Gå till innehåll

5

Jag kan väl börja med att göra lite som TDH och Xboxflickan och visa upp min nya 360-avatar.

Sen kan vi ta det ett steg längre och recensera uppdateringen av Xbox 360:s gränssnitt, det som så populärt kallas NXE. Första intrycket är positivt, det är smidigare att navigera bland menyerna och konsolen känns snyggare. Går inte riktigt med på att en sketen uppdatering plöstligt ger mig en 360-och-en-halv, men visst, det är en rätt okej förbättring. Ingen bra sådan dock, och jag ska förklara varför.

Den första och riktigt stora fallgropen är buggigheten i systemet. Det är ofattbart att man släpper ett gränssnitt, det första ting en användare kommer i kontakt med, som är så pass dåligt testat och kvalitetssäkrat. Min konsol hann hänga sig tre gånger, en gång i introduktionen när jag skulle acceptera användaravtalet, andra gången när jag bläddrade i min vänlista, och tredje gången när jag tog en bild av min avatar för att använda som gamer card-bild. Det hade varit rent vansinne med de här problemen om de varit mina första intryck av konsolen, snacka om att lämna tillbaka en fallerad produkt och kräva pengarna tillbaka...

Den andra fallgruppen är avatar-systemet. Det gör ont i mitt hjärta att se vilket enormt plagiat det är. Det spelar ingen roll vad Rare eller Microsoft säger, för min del räcker det med att lyssna på avatar-låten för att jag ska bita ihop och kräva en stämning. Det är galet oattraktivt att sno idéer så skamlöst som det görs här. Jag gör det bästa av situationen och ser till att använda min avatar, nu när den ändå finns där med ingen möjligthet till avinstallation. Men seriöst Microsoft... hoppas åtminstone att ni har lite dåligt samvete.

Annars är det här en obligatorisk uppdatering, spelar ingen roll vad man tycker om den, om man har en uppkopplad konsol så kommer man förr eller senare att tvingas uppdatera. Och då antar jag att min recension inte spelar någon som helst roll.

2

Årets Portal är äntligen här. Sällsynta är de spel som får dig att bredda din tro på vad som är möjligt med speldesign, Braid är dock ett sådant. Där Portal lekte med våra tre dimensioner fokuserar Braid mest på den fjärde - tiden.

Förvisso är det inte första gången vi fått använda tiden som instrument. Prince of Persia-serien gav oss möjlighet att spola tillbaka, om än i en begränsad upplaga, TimeShift öppnade upp tidsmanipulationen - om än i en nerdummad stil och till och med usla Blinx hade sina ögonblick.

Inget spel gör dock tidsmanipulerandet lika genomtänkt och fritt som Braid. Här är tiden ingen gimmick, utan en del av vardagen. Till och med handlingsmässigt har tidsmanipulationen fått en stor plats, vår hjälte Tim har haft ett perfekt förhållande, främst för att han kunnat spola tillbaka mindre bra ögonblick med kärasten för att sedan reparera dessa. Överlag är hela Braid en enda stor genomtänkt helhet. Musik, grafik, speldesign och kontroll samverkar på ett otroligt imponerande sätt.

Det är svårt att förklara hur Braid fungerar. Man ska visa upp det för att få andra att förstå. Och därför passar jag på att klistra in ett filmklipp nedan. Vad Braid inte är är mycket enklare att förklara. Det här är inget plattformsspel, ingen Mario-klon, inget som du sett tidigare. Braid bara är och du är välkommen att upptäcka dess värld.

Många har ansett Braid vara ett perfekt spel. Jag vågar inte drista mig så långt. Trots att handlingen är väldigt vacker har jag svårt för manuset, de få texter man ser är väldigt pretentiösa och det finns mycket onödig luft man får sortera igenom. Förutom det gör Braid allting rätt. En imponerande debut från Jonathan Blow.

Finns just nu på Xbox Live Arcade och kommer snart till din dator.

Det låter som en bra idé till en början. Microsoft har planer på att rensa upp i speltjänsten Xbox Live Arcade. Spel som fått ett genomsnittligt betyg på under 65% hos Metacritic och spel vars demo-till-fullversion konverteringsgrad ligger under 6% tas bort ur systemet. Man gör sig helt enkelt av dåliga spel, och sådant som inte säljer.

Folk är dock inte lika glada. Recensionskriteriet är godtyckligt. Recensioner är subjektiva, man kan gilla ett spel som ingen annan recensent uppskattar. Att ta bort spel som inte säljer är inte heller populärt, ta bara Space Giraffe som exempel - det är ett underbart spel från Jeff Minter som alldeles för få uppskattat.

Microsoft ändrar sig en aning. Spel som man tidigare köpt ska vara tillgängliga även i framtiden, även om de blir "borttagna" från Live Arcade. Och rekommenderar man en kompis att ladda ner ett sådant spel så ska detta också fungera.

Stormen i vattenglaset tystnar en aning. Personligen är det först nu som jag blir riktigt förbannad. Game|Life har till exempel ett bra argument för varför hela tanken med upprensningen suger.

Säg att du är en utvecklare som sitter och jobbar på ett experimentellt spel, nu vet du att utsikterna på huruvida ditt spel kommer att överleva är beroende på försäljningssiffror och recensentbetyg. Du kanske ändrar dig, frångår ursprungsplanen för att göra ett "säkert" spel. Ditt verk kommer inte att vara lika nydanande, men chansen för att det ska stå kvar som ett listat spel är större.

Säg att du är Microsoft och ska ta in ett par spel. Det ena heter Vortex Alpha och är rätt unikt i sitt sätt att vara, det andra heter Iron Man: Oiled Thunder och är ditt typiska shoot 'em up. Du vet att du enligt dina egna riktlinjer troligtvis kommer att bli tvungen att rensa undan Vortex Alpha inom två eller tre månader - alldeles för få spelare köper sådana spel. Men du vet också att Iron Man-spelet, åtminstone initialt, kommer att sälja som smör. Vilket spel väljer du då?

Det hela är så dumt. Hela grejen med nedladdningsbara spel är ju att man har "oändligt" utrymme. Men behöver inte rensa upp ett skit. Microsoft skyller på att det har blivit svårt att skrolla och hitta bland alla spel, att det går långsamt. Istället för att ta sitt ansvar och fixa ihop en bättre lösning tar man och minskar på antalet tillgängliga spel. Lösningen på uselt ingenjörsskap blir att strypa tjänsten istället för att lösa ursprungsproblemet. Och det är ju smart...

Som grädde på moset kommer hittar Terrible Video Games en annan vinkel. I staterna har Toyota släppt ett reklamspel till gratis nedladdning vid namn Yaris. Spelet är så uselt att det fått 17% i genomsnittligt betyg. Folk som provar spelet är rätt snabba med att radera det. Är det någon som tror att Microsoft kommer att ta bort Yaris för att "förbättra kvalitén på tjänsten"? Absolut inte när Toyota fortsätter att göra reklam på Xbox Live Arcade. Och plötsligt börjar det lukta en aning hyckleri.

Kort sagt, det är aldrig bra att begränsa en tjänst. Speciellt när man saknar bra motiv eller en förmåga att tillfredsställande förklara varför. Och förnuvarande lyckas Microsoft med varken eller.

1

spacegiraffe.jpg

Det är kanske svårt att tro det, men bilden ovan var en av de lugnaste jag kunde hitta i min jakt efter någonting att illustrera det här inlägget med. Ni undrar kanske varför jag varit ute efter en lugn bild, grejen är att en hektisk sådan hade varit ofattbar för den mänskliga ögat.

Space Giraffe alltså, ett spel som nyligen släppts genom Xbox Live Arcade. Utvecklaren är den smått legendariske Jeff Minter, och de som känner igen "Yak" förstår nog redan på ett ungefär hur det här inlägget kommer att se ut.

För allas och min skull ska jag kanske förklara vad Space Giraffe går ut på. Wikipedia menar att det är ett temofyllt arkadspel som lånar estetik från klassiska Tempest. Det är förvisso sant, men det säger väldigt lite. I Space Giraffe intar man rollen som just en rymdgiraff (den där fågel Fenix-liknande guldsaken i mitten av bilden) och spelet går ut på att ta kål på onda triangulära former, blommor och grejerna de båda skjuter ut. Det finns ingen handling eller annat tråkigt, det hela går egentligen ut på att samla poäng och överleva på bästa möjliga sätt. Man utmanar helt enkelt sig själv och det är en morot som är svår att slå.

Ungefär här någonstans kommer vi till det krångliga. Man kontrollerar rymdgiraffen genom att föra den vänstra spaken på 360-kontrollen åt vänster eller höger, skjutandet tar giraffen hand om automagiskt. Det här är ett sätt att spela. Man kan panga på allt som kommer i ens väg och trycka på A för att aktivera en smartbomb som rensar skärmen ifall fienden kommer för nära.

Man kan också spela som Jeff Minter tänkt sig. Och det är här någonstans som varken ord eller handling räcker till och man får ett fåraktigt (this one for you Yak) leende på läppen när allting bara klickar i skallen och man känner sig som gud. Hemligheten ligger i den högra axelknappen och ett föremål som heter en pod. Med hjälp av poddar kan man nämligen hoppa ut ur en bana för en liten stund för att samla kraft och sedan slå till mot fienderna på det hårdaste sätt man kan - fysisk kontakt. This is the one, det är det här man måste mästra. Fysisk kontakt är ju annars högst dödlig, och här infinner sig en djävulsk balans där man måste se till att missa fienderna så att de kommer nära inpå skinnet för att sedan aktivera en pod, hoppa ut ur banan, och sedan dundra in som värsta tjuren för massiva poängansamlingar.

Space Giraffe är ett sinnessjukt spel, sinnessjukt roligt och sinnesskjukt galet. Det är faktiskt inte svårt att beskriva vad det är som gör det så underhållande, allting klickar ju samman till perfektion. Den psykedeliska grafiken, technobeatsen och poddandet gör en beroendeframkallande helhet som är svår att slå.

400 poäng kostar det att köpa Space Giraffe - redan första kvällen har du tjänat in pengarna i underhållningsvärde. Och sedan är spelet ditt i en evighet.

1

Alla nya spelkonsoler kommer, eller ska komma, med möjligheten att handla online. Det handlar om möjlighet till köp av äldre spel, expansioner och annan extra material. Så långt allt väl om det inte vore för orosmomentet micropayments[1].

Här har vi giriga spelutgivare som gör sitt bästa för att tjäna pengar på oss som spelare genom att först sälja oss en ofullkomlig produkt för att sedan kräva ytterligare betalning för att fullborda den. I vardagslivet kallas sådant utpressning, i spelvärlden heter det dock micropayments.

Exempel på hur det här utnyttjas har vi redan sett. Utgivare säljer små gif-bilder av populära spelfigurer för en tia stycket, man får köpa nycklar som låser upp material på en skiva som man annars aldrig hade kunnat komma åt och så kan man köpa fuskkoder om man inte orkar spela ett spel som det skall spelas.

Jag tycker att det är moraliskt förkastligt att använda denna affärsmodell, men förstår att utgivare använder sig av den för att maximera inkomsterna. Och som försvararna av affärsmodellen brukar säga, man kan ju alltid låta bli att köpa skiten.

Tyvärr finns det utgivare som går för långt. Som Q Entertainment med sitt Lumines Live. Här får man köpa spelet för en relativt hög summa[2] och så råkar man ut för denna skärm efter en stund:

lumnieslive.jpg

Och så står man där och känner sig lurad. Jaha? Men köpte jag inte det här spelet nyss? Nej. Du köpte "baspaketet", vill du ha hela spelet får du snällt vänta på "VS CPU Pack" och punga ut pengar på den också.

Min bojkott av Lumines Live är ett faktum.

  1. Mikrobetalningar, att betala flertalet småsummor för bitar av innehåll istället för en enda stor betalning som i sin tur ger dig hela varan []
  2. Vid jämförelse med andra titlar []

1

gridwars.jpg

Folk som spelar Xbox 360 har en sak gemensamt. De älskar Geometry Wars. Spelet är en old school shooter. Väldigt enkelt att lära sig, väldigt svårt att bemästra. I dessa tider då spel tenderar i att vara för lätta har därför Geometry Wars vunnit de flesta spelares hjärta.

Som tur är kan fler än 360-ägare nu ägna sig åt den ädla kampen mot geometrin. En programerare vid namn Marco Incitti har nämligen kodat en klon till PC och Mac som fungerar alldeles utmärkt.

Nackdelen med GridWars är kontrollerna. Att köra med tangentbord och mus är inte lika självklart som att köra med 360ns utmärkta handkontroll. Själv lekte jag med tangentbordet och satte WASD-tangenterna till att röra mitt skepp medan piltangenterna fick stå för skjutandet. Det funkar hyfsat. Bäst är att använda en analog handkontoll.

Upptäck storheten med Geometry Wars om du inte gjort det redan. Och har du ingen Xbox 360 rekommenderas GridWars varmt.

Tack till daPlya på Kong-forumet för tipset.

%d bloggare gillar detta: