska exportregler, förstår jag inte heller hur man som individ ska kunna veta vilka personer eller juridiska personer man inte får exportera PS3:an till.

Nu vet jag att användaravtalen ser lika illa ut för alla produkter, men det är inga andra än Sony som skickar ut ett mail till mig för att påminna om ändrade villkor. Och kokar man upp en soppa så får man vara beredd på att äta upp den.

Sony sänker priset

Standard

Frågan har snarare varit när Sony skulle bita i det sura äpplet och sänka priset på Playstation 3 ytterligare snarare än om. Och nu händer det. Fast självfallet på ett inte helt enkelt sätt.

Först kommer en tillfällig prissänkning på modellen med 60 GB. Från ett rekommenderat pris på 6500 kronor ner till 5500 kronor. Det här gäller dock endast så länge modellen är tillgänglig, Sony önskar nämligen att fasa ut den i förmån för en modell med en 80 GB stor hårddisk.

Sedan kommer en budgetmodell med en 40 GB stor hårddisk att introduceras. Priset för den kommer att hamna på inte helt självklara 4000 till 4500 kronor. Den dåliga nyheten här är inte den mindre hårddisken, man har tyvärr sparat in på en hel del annat också. Istället för fyra USB-ingångar får man här endast två, och den inbyggda minneskortsläsaren försvinner. Vad viktigast är dock att bakåtkompatibiliteten med Playstation 2 och Playstation One kommer att försvinna helt. Det här är för mig ett mysterium. I 60 GB-modellen finns en mjukvaruemulator för bakåtkompatibilitetens skull. Varför har man inte använt den här?

Bra med prissänkningar alltså. Men inte helt perfekt. Sonys drag kommer definitivt att stabilisera Playstation 3:s försäljning, men jag tvivlar på att den kommer att börja ta marknadsandelar från konkurrenterna. För att det ska hända krävs en ännu aggressivare prissänkning.

LocoRoco, nu även till Playstation 3

Standard

Lika gulligt som det var till PSP är nya Playstation 3-spelet LocoRoco Cocoreccho! Jag hade faktiskt gissat på att Sony inte skulle våga behålla spelets minimalistiska charm, men ack vad fel jag hade. Spelet ser hemskt sött ut, och den vita bakgrunden bidrar väldigt mycket till en avslappnad känsla.

Det är lite konstigt egentligen att spel som Cocoreccho! och LittleBigPlanet får mig att bli totalförälskad i en konsol. Det är kanske en yrkesskada man har – det krävs sannerligen annorlunda spelupplägg för att jag ska tända till.

Förvisso är jag än idag totalförälskad i episka grafiska mästerverk med knappkombinationer som inte ens Johnny Mnemonic skulle kunna komma ihåg – men spel som ger mig det där lilla extra kommer alltid att få upp min hypefaktor.

När PR går för långt

Standard

Playstation 3Three Speech är en lurig blogg som du kanske redan hört talas om. Det luriga ligger i att bloggen produceras i samarbete med Sony, samtidigt som den väljer att kalla sig ”semiofficiell”. Om man ska tro på det där är upp till var och en, själv betraktar jag dock bloggen som en högst officiell PR-blogg från Sony.

Det är liksom enklare så.

Det är rätt enkelt att förstå de här officiella bloggarna. Spelbolagens PR-team har ju tidigare varit tvungna att föra fram sina budskap genom en mellanhand – oftast i form av speljournalister. Det funkar givetvis… sådär. Och ur PR-folkets synpunkt har det blivit allt svårare att föra fram ett okritiskt budskap, speljournalismen har ju utvecklats rätt rejält de senaste åren och vi som täcker spelbranschen försöker alltid att köra runt PR-folket för att få fram en så korrekt beskrivning av våra objekt som möjligt.

Självklart är PR-teamen inne på samma spår. Varför ha en mellanhand när man kan föra ut sitt budskap själv? Bloggen får då fungera som ett utmärkt verktyg där artiklar, bilder och filmer kan publiceras utan inblandning från uppnosiga journalister.

Så länge folk förstår hur det hela ligger till ser jag inga problem med förhållandena i branschen. Officiella medier har för uppgift att visa upp en så positiv bild av det egna företaget som möjligt, medan journalister gärna försöker komma runt fasaden för att beskriva verkligheten som den verkligen är.

Ibland går dock PR-folket för långt. I fallet Three Speech har bloggen till exempel börjat förtitta företagets egna spel. Det känns faktiskt så där. Vad är liksom meningen med att förtitta ett spel om alla läsare i förväg vet att texten kommer att vara översvallande positiv och stämplad med det interna PR-teamets gillande? Nu menar säkert folk att vi speljournalister varit lika dåliga på att vara kritiska i våra förtittar, det här är dock även det ett område där vi förbättrat oss. Bläddra bara i ett par nummer Super PLAY modell 2007 och jämför med modell 2004 så kommer du att uppleva en avsevärd skillnad.

Hos Three Speech finns dock självfallet inte denna tanke. Rosa, fluffiga moln ritas upp i förtittarna av alla spel – det kritiska ögat har för länge sedan petats ut av en PR-människa med vass pinne.

Kolla in ett par exempel i Heavenly Sword och Warhawk.

Mycket äckligare blir det dock när den officiella PR-bloggen Three Speech väljer att recensera ett Sony-spel. Recensionen av Ninja Gaiden Sigma framkallar kräkkänslor och smaken av spyor kliar mig oskönt i halsen. Man kan bara hoppas att detta är ett engångsföreteelse, tyvärr är det någonting som säger mig att så inte är fallet.

PR-medier ska liksom inte hålla på med förtittar och recensioner. Jag trodde att vi alla lärt oss detta efter skrattretande Nintendoklubben. Det verkar dock som att även Sony behöver lära sig sin läxa.