Gå till innehåll

1

Inspirerad av Shamantis arbete med "U Smile" var jag självklart tvungen att prova att time stretcha en egen låt. Den första kandidaten som dök upp i skallen var, av någon anledning, Nick Borgens World Wide Web. Jag trodde att det skulle vara hur enkelt som helst, Shamantis hade ju bara använt ett verktyg vid namn Paul's Extreme Sound Stretch och dessutom publicerat en guide på lifehacker. Bara att sätta igång.

Det visade sig vara svårare än vad jag trodde. Att faktiskt time stretcha en låt är väldigt enkelt, men att få det att låta hyfsat är ganska svårt. Någonstans ska man ju känna igen låten, och så krävs en viss rytm. Här blev det att pussla med inställningarna en bra stund innan jag var nöjd. Slutresultatet är rätt hyfsat kan jag tycka, det finns en kyrklig hymn där i bakgrunden som jag blev särdeles nöjd med.

Nick Borgen - World Wide Web - Time stretched by ainudil

Vilken låt skulle du vilja time stretcha?

4

Det här är en ego-tjänst om jag någonsin sett en. Vaddå blogg, twitter eller facebook? Formspring.mes hela koncept baserar sig på att du tror att du är något. Det är chutzpah så att det stinker om det, och självklart måste jag prova. Everything once, eller hur?

Så, vad går det ut på? Jo, genom att besöka min formspring.me-profil kan du fråga mig vad som helst. Anonymt eller genom att skriva under med namn, valet är ditt. Sedan ska jag då förhoppningsvis svara, vilket jag mycket väl kan tänka mig göra såvida du inte är helt slemmig och behöver tvätta hjärnbarken med såpa.

Jag förstår inte direkt syftet med formspring.me i ärlighetens namn. Vem riktar sig tjänsten till? Oss vanliga dödliga är ju helt ointressanta. Kändisar är å andra sidan helt ointresserade av att öppna en kommunikationskanal med publiken. Den enda reella målgruppen jag ser framför mig är annars dokusåpadeltagare, här har vi några som vi vanliga dödliga kan bli nyfikna på, samtidigt som dessa är tillräckligt gröna för att faktiskt ta sig tid att svara på våra frågor.

Problemet är å andra sidan att jag inte ens hittar några C-kändisar efter ett par googlingar. Finns det någon värd att följa på formspring.me?

5

En gång i tiden skrev jag ett ganska hatiskt twitter-inlägg, då hade jag helt enkelt inte förstått grejen. Jag tror att majoriteten av de som provar twitter hamnar i den situation jag befann mig på då. Det kändes fruktansvärt meningslöst. Twitter kommer inte till sin rätta förrän man har nåt den kritiska punkt där man läser tillräckligt många intressanta människor samtidigt som man har tillräckligt många followers att ett samtal blir möjligt. Det är då den där glödlampan ovanför huvudet tänds och twitter blir roligt, användbart och intressant.

Jag har nu twittrat i ganska precis ett år, och är inom alla områden där det räknas en nybörjare. Det är så mycket jag inte förstår, som till exempel varför engelskspråkiga användare väljer att följa mig när de varken känner mig eller förstår vad jag skriver? Eller skillnaden i ett RT, ett API-RT och en citering? Same shit, different name?

Vad jag dock har börjat leka med är en förlorad respekt för twittrare, och därmed större frihet att göra min twitterupplevelse till min egen. För visst gullas det alltför mycket på twitter? Det är ju "vi", de "hippa", som har "förstått". Klart att vi ska hålla sams!

Well, I don't think so. Inte numera åtminstone. Det finns mörka krafter i twitter, som @jimmeakesson, @goranhagglund och @finest_se. Klart att jag ska passa på att göra livet surt för de här nu när jag ändå kan. Hur ofta får jag säga något till Göran Hägglund exempelvis och få ett svar tillbaka? Det är det här som jag gillar med twitter, och jag tänker utnyttja det.

När Hägglund antydde att Ilmar Reepalus uttalanden hade med muslimskt röstfiskeri att göra var jag exempelvis snabb med att påpeka för Hägglund att han nu befann sig nära Åkesson och att han dessutom placerade sig i samma fack som Reepalu. Efter ett par upprörda tweets fram och tillbaka avbröt Hägglund diskussionen med ett "Nej, men här har vi uppenbarligen olika uppfattningar. Nu går jag och knyter mig. Tack för samtalet." Vilket inte gjorde så mycket, för jag hade nämligen fått fram min åsikt.

När gammal SD-propaganda spreds i twitterflödet undrade jag varför den inte skickades till Åkesson, nu när han ändå är tillgänglig och aktiv på tjänsten. Istället för att vänta på att någon annan skulle få denna idé tog jag tag i det själv.

Och här någonstans väcktes tanken hos mig att det får vara slut med allt gullande på twitter. Människor jag har svårt för i min vardag kan jag ha svårt för även på twitter. Bara för att vi använder samma tekniska plattform behöver vi inte vara vänner.

Detsamma gäller självklart mig själv. På @naseeral finns jag, 140 tecken bort. Räcker inte dessa så kan du kommentera nedan eller skicka ett mail. Och du behöver inte vara trevlig.

Här ovan går det att skåda avsnitt 141 av den populära Youtube-dokusåpan "Internet killed television" av Charles Trippy och Allison Speed, ett bra exempel på den nya dokusåpan som håller på att segla upp med hjälp av Youtube. Vad vi har att göra med här är mer än amatörfilmare som söker sig femton minuter av berömmelse, även om det intrycket är lätt att falla för. Den som gräver lite djupare upptäcker snart att det är ett professionellt karrärsval vi bevittnar. Charles Trippy och Allison Speed, för att ta ett exempel, är både youtube:are på heltid, de har sagt upp sig från sina arbeten för att producera film. Och det funkar.

Får man tillräckligt många prenumeranter eller tittare blir man erbjuden att bli en så kallad Youtube-partner och får dela på den egna kanalens annonsinkomster med Youtube. Vidare finns det sponsringsmöjligheter och konsultuppdrag för den som bestämmer sig för att leva på att publicera filmklipp.

Än så länge verkar fenomenet vara begränsat till USA. Den lilla grupp med människor som numera livnär sig på Youtube verkar dessutom för det mesta hålla sig till nöjesmeckat Kalifornien. Receptet för framgång verkar annars vara givet, ladda upp sketcher, eller scener ur ditt liv. Den senare lösningen ger en unik återkoppling med tittarna och verkar vara den mest hållbara.

I den nya dokusåpan väljer folk att dokumentera sina liv inför miljontalet tittare och eftersom det inte finns några garantier måste man både vara ihärdig och ärlig mot sin publik. Någonting exempelsvis Charles Trippy och Allison Speed har lyckats väldigt bra med.

Att verkligen "lyckas" verkar för den delen inte vara lätt. Konceptet dagliga uppdateringar tär på de flesta, och även om många försökt har många givit upp redan efter någon månad. Exemplen på lyckade heltidsyoutubare är inte många, men bland dem hittar vi exempelvis nya raketet Shay Carl med familj, veteranen Philip DeFranco och den minst lika erfarna Lisa Nova.

1

Jag önskar att jag kom ihåg hur jag kom i kontakt med Aardvark första gången, för personen som introducerade mig för den här underbara tjänsten förtjänar ett stort tack.

För att vara ett kunskapssamhälle är vi rätt dåliga på att dela med oss av våra kunskaper. Man har all den här onödiga informationen lagrad i hjärnan och vet inte vad man ska göra med den. Visst är exempelvis wikipedia en väg att gå, men det är alldeles för krångligt och svårt att starta en artikel, jag vet att många inte håller med mig, personligen vill jag dock ibland bara kunna hjälpa till med mina kunskaper utan att jaga källhänvisningar, utan att skriva två A4-sidor, utan att bry mig om moderatorer och annat ok.

Jo, wikipedia är ett av de bästa sakerna som hänt internet, för informationssökare det vill säga, jag vill inte riktigt skriva på att det är lika bra för informationsspridare. Och det är här som Aardvark kommer in.

Ska kanske förklara vad Aardvark är först, idéen är lika enkel som genial. Här har vi en tjänst som sammanför frågor med svar. Du ställer en fråga, Aardvark letar upp den person som potentiellt kan svara och kommunikation uppstår. Det är vackert.

Som medlem i Aardvark får jag först välja några generella områden som jag anser mig kunna och det dröjer inte länge förrän den första frågan kommer flygande, via MSN eller mail. Jag svarar, Aardvark lär sig lite mer om mig och mina kunskaper och kan på så sätt träffa mer korrekt med nästa fråga. Efter att ha svarat på tjugotalet frågor känner jag att samarbetet med Aardvark har börjat fungera väldigt bra. Och visst är det väldigt roligt att hjälpa någon med ett problem som denne gått och grubblat på, det är instant gratification, speciellt när den frågande parten är online samtidigt och skickar ett tack.

För ett par dagar sen fick jag chansen att bli en "aardvocate", det känns rätt roligt, förhoppningsvis får man nu fler möjligheter att hjälpa den här underbara tjänsten.

Gå gärna med i mitt nätverk och ställ en fråga, du ska få se att svaret aldrig är långt borta.

Blogipedia, jag
Klicka för en större version.

Blogipedia är en ny tjänst från bloggurun Ted Valentin där man kan få en översikt av fakta och åsikter från bloggar. Man söker helt enkelt valfritt ämne eller namn och får en uppräkning på formatet "X är..." baserat på vad bloggar skrivit. Smidigt.

Jag provade ut en lite mer poetisk sökning på "jag", resultatet går att hitta i en skärmbild om man klickar på bilden ovan. Eller så kan man bara klicka på länken här för att komma till resultatsidan.

Själv var jag inte helt nöjd med mina resultat ska jag säga, så här kommer en del definitioner (hjälp gärna till i kommentarerna om du känner för det).

Naseer Alkhouri är en arab.
Naseer Alkhouri är tunnhårig.
Naseer Alkhouri är en testkonsult.
Naseer Alkhouri är ett web 2.0-fan.
Naseer Alkhouri är född år 1980.
Naseer Alkhouri är din vän i sajberspejs.

6

Märkte nyss att man numera kan kommentera googles sökresultat. Logga in med ditt google-konto, sök efter någonting, och klicka sedan på den lilla pratbubblan som du hittar bredvid ditt sökresultat.

Skriv en kommentar och klicka på "Gör en offentlig kommentar".

Hur länge har man kunnat göra det?

1

Sydsvenskans webb-tv har börjat med ett inslag som heter dansskolan. Riktigt varför en nyhetsmedia satsar på en dansskola vet jag inte riktigt, men med tanke på det första avsnittets tema - Michael Jackson-moves - så vågar jag gissa att man egentligen är helt ointresserad av dans och desto mer intresserad av att tjäna klick på artistens död.

Rent allmänt är tidningarnas webb-tv bortslösad bredband. Jag är intresserad av nyhetsmedier för nyheternas skull, istället får jag min upplevelse fördummad av annat skräp, särskilt Aftonbladet och Expressen är skyldiga till detta. Även om jag inte är den som tror på gammelmedias död så tror jag att den kris som branschen upplever hänger på att man i panik försöker göra allt istället för att fokusera på det man är bra på. Resultatet är banankaviar när man egentligen bara ville ha lite kaviar.

Åter till dansskolan. Jag kan tycka att ska man satsa på webb-tv så ska man ta steget fullt ut. Sydsvenskan ger mig dock ingen möjlighet att varken embedda eller kommentera filmklipp. Jag är en passiv åskådare och saknar möjlighet att tala om för Sydsvenskans redaktion att lägga av med dumheterna och istället satsa på nyhetsbevakning, tur att man har en blogg. Dansskolan är dock humor - på det där smått pinsamma sättet som jag gillar - därför blir det självfallet en länk som tack.

5

Battlefield Heroes: Gunners

Så, vad har jag egentligen gjort det senaste halvåret? Jo, det här. Det känns bra att faktiskt kunna visa upp ett resultat. Battlefield Heroes-sajten har varit kul att arbeta med. Satt och kollade på hur vi utvecklat designen sedan första utkastet, och visst har man kommit långt.

Nu är vi ju långt ifrån klara. Det är fördelen med att jobba agilt. Det går alltid att releasa, att visa upp vad man faktiskt gjort hittills. Men mer finns att göra, och vi arbetar med sajten dagligen.

Missa för övrigt inte chansen att spela Battlefield Heroes, vi har lämnat "invite only"-stadiet, så nu är det bara att klicka och köra. Utan kostnad.

Till sist måste jag tipsa om den nya trailern. Jag skäms nästan över det faktum att jag tycker att den är oerhört rolig. Men har man växt upp med 80-talets tecknade serier är det svårt att låta bli att charmas. Dagens kids jämför med Pokémon och Dragon Ball Z, men vi som ligger runt de 30 vet bättre.

För övrigt. Lägg till "Nasman" som vän så kan vi lira några rundor.

Update:

Har du ibland funderat på en liten ändring av din webblösning men inte riktigt orkat? Man vet ju hur det är, det gäller att testa lokalt, man kanske behöver publicera om, en liten ändring kan leda till mycket arbete. Inte om du är lite lurig. Klistra exempelvis in denna snutt kod i ditt adressfält:

javascript:document.body.contentEditable='true'; document.designMode='on'; void 0

Nu är den webbsida som du kollar på fullkomligt i denna händer, eller rättare sagt, den kopia av webbsidan som ligger lokalt på din hårddisk. Jag lekte lite med Aftonbladets hemsida i demonstrationssyfte, som synes på bilden ovan. Du kan även flytta runt på bilder och allmänt ha det riktigt trevligt. Sen är det bara att klicka på F5 för att allt ska bli som normalt igen.

Låt oss gå vidare. Vad händer om du hittar en bugg som är svår att beskriva i text men som du ändå vill ha hjälp med? Ta en skärmbild är givetvis svaret. Enklast görs detta med excellenta verktyget Greenshot. Så fort du trycker på "Print Scrn" startar verktyget upp och du kan välja vilken del av en webbsida du vill ta en bild på, nästa steg är att spara din bildsnutt, vilket Greenshot sköter själv alldeles utmärkt.

Ibland händer det säkert att du vill testa din maillösning. Användare ska kunna skriva upp sig på din sajt och få hem ett mail med uppdateringar. Hur kan du vara säker på att det här funkar? Jo, genom att prova själv givetvis. Du kanske vill testa med fem eller tio epostadresser, jobbigt värre. Inte om du har Gmail. Här finns nämligen en finurlig funktion för utvecklare.

Säg att du har epostadressen namn.efternamn@gmail.com. Lägg till ett +test1 så får du plöstligt en ny adress att testa med. Så här: namn.efternamn+test1@gmail.com. Du kan egentligen få till vad som helst i suffixet: +12, +jajajaja, +funkardetta - bara din fantasi sätter gränserna. Och vips har du en ny mailadress för varje testtillfälle. Om du är lagom duktigt på att koda kan du säkert få till en automatlösning till och med. Alla mail hamnar i din originalinbox.

Slutligen kan jag tipsa om ett aningen mer avancerat verktyg. Säg att du har ett scenario som du brukar köra om och om igen. Varför inte automatisera detta? Enklast gör du det med Selenium IDE, ett tillägg till Firefox. Installera bara Selenium IDE, starta upp programmet, och lägg märke till hur det kommer att spela in ditt surfande och lagra det i ett skönt script. Viola! Nu slipper du köra igenom samma flöde för hand om och om igen.

Överkursen här är att spara ditt script i PHP, Java, .Net, Ruby eller vad det må vara. Detta sköts av Selenium IDE med två klick. Och sedan kan du få till en kombination med Selenium RC på en testserver för att köra med väldigt snygga, effektiva och automatiserade webbtester.

Det här är lite av vad jag gör just nu på jobbet. Om alla webbtjänster hade tagit sig lite tid att testa så hade vi alla sluppit de där obehagliga beta-taggarna på var och varannan webbsajt.

%d bloggare gillar detta: