I lolled

lolcodeI can has enjinieering dugree!

Världen är bara underbar ibland. Adam Lindsay fick för sig under maj månad 2007 att skapa ett eget programmeringsspråk. Han arbetade som programmerare och tyckte att det här med lolcats var kul. Varför inte kombinera?

Sagt och gjort. LOLCODE var skapat. Ett programmeringsspråk med många lulz.

Syntaxen är ett mästerverk i sig. Jag har alltid tyckt att språket varit riktigt torrt i programmeringssyntaxer, man får liksom ingen inbyggd motivation att lära sig. Men när det gäller LOLCODE är ju halva nöjet det att lära sig grammatiken. Kolla bara på exempelkoden nedan:

1. HAI
2. CAN HAS STDIO?
3. PLZ OPEN FILE "LOLCATS.TXT"?
4. AWSUM THX
5. VISIBLE FILE
6. O NOES
7. INVISIBLE "ERROR!"
8. KTHXBYE

Inte konstigt att det finns hur många implementationer som helst.

Symbian, en ny allians

symbian

Nyheten har varit lite för stor för att jag ska ta mig an den tidigare, men att Nokia nu köpt det mobila operativsystemet Symbian är ett faktum. Inom mobilbranschen är detta, kanske inte så konstigt, en väldigt stor affär.

När man pratar med folk som jobbar med Symbian är intrycket att de även anser att det är en bra affär. Symbian som operativsystem var/är lika drabbad av ett egoistiskt utvecklingsarbete som J2ME var. I och med att det finns olika dialekter såsom UIQ och MOAP har konkurrensen inom Symbian varit direkt skadlig. Finurliga lösningar och buggfixar har bibehållits inom företaget istället för att ärvas ner till operativsystemet och proprietära lösningar har varit vardagsmat.

Nu när Nokia går in som ensam ägare av Symbian (genom att köpa ut Sony Ericsson, Motorola – och snart även Samsung) kommer det självfallet att bli ordning i leden. Nu kommer man inte att konkurrera inom operativsystemet – kraften läggs istället på att bekämpa Googles Android och Microsofts Windows Mobile.

Tyvärr innebär ett uppköp även att UIQ- och MOAP-folket får svårt att fortsätta som de gjort tidigare. Varslen är redan ett faktum. Att få tag på duktigt Symbian-folk är dock väldigt svårt och jag är rätt säker på att få kommer att gå arbetslösa.

Vad kommer då att hända med Motorolas, Sony Ericssons och Samsungs smartphones? Det får framtiden utvisa. Men visst börjar det se spännande ut.

Mobiltjafs

Min första mobiltelefon fick jag som en gåva från de högre makterna, mina föräldrar. Året var 1995 eller 1996 och modellen en Philips Diga. Med en längd på 15 centimeter (ännu längre med öppen nummerlucka) och en vikt på nära 200 gram fick man vara mer än välvillig när man kallade den för en fickmobil. Några funktioner att tala om fanns inte, det gick att ringa och messa, men inte ens en enkel klocka fanns tillgänglig. Den monokroma skärmen hade en display som klarade av två rader med text eller siffror och ringde man ett internationellt nummer (vilket man aldrig gjorde för att sådana samtal kostade runt 100 spänn i minuten eller nåt) fick man scrolla skärmen för att kolla om man slagit rätt nummer.

Idag ser det självklart annorlunda ut. Mobilerna på marknaden är små, avancerade, schweiziska mobilknivar som har 1001 funktioner och lite till. Användaren har dock inte ändrats nämnvärt. Personligen använder jag fortfarande min, numera moderna, lur mest till att ringa och messa. Ska jag vara riktigt ärlig så hade jag klarat mig lika bra med en Philips Diga idag som jag gjorde då.

Kanske vore det bra om vi kunde återvända till den tid då mobiltelefoner var stora, klumpiga och alldeles, alldeles osexiga. När man ser en tioåring på jakt efter den senaste Sony Ericsson-luren för att hon inte ska hamna utanför i skolan, ja, då hoppas man på en rejäl retrovåg inom mobiltelefonin.

Vore det inte toppen om den här Ericsson-luren skulle vara inne igen?

Om inte för annat så för att den där tioåringen aldrig skulle orka bära runt på den i skolgården.