Gå till innehåll

1

Alltså, Battlefield 3 ser ut att vara hur imponerande som helst. Faktum är att jag vet att det är riktigt, riktigt bra efter alpha-testrundan.

Ändå är det någonting helt annat som får mig att rysa. Och det är musiken, bäst representerad i Caspian Border-trailerns första minut.

Det här är ett soundtrack jag vill ha. Hellre redan igår. Vågar man hoppas på en OST till salu?

6



En gång i tiden hade jag en liten kollaborativ spellista med spelmusik jag kunde hitta på Spotify. Det här var på den gamla goda tiden när man var tvungen att vara inbjuden för att vara med och leka, och där hela den här grejen med licensierad och laglig musik inte var så noga. Allt var ju ett enda stort betatest, så vem brydde sig?

Den listan dog en bra död. Spotifys licenshantering bidrog rejält, och dödsstöten kom när någon tyckte att det här med kollaboration var samma sak som att radera hela skiten.

Jag började om. Med en låst spellista och endast de licensierade låtar jag kunde finna. Det tog över ett år att komma i en ordning som liknade den gamla, och sen dess har jag bara fortsatt. Numera har jag en så pass omfattande samling att jag tror att min spellista är världsunik. Med över 3000 låtar och en speltid på över sex dygn har alla gamers väldigt mycket att se fram emot. Och bättre blir det. 2010 har varit en guldålder för strömmande spelmusik, materialet som släpps till Spotify är numera så omfattande att jag har svårt att hänga med. Ändå är Gaming on Spotify en riktig guldgruva.

Här hittar du spelmusik från sådana spel som Silent Hill-serien, The Sims 3, Command & Conquer-serien, Mirror's Edge, Halo-serien, Dragon Age: Origins, Mass Effect, Hitman-serien, Viva Piñata, Street Fighter 4 och så mycket, mycket mer.

Och någonstans här behöver jag din hjälp. Har jag missat något spel eller någon speciell låt? Tipsa då gärna genom alla sätt du kan komma på. Nu när jag faktiskt uppnått en rätt hög nivå på spellistan vill jag helst inte tappa. Det du borde göra är att prenumerera på Gaming on Spotify och sedan kolla ifall jag missat din favorit.

Det jag saknar annars är en metod att få ordning på den massiva mängd spelmusik jag samlat, playlist folders är inte den lösning som jag tror fungerar, men någonting måste jag komma på. Ett hett tips är annars att köra CTRL+F och filtrera dig fram till din favortispelmusik.

8

Jag är inte riktigt säker på när det började, men någonstans tror jag att David Bowie var först ut när han skrev soundtracket till Omikron: The Nomad Soul. Det var dock inte förrän när Valve släppte Portal med slutlåten Still Alive av Jonathan Coulton som det hela tog fart. Plötsligt blev singing/songwriting en viktig del av spelupplevelsen. Och som vanligt när det gäller spelbranschen är konkurrenterna snabba med att ta efter.

Nästa stora hit blev roligt nog svensk. Indieutvecklarna Mazapán släppte ett metaspel med namnet You Have To Burn The Rope och halva upplevelsen gick egentligen att finna i slutlåten.

Ännu en svensk hit fick vi se med hjälp av DICE som med Mirror's Edge lyckades göra Lisa Miskovsky internationellt känd på ett sätt som hon inte lyckats med själv. Absurt nog hette även den här låten Still Alive, till skillnad från de föregående exemplen var dock det här en seriös låt där inte ens ett uns av humor kunde skönjas, och som sådan en viktig pusselbit i sagan Mirror's Edge.

Nu senast har casualgiganterna Popcap skapat en underground-hit. Låten heter Zombies On Your Lawn, sjungs av Laura Shigihara och används som promotion till kommande spelet Plants vs Zombies. Kolla in den supercharmiga låten/videon nedan:

Det går även bra att ladda ner mp3-varianten.

I och med att musik är en så otrolig stark trigger är det egentligen bara förvånande att det är först på senare tid som vi har börjat se en koppling mellan spel och sång. Jag är dock övertygad om att fler exempel är att följa.

Har du någon favoritlåt? Tipsa gärna, men då helst om låtar specialskrivna för ett visst spel. Kommentarsfältet fungerar utmärkt.

2

Jag minns en artikel i Super PLAY som C-J skrev. Om hiphoparen Random som spelade in en hyllningsskiva till Mega Man, full av härliga 8-bitsamplingar. I Blog 'em up kommer uppföljningen. Den här gången om projektet "The Ocarina of Rhyme", där artister som Dr Dre, Snoop och Jay-Z blivit inmixade i Zeldas härliga värld.

Det bästa av allt, remixarna finns tillgängliga för avlyssning bara ett klick bort.

Det är lite speciellt att lyssna på "The Ocarina of Rhyme". Sång och musik blandas skickligt samman och det känns som att de alltid hört ihop på något sätt. Lyssna bara på det här:

3

Det sägs att snart all musik i världen går att finna i Spotify. Det är inte riktigt sant, men bra nära. Faktum är att vi ligger så bra till att det går att hitta en hel del spelmusik bara man letar.

För att fira detta har jag skapat en kollaborativ spellista bestående av spelmusik. Jag har bara skrapat på ytan, men redan nu kan man hitta OST:s från Half-Life 2, Halo, Halo 2, World of Warcraft, Silent Hill 2, Zelda-spelen, Dreamfall och mycket mera.

Listan hittar du här. Har du Spotify kan du börja lyssna med detsamma.

Och här behöver jag din hjälp. Vad sägs om att samla all spelmusik vi kan hitta? I och med att det här är en kollaborativ spellista behöver du bara lägga dina favoriter till den för att alla vi andra ska kunna upptäcka några glömda pärlor. Låt oss nörda till Spotify ordentligt!

Det är kanske lätt att glömma att Bionic Commando Rearmed är Grins första släpp till Playstation 3 och Xbox 360. Det här är det spel som kommer att ge utvecklarna ett namn inom konsolscenen, det spel som kommer att ge dem insikter och erfarenheter, det spel som öppnar fördämningarna inför kommande uppdrag och inte minst, det spel som kommer att sälja AAA-titeln Bionic Commando. Det lilla spelet får bära ett stort ansvar, inte att undra på att denna nedladdningsbara titel är en ambitiös, välutvecklad och finslipad uppenbarelse. Det är inte mycket som får gå fel.

Och Grin klarar av konststycket. Det finns en tyngd bakom denna produkt som väldigt få nedladdningsbara spel når upp till. Bionic Commando Rearmed är ett spel som lika gärna kunde ha förpackats och sålts i butik. Produktionsvärdet är synnerligen högt.

Det som gör upplevelsen för min del är dock minnena. Det var ju trots allt sexton eller sjutton år sen sist. Jag vill minnas att Bionic Commando var ett mycket enklare spel då, kanske har man helt enkelt tappat bort ungdomens reflexer och förmåga att lösa uppgifter i snabb takt. Det här är ett svårt spel - svårt på det där sköna sättet som ser till att tvinga en att bli bra - svårt på det sättet att man vill mästra sönder det.

Man vill inte lägga kontrollen ifrån sig. Musiken är utan tvekan den störst enskilda faktorn till detta. Jag älskar den, och älskar det faktum att jag inte hört allt material trots att jag redan köpt det officiella soundtracket. Jag rider på toner som kunde ha spelats på vilken klubb som helst och upplevelsen uppmuntrar mig att ihärdigt trycka in ännu en timme på ett underbart litet spel. Att Bionic Commando Rearmed dessutom är snyggt, humorfyllt, utmanande och originellt (ja, man kan inte hoppa, get over it) är bara grädden på moset.

Det finns saker jag förvisso inte förstår. Varför göra övningssegmenten svårare än första banan? Varför kör man med offline co-op när vi lever i en tid av onlinemöjligheter? Varför misslyckas man med att förklara hur hackersekvenserna fungerar?

Sen hör jag den ljuvliga spelmusiken dunka i huvudet och sätter igång och spelar igenom ännu en bana, salig som bara den. Tack Grin.

2

Video Game LiveJag har varit en flitig besökare och förespråkare av spelkonserten Play!. Första gången arrangemanget var i Stockholm var det rena njutningen, andra året kändes dock konserten mycket stelare, mer kommersiell och framför allt rätt pretentiös. Tyvärr.

Som tur är verkar konkurrenten Video Games Live vara på väg mot Sverige. Kollar man på turnéschemat för i år så ser man att Sverige står listat, inget datum är dock ännu bestämt. Troliga hållplatser blir antingen Malmö eller Stockholm då dessa städer anordnat spelkonserter tidigare, själv håller jag tummarna för Stockholm i och med att jag bor här.

Nu finns det dock nackdelar med Video Games Live också, konserten är om möjligt ännu mer kommersiell än Play!. Tempot i låtarna ska gå fort och man ska hinna med mycket. Allt för att senare sälja skivor där musiken först då kommer till sin rätt. Positivt är dock att konkurrensen lär pressa Play! till bättre upplägg, samtidigt har Video Games Live en skön opretentiös hållning i musikvalet.

Visst måste man inse att spelmusik inte kommer att hanteras respektfullt på väldigt, väldigt länge. Tolkningar och tempoval kommer alltid att förstöra intrycket. Men det gäller ju att taga vad man haver. Och har vi tur kommer vi från och med i år att få två konserter att välja mellan.

Play! A video game symphony XIII
(klicka för en större bild)

Spelkonsert i Stockholm, för andra året i rad alltså. För oss som kollade på eftermiddagsföreställningen är en sak säker - det var bättre förra året.

Jag vet inte om det är den där första förälskelsen som nu försvunnit, men årets konsert kändes rörigare och aningen mer själslös.

Visst fanns det den del odödliga ögonblick. Som när Akira Yamoaka entrar scenen i sin ormskinnsuniform för att sedan dänga loss med lite sköna Silent Hill-toner. Eller när Kungliga Filharmonikerna spikar Oblivion-medleyt.

Annars fanns där för mycket som inte stämde. Som till exempel konserthusets onödiga egoreklam i början av andra akten. Eller finalen när Machinae Supremacy förlorades i ett sällan skådat kaos när Dancing Mad skulle genomföras som en episk final. För långt, för mycket orgel och som sagt, för kaotiskt.

Skandal dessutom att vi inte fick en encore trots massiva applåder som varade i flera minuter. Ursäkten var att man hade en konsert till att spela senare mot kvällen. Och? Vi är ju här nu.

Bättring till nästa år efterlyses, annars kan det likna gärna vara. Mina minnen från första PLAY!-konserten räcker gott och väl.

Ett flickr-set för den som önskar se fler bilder från konserten går att hitta om man klickar på länken.

PLAY! A Video Game SymphonyKommer ni till årets spelkonsert? Jag vet att det var många som missade förra årets PLAY! och att de ångrat sig i efterhand. Möjligheten att beställa biljetter till årets upplaga av konserten har funnits länge, men det är kanske dags att skicka ut en påminnelse.

Vill du inte missa kungliga filharmonikerna när de ger sig på musik från Final Fantasy, Castlevania, Commodore 64- och Amiga-hits, musik från svenska utvecklare eller klassiker som Mario och Zelda passa då på att besöka ticnet för biljetter.

Själv kommer jag att infinna mig till konserten som äger rum klockan 15.00.

Vi kanske syns då?