Gå till innehåll

projO tipsar om en viktig nyhet som den svenska regeringen nog vill hålla tyst om. Belgiens integritetskommission (Privacycommissie) anser att FRA-lagen kan vara kränkande mot belgiska medborgare och Sverige ställs nu inför Strasbourgsdomstolen då Belgien inte tolererar att deras kommunikation med Sverige kan komma att avlyssnas.

Se klippet som behandlar detta nedan:

4

Humöret var väl inte på topp när jag satte mig på tåget hem. Man kan förvisso inte vinna alla matcher, men man kan för fan förlora med stil, ungefär där var tankarna och vandrade. Försöker tänka på annat och plockar upp mobilen ur fickan. Surfar in på wap.sr.se och - bam - det första jag ser är "Riksdagen säger Ja till FRA-lagen". Det svartnar för mina ögon för ett ögonblick. Jag svär tyst för mig själv, för det hade varit pinsamt att göra det högljutt i en fullsatt vagn.

Stationerna viftar förbi och jag kan inte riktigt släppa taget. Varken om matchen eller lagen. När tåget stannar vid Högdalen tar min hjärna skruv.

"Sping!" Säger den. Och jag fattar inte riktigt vad den menar förrän jag står häpen på perrongen och har ett pipande tåg bakom mig som just börjat rulla hem. Jag tror att jag är där och ser dum ut i någon minut tills hjärnan återigen bestämmer sig för att ta tag i saker och ting. Den ena foten sätts framför den andra. Väl utanför stationen börjar jag springa.

Här ska jag inflika att vi har en tävling på jobbet. Om man springer minst fem kilometer, eller en halvtimme så får man ett poäng. Tävlingen är förberedande inför Bellmanstafetten som många av oss kommer att delta i.

Först känns det löjligt. Sen inser jag att jag faktiskt SPRINGER hem och att jag, senast jag kollade, inte var kenyan. Jag börjar jogga, men alldeles för sent, ett håll slår till och mina lungor leker hängmatta från min gapande mun. Jag går en bit, men det spritter fortfarande i kroppen. Nu börjar jag jogga, stappla och snubbla på väg hem mot Rågsved.

Tankarna vandrar iväg. Jag inser någonstans att jag är helt jävla dum i huvudet. Jag springer med andan vid halsen mitt i Rågsvedsvägen klockan halv tolv på natten. Det står för fan OFFER stämplat i pannan, det räcker med en blick åt mitt håll för att det ska tända till med jaktinstinkten hos någon jäkel. Jag börjar springa lite fortare - för nu är jag faktiskt lite rädd.

Det är 2,8 kilometer (jo, jag slår upp det medan jag skriver det här) mellan Högdalen och Rågsved när jag kommer hem tjugofem minuter senare. Här tar en tävlingsinstinkt vid som jag inte trodde att jag hade. Vad gör man när man har fem minuter kvar att springa och vägen tagit slut? Jo, men börjar jogga runt i bilparkeringen.

Här ska jag inflika att lamporna i lägenheterna var släckta, jag hoppas innerligt att ingen såg mig. Hade jag sett en idiot springa runt och omkring bilarna i parkeringen så hade jag ringt polisen med detsamma. Fem minuter kan gå obehagligt långsamt när man inte vill synas.

När jag stiger innanför dörren är kroppen fortfarande full i varv. Jag vet att jag inte kan sova. Det blir armhävningar och sitt-ups för den goda sakens skull.

Summan av kontentan. Det ska bli jäkligt skönt att sätta mitt femte poäng på tavlan på jobbet. Och det är förbannat skönt att omvandla frustration till något positivt.

2

Ibland tänker man inte så långt. Jag hade lovat bort mig på en middag, och trots att man i veckan kom på att Sverige skulle göra em-premiär samma kväll så är det bara att konstatera - det finns viktigare saker än fotboll.

Mina intryck av matchen består därför av text-tvs torra konstateranden i en och en halv halvlek, radiosportens entusiasm i en kvart, och bilder på tv under den sista kvarten. Det räcker långt.

När jag hör Lasse Granqvist och Ralf Edström skrika ut sin glädje vid 1-0 är jag på plats och känner samma glädje som jag hade känt om jag sett målet på tv. Men det som poängterar matchen är Lasse Granqvists härliga, underbara och fullkomliga utrop vid 2-0 målet.

"Om Zlatans mål var ett drömmål så är Hanssons mål ett jävla skitmål!"

Det går inte att undvika glädjen och känslorna i Granqvists röst. Från och med nu ler jag hela vägen hem. Kvällen slutade precis som den skulle.

2

spelgalan2008.pngDen svenska spelbranschen anordnar (numera) årligen en spelmässa där det föregående årets bästa spel hyllas. Årets nomineringar (2007:s bästa spel) har nyss blivit avslöjade och till skillnad från föregående år ser jag till min glädje en bra bredd hos juryn. Det har ju annars varit rätt vanligt med att ta de största medierna och personligheterna och låta dem lista och ranka spel - nackdelen har då varit ganska väntade vinster.

Numera ser man namn från City, Dagbladet i Sundsvall, Gamecore, Subdogs, Gameplay, Level7, Gameplayer, Shin-ken Media, Allt för barn, Kingsize och till och med en frilansare (!) bland juryn. Det tordes ge plats åt en eller ett par överaskningar.

En fullkomlig lista på de nominerade spelen finns att hitta om man trycker på "läs vidare". Annars hoppas jag att spel som Crush, Elite Beat Agents, Eternal Sonata, Puzzle Quest: Challenge of the Warlords, Penumbra: Overture och självfallet Portal ska få lite priser att glädjas åt. Årets svenska spel är för övrigt en svår kategori, jag slits mellan The Darkness och World in Conflict.
...fortsätt läsa "Spelgalan 2008, de nominerade"

2

Jag gillar att utmana fördomar. En liten smålöjlig grej jag brukar göra är därför att visa var jag står med hjälp av mat och dryck. Taktiken funkar egentligen bara en gång, därför brukar jag passa på första gången jag ska ut och äta med nya bekantskaper, kollegor, klasskompisar eller vad det nu kan vara.

När det är dags att beställa har jag upplägget klart för mig. Jag letar upp första bästa maträtt där skinka eller fläsk ingår och beställer det ihop med en glas öl. Här täcker man upp två fördomar folk brukar ha mot araber, att vi inte äter gris eller dricker alkohol.

Det funkar förvånansvärt ofta. Frågan hänger i luften och ställs så småningom. Sa jag inte att jag kom från Irak? Jo. Är jag inte muslim då? Inte för att det har med saken att göra, men nej, det är förresten endast troende muslimer som bryr sig om gris- och alkoholförbudet - även om de ibland kan låtsas om annat i främmandes sällskap.

Skink- och öldieten är en väldigt enkel och effektiv metod att bryta fördomar på. Ibland behöver det inte vara med komplicerat än så


Via Västtrafiks bildbank.

Alkhouri-klanen sträcker ut. Efter att brorsan flyttat ut till västkusen har vi nu pli på Sveriges tre största städer. I helgen var det i alla fall dags för mig att bege mig ut till Göteborg för att hjälpa brorsan få ordning på sin nya lägenhet.

Det är någonting med Ikea-möbler som gör att man känner sig lite extra manlig. Det ska plockas fram skruvmejslar, hammare, insexnycklar, måttband och blyertspennor. Kartonger slits upp, ritningar läses och tolkas och allt från bastant trä till plywood hanteras. Det känns riktigt bra att få använda händerna ibland, man gör det alldeles för sällan annars.

Nästa dag blir det dags att göra vad göteborgare brukar göra i deras stad. Vi åker spårvagn, beklagar oss på betalningssystemet, spatserar utmed shoppinggatorna och sätter oss vid ett fik eller två.

Mot söndagskvällen är det dags att bege sig hemåt igen. När jag stiger av SJ-tåget känner jag faktiskt att jag kommit hem när jag placerar min fot på plattformen vid spår 17 i centralstationen i Stockholm.

3

tdh.gifThord Daniel Hedengren har varit riktigt flitig och samlat på sig en länkguide till Spelsverige.

Ända sen Manual lades ner har jag saknat en liknande länksamling. Att hålla sig ajour med spelsverige är inte så enkelt som det kan tänkas vara. Med TDH:s samling blir det dock återigen lätt att få en överblick över de spelsidor, distributörer, butiker och spelrelaterade tjänster som är verksamma i det här landet.

Det enda jag saknar är en lista på svenska spelutvecklare, vill minnas att Manual hade med även dessa.

9

schizofreni.gifDetta är ett inlägg jag länge önskat skriva men aldrig kunnat. Det är helt enkelt för stort, jag har själv inte alla svar och kan därför inte redovisa för vad som pågår i mitt huvud. Det svåra med att skriva har för min del alltid varit själva början. Jag kan gå runt med allt det jag vill säga i huvudet men när det väl kommer till att sätta det på pränt så funkar det aldrig förrän jag lyckas komma fram till en bra inledning.

Till det här inlägget vill jag börja med ett citat från Sam Ghazi som återges i presentationen till hans diktsamling Sömn är tyngre än vatten: "Den här boken skriver man om man är kluven. Om man är varken eller. Eller både och. Om man är född i Sverige, men har utländska föräldrar. Om man har ett arabiskt namn, men kan tala finska."

Jag varken föddes i Sverige, talar finska eller skriver en bok. Men jag känner igen mig i det Sam Ghazi vill säga. Det finns några av oss vars liv gett oss oanade möjligheter. Vissa som möjligtvis Sam Ghazi känner sig inte hemma någonstans, medan andra som jag känner att de hör hemma överallt. Man är förvisso inte helt rotlös, men rötterna som försöker klänga fast i mig är väldigt svaga. Jag är irakier i kött och blod, min uppfostran har varit väldigt öppen och accepterande, sättet jag uppfattar världen på är närmast svensk.

Det ger en viss frihet. Jag har inga kulturella, religiösa eller nationella krav på mig. I mitt liv har jag ställts inför många val och tagit beslut utifrån mig själv. Jag har fått välja mellan vad jag anser är det bästa ur två världar. Ibland har det inte funkat, ibland har jag dragits in i konflikter just på grund av mina val. Men det är så det är. Jag har försökt förtydliga för omvärlden att jag varken är irakier eller svensk, varken arab eller västerlänning, jag är helt enkelt jag.

När jag var yngre kom jag in på ämnet "vem är jag?" Hade jag varit religiös hade jag kanske gjort som andra ungdomar och sökt tröst i min religion. Hade jag levt i en arabkoloni så hade jag kanske identifierat mig som arab och tagit till mig de nödvändiga sederna och bruken. För min del var dock lösningen inte så enkel. Jag är ateist och den närmaste samling araber låg en timmes resväg söderut - alldeles för långt bort. Svaret på min fråga blev istället det kvasifilosofiska "jag är Naseer". Sedan dess har jag lärt mig att acceptera mig själv för den jag är.

Rätt eller fel? Det får andra bedöma. Men som jag ser det kommer jag aldrig att vara varken svensk eller irakier. Jag kommer dock alltid att vara mig själv. Och vet ni vad? Det är jag rätt nöjd över.

Det här vore kanske något för våra politiker och sociala myndigheter att titta över. Uppmuntra alla att vara sig själva, och vad detta självt än blir så kommer det nog att lösa sig till slut ändå.

5

Som papperssvensk (man lär ju sig nya uttryck varje dag) genomgår man ett konstant sökande efter Sverige och svenskheten. Ju fler lager man skalar av desto fler lyckas man finna. I en livslång kamp försöker vi allihop att förstå Sverige - det riktiga, äkta och ärliga - vissa av oss lyckas, andra inte.

Jag har personligen tagit på mig djungelhatten och vandrat in i den svenska vildmarken, hur långt jag kommit vet jag ännu inte, men någonstans när jag faktiskt börjar se skogen trots alla träd, då är jag övertygad om att mitt sökande är över.

Igår lyckades jag luckra upp lite mer av det svenska samhället. Linus hade åkt upp hit till Stockholm och var sugen på att ta en öl. Jag var på men möttes av skeptiska utrop från vissa håll.

- Va? Ska ni dricka på en måndag?!

Det behöver inte sägas att jag fann frågan absurd. Vad är skillnaden mellan att ta en öl på en måndag eller på lill-lördag? Båda är ju vardagar. Jag lät frågan bero i tron att den var en enskild åsikt. Så var det dock inte då frågan hann ställas tre gånger till av helt olika personer i exakt samma tonläge. Jag hade upptäckt ännu en svensk grej. Shine Get! I Sverige dricker man inte på en måndag.

Vi var i slutändan fem personer som trotsade detta traditionella förbud och begav oss ut i Stockholmsnatten för samtal, umgänge och öl. I alla fall för en stund, för när det hann mörka valde vi att gå vidare från vårt tillhåll för att söka någon annan plats att avsluta kvällen med. Vi hamnade hos Sjätte Tunnan och det var där jag kom att upptäcka ännu en grej, denna gång med historisk koppling, hos Sjätte Tunnan bjöds det nämligen på mjöd.

Och jag kom att förstå vikingarna. En dryck som blandar alkohol med socker måste ju vara djävulens påkomma. Det här är ju det perfekta receptet för baksmälla. Först lockas det med honungsdoftande ingefära-bestrött möjd och nästa dag vaknar man av att det hamrar i skallen.

Tur att man drack på en måndag säger jag bara. Det fanns liksom ingen chans att man skulle vara ute sent och kvällen avslutades runt 23-tiden. Tack och lov. Hade man druckit ett krus till så hade det nog gått riktigt illa i morse. Som det blev nu räckte det med en dusch för att jag skulle piggna till. Fördelen från kvällen blev dock att jag förstod varför vikingarna var så vresiga. Mjöd är banne mig en jäsdryck med oomph!

13

Integrationsverkets omtalade enkätundersökning är självfallet rätt sårande. Ändå kan jag inte låta bli att förstå de här människorna och kanske till och med känna en viss sympati. Varje gång en av oss utlänningar hamnar i blickomfånget påminner vi de som ser oss om den stora skrämmande världen där ute. Är det en sak svensken vill känna så är det trygghet - och vi är en konstant påminnelse om att världen inte fungerar så.

Med rädsla snackar jag inte om fruktan för att bli misshandlad, rånad eller vad det kan vara. Jag tror att de flesta svenskar är intelligenta nog att förstå att ens svarta hår inte automatiskt innebär att man är en brottsling. Det är istället den globala rädslan som gör sig påmind.

För att ta mig själv som exempel. Jag har sett och varit med om saker i mitt liv som förhoppningsvis ingen svensk upplevt eller kommer att uppleva. Jag har blivit artilleribeskjuten, flygplansbombad, utsatt för en kemisk attack, blivit uppsatt för bakhåll, sett ett antal människor som sårats av kulor och granatsplitter, sett människor dö på grund av sina skador, sett en man drunkna på grund av sin egen kemiskt härjade lunga för att slutligen bli utdriven ur mitt eget land med våld.

Jag är en konstant påminnelse för Sverige att allting inte står rätt till med världen. Och jag är bara en av många. Det är stort, det är otagbart, många vill låtsas om att våra erfarenheter inte finns.

Men... så finns det en viss idioti i enkätsvaren också. Den delen där 14 procent av de svarande anser att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag". Hur det här ska hjälpa Sverige har jag svårt att förstå. Den här inställningen bidrar ju bara till att skapa ett vi-och-dem-samhälle, ett andra gradens medborgarskap, en alienation. Själva inställningen är för övrigt väldigt oxymoronisk. Vi som jobbar betalar ju skatt till samhället, vi använder våra pengar till att skaffa en egen bostad och vår lön ser till att vi inte behöver bidrag. Att då förvägra oss jobb kommer ju bara att leda till att vi kommer leva våra liv på samhällets bekostnad. Kan jag inte få ett jobb för att en infödd svensk kvoterats till det så kommer jag onekligen att söka mig till socialförsäkringen - och istället för en tillgång kommer jag att bli en bekostnad. Skulle då samhället ta det ytterligare steget att neka mig bidrag så skulle jag till slut bli så desperat att jag vänder mig till brottslighet för att bekosta mitt uppehälle.

Vilka idioter är det egentligen som håller med om påståendet att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag" är bra?

Att dessa frågor för övrigt dyker upp mitt i en högkonjunktur är oroande. Då har någonting brustit rejält i politiken och man kan återigen bara be om att politikerna ska våga diskutera flyktingsfrågan lugnt och sansat, göra det till sin egen innan någon annan oönskvärd kraft hinner före. Det borde egentligen säga sig självt, det finns inget fel i att diskutera invandring, det är bara språkbruket man kan anmärka på.

%d bloggare gillar detta: