Gå till innehåll

3

Det är egentligen otroligt att det tagit månader innan journalistiken gjorde sitt jobb, men till slut har 60 Minutes faktiskt tagit sig en titt på grejen bakom Ground Zero-moskén och Tea Party-rörelsen. Det visar sig att Ground Zero-moskén inte alls ligger vid Ground Zero, utan faktiskt hela två och ett halvt kvarter bort. Mera, moskén är inte ens en moské utan ett muslimskt kulturcenter öppen för alla. Och när 60 Minutes gräver vidare ser man att planerna lades i juli 2009 och har godkänts av alla berörda parter - det är inte förrän den ärkekonservativa rasiströrelsen Tea Party väljer att göra detta till ett problem som kaoset uppstår.

För de som är intresserade av amerikansk politik, Tea Party-rörelsen och islam i USA är 60 Minutes-inslaget om kalabaliken ett måste.

Det bästa med den nya vågen auteur tv-serier är förutom själva dramatiken - de genomtänkta, vackra intron som jag aldrig kan få nog av. HBOs nya storsatsning Boardwalk Empire är inget undantag, som du ser ovan är det ett ändlöst vackert och meningsfullt intro som serien begåvats med.

Steve Buscemi är ju så underbart melankolisk. Och Boardwalk Empire som helhet är helt klart ännu en HBO-klassiker in the making.

Visste du förresten att Buscemis karaktär Nucky Johnson är baserad på den verkliga Enoch Lewis "Nucky" Johnson? Good stuff. Gangsters var verkligen gangsters förr i tiden.

3

Hej. Jag heter Naseer Alkhouri och jag är en nyhetsnörd. Min morgonrutin går ut på att jag vaknar, sätter mig i soffan och kickar upp text-tv för att se vad jag missat medan natten haft sin gilla gång. Jag strövar genom sidorna 100-152, det vattnas i min mun ifall jag ser en hänvisning till sidan 168, för där väntar kanske en saftig analys, och som grädde på moset får sidorna 300-329 också ett besök. En gång i tiden var sidan 530 en annan favorit, jag vet inte om jag kommer att förlåta SVT för att de lade ner den.

Efter det här är jag inte nöjd. Jag hoppas runt mellan Gomorron Sverige och Nyhetsmorgon som en övertänd kalv och bara super in nyhetssändningar och paneler. Oftast medan jag sitter med min iphone bläddrande bland tidningarnas webbsidor.

Främsta anledningen till jag kommer sent till jobbet? Nyheterna.

Och sen har vi twitter. Ack denna twitter och de människor jag valt att följa. Nästan samma slavar under nyheternas ljuva sötma som jag är. Kanske värre. För här räcker det inte med svenska gammalmedier, plötsligt haglar länkar till läsvärda blogginlägg, till internationella artiklar, till inslag på youtube och jag måste kolla in dem allihop!

Jag måste veta vad som händer ute i världen, jag har en kunskapstörst och en nyfikenhet som är svår att fylla. Jag märker det ibland när jag samtalar, hur små bubblor av kunskap slår till mot mina synapser och jag är delaktig i en givande diskussion. Detta är mitt knark. Knowledge är inte bara power, det är förbannat skönt också.

Tacka gudarna för instapaper, det måste jag erkänna. Utan den hade jag missat hälften av twitters länkskatt. Nu blir läsningen som en godnattsaga, när jag varvar ner inför ännu en dag. Twitter har fått upp mitt politikintresse, mitt politikerförakt och tack vare den kommer jag att gråta ifall alliansen vinner valet.

Det har aldrig varit enklare, eller mer intressant att vara en nyhetsnörd. Det är nästan oroande mycket information jag insuper. Kanske får jag betala det ultimata priset för detta och bli en Batman-skurk, men det är en risk jag är redo att ta.

1

Skeptisk är fel ord. När jag först läste om Caprica, serien som skulle utspela sig 58 år före händelserna i Battlestar Galactica, var jag i det närmaste förnärmad. Avslut är ett bra ting, man hade berättat en historia från början till slut och jag kunde för all del i världen inte förstå varför seriens upphovsmän kände sig tvungna att gå tillbaka för att berätta för oss vad som hade hänt förr. Det finns luckor som jag inte vill ha ifyllda, luckor som jag helst lämnar åt fantasin.

Att The Wire är världens bästa tv-serie har inte endast med dess kvalitéer att göra. Vi kommer in i en tidpunkt och lämnar fem år senare. Poliserna, gängen, politikerna, lärarna, journalisterna - de fortsätter att leva sina liv. The Wire vågar lita på att vi tittare förstår.

Högst motvilligt, och med leda som motivation började jag i alla fall kolla på Caprica under helgen, med en nedladdad pilot som start. När avsnitt 5 avslutas är jag lycklig och hoppfull inför seriens framtid. Det finns tydligen plats för ifyllda luckor bara skaparna är tillräckligt passionerade, engagerade och kunniga.

Det som gör mig gladast är nog att Caprica har väldigt lite med Battlestar Galactica att göra. Serien har ett helt annat fokus, en helt annan vinkel, en helt annan berättelse och helt andra motiv. Att redan i piloten låta en självmordsbombare på ett fullsatt tåg starta händelsekuggarna sätter en enormt hög nivå. Och genast kommer vi in i så komplicerade ämnen som religion, liv, död, sorg, politik, rasism, säkerhet - och att leka Gud. Det är ingen spoiler att man i Caprica kommer att få reda på hur människan kom att skapa cylonerna och hur dessa kom att vända sig mot sina skapare.

Halva nöjet med Caprica är att njuta av skickligheten hos de manusförfattare som lyckas vrida och vända på det som vi alla vet komma skall. Jag har redan sett min första cylon, men jag kan ärligt talat ännu inte förstå vad det kan vara som kommer att vara den gnista som kommer att så split mellan människa och maskin. Den Frankenstein-inspirerade sidohandlingen är dock mäktig och mångbottnad. Jag älskar det.

Värt att notera är även en djup förståelse för nät- och gamerkulturen. Här skildras för första gången ungdomskultur med stor trovärdighet och allvar (tror jag i alla fall, för en 16-åring är jag säkert pensionsfärdig och helt och hållet "ute"). Vilket inte säger lite, speciellt i amerikansk tv-kultur där unga vuxnas beteenden ofta förenklas och moraliseras.

Slutligen är jag otroligt förtjust i seriens intro. Efter ett par avsnitt förstår man hur genial inledningen är. Säsongen sammanfattad i 43 magnifika sekunder. Det är snyggt, skickligt och gav mig rysningar första gångerna jag såg det.

Caprica är en positiv överraskningen av magnitud. Det ska bli ett nöje att följa fortsättningen.

1

Sydsvenskans webb-tv har börjat med ett inslag som heter dansskolan. Riktigt varför en nyhetsmedia satsar på en dansskola vet jag inte riktigt, men med tanke på det första avsnittets tema - Michael Jackson-moves - så vågar jag gissa att man egentligen är helt ointresserad av dans och desto mer intresserad av att tjäna klick på artistens död.

Rent allmänt är tidningarnas webb-tv bortslösad bredband. Jag är intresserad av nyhetsmedier för nyheternas skull, istället får jag min upplevelse fördummad av annat skräp, särskilt Aftonbladet och Expressen är skyldiga till detta. Även om jag inte är den som tror på gammelmedias död så tror jag att den kris som branschen upplever hänger på att man i panik försöker göra allt istället för att fokusera på det man är bra på. Resultatet är banankaviar när man egentligen bara ville ha lite kaviar.

Åter till dansskolan. Jag kan tycka att ska man satsa på webb-tv så ska man ta steget fullt ut. Sydsvenskan ger mig dock ingen möjlighet att varken embedda eller kommentera filmklipp. Jag är en passiv åskådare och saknar möjlighet att tala om för Sydsvenskans redaktion att lägga av med dumheterna och istället satsa på nyhetsbevakning, tur att man har en blogg. Dansskolan är dock humor - på det där smått pinsamma sättet som jag gillar - därför blir det självfallet en länk som tack.

Ett av svensk televisions bästa program måste vara gruvligt underskattade Landet Runt. Och här låter jag kanske generation X-ironisk, i ärlighetens namn är jag det lite grann kanske, men när det kommer till kritan är Landet Runt en riktig pärla. Få är de program som är lika modiga. Redaktionen gör ju inslag som inte är av denna jord, och här någonstans hittar man porten till den svenska folksjälen.

Lika självklart som det är för lågstadieelever att titta på "Fem myror är fler än fyra elefanter" borde det vara för nyanlända att kolla på Landet Runt på en SFI-kurs.

För när man tittar på det här programmet är det inte ovanligt med inslag av typen:

- Och nu ska vi till Markaryd i södra Småland där Bertil Aronsson hittat en regntunna vid stallet.

Vi ser en gård från sent 1800-tal, regntunnan zoomas in, den är väldigt sliten och är i nuläget fylld med vatten. En bit bort står en vithårig, sliten man med hängslen. Ålder 70+. Reportern för fram en mikrofon under näsan.

- Tja. Det är inte jag som placerat tunnan där så någon annan måste det ha varit, säger Bertil och är aningen obekväm framför kameran.

Inslaget avslutas med att man filmar gårdens katt i två minuter till en låt av Evert Taube, sedan gör en leende programledare en övergång till nästa inslag.

Och någonstans här finner man en gömd del av Sverige. Så, jo, Landet Runt är ett av mina guilty pleasures alltid. Bara det programmet gör tv-licensen aningen mindre smärtsam att betala.

3

Ett av pappas udda nöjen är att kolla in de religiösa program som går i ett par arabiska kanaler. Här pratar vi inte andlighet, filosofi, teologi eller annat tankefrämjande. Vad det istället handlar om är troende muslimer som ringer in till de lärde för att få tips och råd om hur de ska klara sig med tron i behåll i denna nya främmande värld.

Det är ofta det blir riktigt komiskt.

Här om dagen, berättar pappa, ringde en person upp och följande dialog utspelade sig.

- Jag har en vän som bor i Norge. Han berättar att en viss tid på året är det soligt dygnet runt uppe i norr. Kan det här verkligen vara sant?
- Nej. Nej. Nej. Detta är självfallet inte sant. Problemet med oss muslimer idag är att vi tror allt vi hör. Bara för att din vän berättar en historia via telefon behöver det inte betyda att den är sann. Gud skapade dagen och gud skapade natten, och detta är sanningen.

Jag kan tycka att det är skönt med människor som inte tror på vilka påhittade historier som helst.

5

Keith Olbermann på MSNBC. Så upprörd att rösten spricker. Så upprörd att halsen snörar ihop sig av igenhållen gråt. Och så otroligt vackert sagt.

Stort tack till Lennart för att han delade med sig.

%d bloggare gillar detta: