Gå till innehåll

1

Spel som inlägg i vardagsdebatten, speciellt ironiska sådana, är lite av mina favoriter. Från gänget bakom You Have To Burn The Rope kommer nu ännu ett fantastiskt spel - Metro Rules of Conduct - ett spel om att klara sig genom de oskrivna reglerna i Stockholms tunnelbana och undvika att göra bort sig.

Egentligen handlar det hela om att undvika ögonkontakt. Så länge du gör det klarar du dig väldigt bra. Men någonting måste man ju fästa synen på, eller hur? Och det är här som utmaningen och humorn med spelet skiner.

Få spel är så värda en omgång som Metro Rules of Conduct, speciellt om du åkt tunnelbana i Stockholm någon gång i ditt liv. Se därför till att spela, och gör det nu! Det räcker med att du har flash installerat.

En charmig bagatell som ändå lyckas vara tankeväckande. Tyvärr är jag inte bättre än alla andra, om det inte är tidningen som får funka som distraktion så åker mobilen fram. Bara jag slipper erkänna de andra passagerarnas närvaro.


Via Västtrafiks bildbank.

Alkhouri-klanen sträcker ut. Efter att brorsan flyttat ut till västkusen har vi nu pli på Sveriges tre största städer. I helgen var det i alla fall dags för mig att bege mig ut till Göteborg för att hjälpa brorsan få ordning på sin nya lägenhet.

Det är någonting med Ikea-möbler som gör att man känner sig lite extra manlig. Det ska plockas fram skruvmejslar, hammare, insexnycklar, måttband och blyertspennor. Kartonger slits upp, ritningar läses och tolkas och allt från bastant trä till plywood hanteras. Det känns riktigt bra att få använda händerna ibland, man gör det alldeles för sällan annars.

Nästa dag blir det dags att göra vad göteborgare brukar göra i deras stad. Vi åker spårvagn, beklagar oss på betalningssystemet, spatserar utmed shoppinggatorna och sätter oss vid ett fik eller två.

Mot söndagskvällen är det dags att bege sig hemåt igen. När jag stiger av SJ-tåget känner jag faktiskt att jag kommit hem när jag placerar min fot på plattformen vid spår 17 i centralstationen i Stockholm.

1

Sånt här inträffar alltför ofta i tunnelbanan. Att man träffar på en oerhört fascinerande person. Den här gången var det en kvinna. Högst en och femtio lång, mörkhårig, runt 30 års-åldern, välklädd. Hon verkade vara vilsen. Tittade sig omkring och sedan på klockan, lyssnade uppmärksamt på högtalarna när en ny station utannonserades.

Det tar henne två eller tre stopp innan hon upptäcker den genomskinliga kartan. Den kan man titta på för att veta vart man är på väg, eller hur man kommer fram till resmålet. Hon tittar, är missnöjd. Hon vrider på kroppen och börjar titta på den från andra sidan. Och så står hon där, under en lång stund. Hon är noggrann när hon studerar den spegelvända kartan.

Jag förstår väldigt lite. Den här kvinnan är fascinerad av den spegelvända SL-kartan men väldigt missnöjd med den rättvända. Det går kanske nån minut. Sen är hon nöjd. Hon går fram till tunnelbanetågets dörr och stiger av vid nästa station.

Jag tänker på att jag kanske borde ha berättat att hon var på väg mot fel håll.

7

segway.jpgEn av fördelarna med att få besök av ett syskon är att man tvingas se sin egen stad med andra ögon. Här har jag bott i Stockholm i över två år men aldrig orkat sätta min fot i de uppenbara turistfällorna. Men när systern är här och vill se och uppleva stan då är man där och hänger med.

Mycket Djurgården, en del strapatserande i de mer kommersiella kvarteren och vissa så kallade upplevelser. Som att ställa sig på en segway och brumma runt.

Som ni ser på bilden håller jag kramaktigt vid en segway och försöker le - det är meningen att jag ska se ut som att jag har roligt när bilden tas. Sanningen är dock att jag i tillfället är rätt livrädd, jag har stått på en segway i högst tio minuter och är fortfarande ovan. Speciellt när det gäller att stå still - vid bildtillfället finner jag detta vara högst omöjligt. Men vad gör man inte för konstens skull?

En segway är en rätt underlig manick. Fysikens lagar och ens sunda förnuft menar att det aldrig kommer att fungera. Men så ställer man sig upp och efter fem sekunder av total panik börjar man långsamt röra sig framåt - och bakåt ibland fast man inte riktigt menade det. Att ramla av finns inte, man lär sig rätt snabbt att förlita sig på maskinens balanssinne, något annat är omöjligt. Svårare är att lära sig att man ska slappna av, för det är faktiskt då en segway verkligen börjar fungera.

De första minuterna rullar man på i sju kilometer i timmen. Sedan när man blivit säkrare uppgraderas man och får tillgång till 20 km/h. Det är då en segway slutar vara en leksak för att börja bli riktigt rolig. Man kör genom att fördela kroppsvikten. Fokus på tårna och du susar framåt, lägg ner vikten på hälen och du börjar köra bakåt. Stå rakt upp och du stannar. Till en början är det lättare sagt än gjort, men man lär sig förvånansvärt snabbt.

Efter halva rundan befinner man sig någonstans ute i vildaste Djurgården och det är dags att bege sig hemåt. Guiden lägger in max hastighet och det är bara att hänga med. Känslan är befriande. Själv förblir man nog lite osäker, den 15 år gamla systern är dock säkerheten själv när hon susar fram strax bakom guiden.

När det är dags att stiga av har fötterna hunnit domna och det känns som att gå på ett par betongblock. Redan då vet man dock att det här är någonting man vill göra om igen. Kanske till nästa sommar.

Det är väl helt självklart att Stockholm ska bli lamslaget av årets första snöfall. Jag förstår inte varför medierna gör en sån stor grej av det, de jävla sensationalisterna!

Jag menar inte fan kan SL eller någon överhuvudtaget förutse att det skulle bli vinter igen 2006. Vem hade kunnat ana?

Det är ju bara vinter en gång om året liksom, och hur förutsägbart är det på en skala? Nej, du har rätt, man är ju ingen Nostradamus. Att pricka in oddset för att det skulle bli vinter även i år är ju lika tufft som att vinna på lotto.

Jag tycker därför att dagstidningarna ska låta våra transportföretag vara i fred. Skriv om något annat viktigt istället, som att Linda Rosing har blivit mobbad av Hefner. Och hör sen!

Welcome to SwedenNyfiken på hur Sverige (Stockholm) marknadsför sig i utlandet? Spring in på Stockholm - The musical och få dig ett gott skratt.

Det är ganska enkelt men genialiskt, egentligen, att använda sig av den brittiska humorn när man vill marknadsföra sig i just Storbrittanien. Tycker att musikalen gör det väldigt bra. För visst är det så att man blir vänligt inställd till ett land som får en att skratta?

1

Liksom alla ny-Stockholmare har jag en bostadsform utom denna jord. Därför söker jag och många andra gärna en fast bostad. Idag fick jag ett brev hem med inbjudan att titta på en tvåa. Problemet är bara att lägenheten verkar vara taget från Tim Burtons värsta mardröm.

Hör bara här: "Vi vill göra dig uppmärksam på att du flyttar till en äldre lägenhet som inte i alla avseenden uppfyller dagens krav. I våra 1940- och 50-talsområden har vi mycket problem med vattenskador som beror på läckande ledningar och golvbrunnar, dåliga tätskikt i badrum med mera.

Vi har en upprustningsplan för den fastighet du flyttar till. Det innebär att det kan bli aktuellt med upprustning eller ombyggnad av fastigheten inom de närmaste fem till sex åren med hyreshöjningar som resultat. Under byggnadstiden kan hyresgästerna behöva evakueras till en bostadspaviljong eller till evakueringslägenheter.

...

Vi vill slutligen uppmana dig som flyttar in i en äldre lägenhet till viss försiktighet. Försök duscha med måtta och se till att vädra ordentligt om det finns fönster i badrummet."

Jag vill spontant tacka nej till visningen. Jag bor i en liten sketen etta som jag gärna lämnar så snart som möjligt. Men den där tvåan som nu ska visas låter bara för mycket... Jag vill ha en bostad, inte en plats där jag får möjlighet att existera.

Det blir att hålla huvudet kallt och vänta på en bättre lägenhet. Det måste komma någon gång.

2

Om ni någon gång åker innerstadslinje 47 i Stockholm så skall ni hålla ett öga på en orakad östeuropeisk herre i 30-års åldern. Den här chauffören har nämligen världens stämma.

Det låter ganska mycket som Darth Vader över högtalarna. Utannonseringen av Dalagatan låter som I'm your father. Kungsgatan ligger defenitivt i höjd med Obi-Wan has taught you well.

Och när jag kommer till min slutstationen, Centralen, så kan jag inte låta bli att tänka Nooooooooooooo!

3

Jag har ett stort problem. Det räcker inte med att det är ett helsike att få tag på en bostad i Stockholm[1], jag har dessutom dragits med stans smutsigaste grannar.

Överdrivet?

Vad sägs om soppåsar som hänger i korridoren eller precis utanför dörren? Vad sägs om sopor som inte slängs i sopkontainern utan läggs bredvid av någon anledning?

Det ser illa ut och luktar ännu värre. Hyresvärden har hotat med böter och höjd hyra eftersom hon fått kämpa mot skadedjur och lagt ner pengar på extra städning.

Bryr någon sig? Inte vad jag kan märka. Soppåsarna sätts fortfarande utanför lägenhetsdörrarna och det dröjer inte många dagar förrän soporna börjar omringa kontainern utanför istället för att slängas in.

Inte ens mitt gamla studentboende var så här illa. Usch!

  1. Om man inte köper en []
%d bloggare gillar detta: